Är det här roligare eller?

Jag rumsterar om på bloggen lite, allt det där gröna började se lite för mossigt ut på något sätt. Vad säger ni, är det här bättre? 

På väg

Världens sötaste åsnor i Vadul-lui-Isac.

Nu ska det bli skönt att komma hem.

Dagens arbetsplats

Halvdåligt uppvärmd kemisal på skola lite söderut.
Jag vill att det noteras att mina blädderblocksblad är på rumänska. Som jag har skrivit alldeles själv. (OK, skrivit AV då....). Väldigt stolt.

Konsultens glamorösa leverne

Så 6.55 satt vi alltså i bilen i morse och skumpade tre timmar söderut. Anlände nästan tyskt punktligt 9.57, därmed med exakt tre minuter att förbereda seminariet. Ut ur bilen, fram med blädderblockpappren, bära och kånka.

Kommer in i träningssalen, som är byns samlingshall. Tyvärr inte uppvärmd. Det är uppskattningsvis 4 grader varmt. Alla papper blir fuktiga av kylan. Rummet består av en scen med en stor pulpet, samt en slags biosalongstolar som sitter fast i golvet. Med tanke på att hela seminariet bygger på att deltagarna sitter i grupper om fyra, runt ett bord och jobbar på ett stort blädderblockspapper, så är själva salen ungefär helt värdelös.

Tre bord hittas och kånkas in. Fjärde gruppen får använda pulpeten på scenen. Det finns inga stolar, så hälften av deltagarna får stå upp när vi gör gruppuppgifter. Borden gör att rummet blir så tajt att min yta minimeras till ett litet hörne. Varje gång jag behöver nya saker ur min låda får jag klättra upp på scenen i snäv vinkel. Powerpoint-bilderna är bara att glömma, visserligen kan vi projecera på en vägg, men det ser ändå bara hälften av deltagarna. Dessutom är kablarna i vägen för deltagarna som får stå på scenen och göra sina gruppuppgifter.

Jag inser att det här är den första utbildningen jag kommer köra i fingervantar. Och att det bara är att glömma mer än 10 minuters sittande, sen måste folk upp och röra på sig. Får omstrukturera utbildningen lite snabbt.

Sen sätter vi igång. 15 minuter senare. Det går faktiskt riktigt bra, fast vi fryser. Fyra timmar senare är vi stelfrusna och klara. Vi blir bjudna av byns lånekooperativ på lite lunch- de har kokt en tupp som äts med bröd. Därefter in i bilen, på med värmen och tre timmar hemåt. Anländer tillbaka till hotellet sisådär 13 timmar senare.

I morgon avfärd. 6.55. Ska bara förbereda 10 blädderblockspapper innan dess.

Händerna fulla med färgpennestreck

Idag har jag förberett ungefär 30 blädderblocksbilder. I morgon tänkte jag täcka en vägg eller två med blädderblocksbilder i en skola nere i söder. Vi ska prata hushållsplanering och familjebudget och sånt. Jag är förväntansfull. I morgon kommer jag antagligen mest vara trött. Avfärd 06.55.

God natt på er

Jag har fått ett nytt projekt. Halvny världsdel, glad att se någonting nytt, och lite värme är ju aldrig fel. Tyvärr är skälen att projektet är mitt inte de bästa och det blir en utmaning på många sätt, men det känns kul att se någonting nytt. Ska bara hänga i Moldavien i en vecka först.

Lyckokänsla

Idag är en bra dag. Eftersom det visade sig vara enda dagen när man kan få en sveriges västkust-bo, en Moskva-bo samt en Younde-bo till Frankfurt, så jobbade jag lördag. Konceptworkshop för årets sommarskola och fy tusan var roligt det var. En sån brainstorming när man har absolut flow, när idéer föder nya idéer och man otroligt konstruktivt cirklar in det man vill göra. Fyra timmar och tre anslagstavlor fyllda senare så är årets kurs klar. Och den kommer bli ungefär hur bra som helst.

Mission completed. Jag avslutar dagen med pizza och feel-good bio med två kollegor. I morgon brunch först och sen Moldavien.

Hellau!

Det är fredag och jag hänger hos Caro. Har tryckt i oss svenska kalorier i form av semlor och kollar på tyskt karnevalsfirande på TV.

För er som aldrig har upplevt en tysk karnevalssittning på TV så innefattar det äldre män i lustiga hattar som ser ut som en blanding mellan tuppkam och tehuva. Därutöver klatchiga färger, marchmusik som man kan klappa i takt till, folk som skämtar till det och ständiga utrop i form av "Hellau!" följt av trumpetfanfarer. Det är som en annan värld. Jag är fortfarande fascinerad.

Arla morgon

När jobbmobilen/väckarklockan ringde i morse så vägrade min kropp först röra på sig. Ansträngningen för att ta sig till duschen var enorm. Vaknade inte ens på riktigt i duschen.

Lyckades med en kraftansträngning fixa mig iordning, satte på mig ringarna och klockan som var 7.10.

7.10?????????????

Saker Mia bör komma ihåg: man bör ställa tillbaka klockan på mobilen när man åker hem från Moldavien. Annars kan det hända att man sitter skittrött på kontoret i Frankfurt 07.45.

Så går en dag

Vakna 05.00. Taxi 05.15. Tjöta med den goe göteborgar-taxichauffören in till Landvetter. Checka in och gå till Espresso House för att köpa en kaffe. Inse att man vet vad tjejen som jobbar på Espresso House på Landvetter heter därför att man har sett hennes namnskylt så många gånger. Köpa en stor capuccino och sätta sig vid gaten. Titta förundrat på mamma med extemt välmatchad bebis som sitter mittemot och som tycker hennes bebis byxor är lite för korta och därför behöver byta. Och byter allt - inklusive strumpor - för att bebisen ska vara så där matchad igen.

Boardar. Hamnar brevid man i kostym. Löser korsord. Somnar. Kommer till Frankfurt, tar S-Bahn till jobbet. Har ögon som små, små streck och tänker att det här kommer kräva löjliga mängder kaffe. Hamnar i samtal. Och igen. Och igen. Och i möte. Och försöker hålla alla mina löften om vad jag ska hinna på en dag. Som vanligt håller det inte för fem öre. Försöker däremot hålla ögonen öppna. Dricker lite till kaffe.

Grillfest med annan avdelning. Få "Mickey Mouse" skrivet med kajalpenna i pannan och ägna tid åt att hitta Minney Mouse - som aldrig dyker upp. Tröstäter grillat kött efter att ha blivit dumpad på första dejten av Minney. Pratar allvar. Pratar strunt. Äter munkar med sylt.

Nu väntar jag på att min kollega och vän ska formatera 91 slides för någon presentation i morgon så att vi kan gå hem och jag kan lägga huvudet på kudden och sova. Som en stock.

In och ut

Jag spenderade lite tid på morgonen med att hänga in nystrykt tvätt i garderoben. Inser att jag hänger in tvätten från senaste Moldavienresan. I kväll är det dags att packa väskan igen för nästa Tyskland-Moldavien-sväng. Ibland hinner man inte riktigt med.

Om man jobbar hemma och ens man är borta på kvällskurs finns det en viss risk att man blir kvar på kontoret.

Åtminstone slösurfar jag mest och gör ingen nytta.

Gymmet

Tjejen jämte mig på bodypump-passet har velormysdress a la Britney, smycken, smink. 

Och röd spetsBH. 

Jag måste ha missförstått gymkonceptet på något sätt, tänkte jag i mina gympabyxor och svettig tofs. 

Dessutom såg jag en KÄNDIS i receptionen. Fattar ni. Jag bor i småstad och såg en kändis på mitt gym. Alltså, tala om att vara på uppgång som stad. Det är här det händer. 

Romantik en dag som denna

För övrigt är det ju Alla Hjärtans Dag. Vi firar inte riktigt det, mannen och jag.
Antar att det är för att vi:

a) är ett par sen tidens begynnelse och redan har garderoben full med nallebjörnar och hjärtan

b) fokuserar på att komma ihåg att fira vår bröllopsdag. Det gick inte så bra sist. Jag bokade glatt in en jobbresa till ekvatorn utan att notera datumet. (Där kan man säga att jag förlorade ganska många good-wife-poäng i ett drag)

c) inte riktigt klarar av romantik på beställning. Jag gör inte det ialla fall. Kanske därför som jag friade till mannen helt spontant en söndag morgon bara sådär. Och det var fasiken det bästa frieriet någonsin. Fast efter att igår slötittat på gamla Friends-avsnitt på DVD och sett Monicas frieri så var jag tvungen att förebrå mannen lite grann.
Mia: "-Varför grät inte du floder när jag friade?"
Mannen: "-Eh?"
Mia: "Ja, så som Chandler och Monica"
(Ungefär här insåg Mia att hon inte heller grät och snorade som Monica...alltså inte riktigt läge att driva diskussionen vidare)


Pst.... du är kanske världens bästa äkta man, mannen! Puss!

Kan man få dubbelt så lång helg tack

I helgen BORDE jag plugga. Jobba. Träna. Storhandla.

Fast egentligen vill jag helst sova länge. Dricka kaffe och läsa tidningen. Gå på bio med systern. Åka till landet och gå på långpromenad.

Det verkar vara svårt att kombinera det här....

Vem behöver riktigt liv när det finns bloggar?

Jaha. Så är man bevisligen fast i bloggträsket på riktigt.

I natt drömde jag att jag var och hälsade på Peppe. Det visade sig att hon inte alls pratade som ett mumintroll utan snarare som en göteborgare, men hon avslöjade att hon pratade finlandssvenska på jobbet mest för att smälta in. Där ser man. Who would have thought?

Mantra

Jag borde verkligen plugga. Jag borde verkligen plugga. Jag borde verkligen...äh...jag går och duschar istället. Det här manta-skräpet funkar ju inte alls.

Till Ninde: Die Waldspirale del 2

Det här har jag inte tagit själv som synes, jag snodde det från Darmstadts hemsida...

Where the Hell is Matt?

Ni har väl inte missat Matt? Det här gör mig så varm i hjärtat att jag bara smälter.

Die Waldspirale

När Miss Baglady utmanar kan man ju inte göra annat än att svara. Dock gjorde utmaningen mig något nervös: Öppna mina bilder, ta sjätte mappen,  sjätte bilden. 

Tänkte att det har kan ju bli något som jag absolut inte vill sätta på nätet, någon som inte alls vill sätta sitt ansikte på min blogg eller, eller, eller.... Sjätte mappen var kort från Tyskland. Sjätte kortet var...ett hus. 

Jahaja. Det kan man ju bjussa på. 

Vår hemstad i Tyskland under fyra-fem år var inte direkt känt för sin fantastiska arkitektur. Tvärtom var stan ett bildbevis på vad som händer om man råkar ha lite för mycket kemiska industrier och blir ett bombmål i slutet av andra världskriget. Stan blev smul då och byggdes snabbt upp i den tidens arkitektur. Så där lagom spännande. 

Sen bestämde sig stan i slutet av 90-talet att beställa ett bostadshus av arkitekten Hundertwasser. Resultatet blev fantastiska Waldspirale, som ligger i ett vanligt bostadsområde i utkanten av stan. Helt vansinnigt fantastiskt. Efter att ha stått med horder av turister och försökt kolla på ett litet Hundertwasserhaus i Wien, så känns Waldspirale än bättre. 

Waldspirale i Darmstadt. Gör en avstickare om ni passerar förbi. 

Skillnaden mellan en och två

Jag är veckoresepackandets mästare. Be mig packa en jobbväska för en veckas jobb och det går snabbt som blixten. Alltid väl avvägt, med få undantag för mycket eller för lite. 

Däremot är jag TVÅveckorsresepackandets katastrof. Jag är sällan borta så länge ursäktar jag mig med när jag ser packningens storlek. Mia bör lära sig att trots leriga gator i Chisinau behöver man inte 20 kg kläder med sig för två veckor.  Det blir dessutom otroligt tråkigt att packa upp. 

Det märks att jag har varit borta länge, jag känner inte igen maten i kylskåpet. Det finns inga kläder från mig i tvättkorgen. Jag packar upp och tvättar. Pussar på mannen och vägrar åka och handla för att jag bara vill vara hemma. 

Komma hem. Mmmmm.... 

Sova är väl ändå onödigt. Jobba till halv tre på natten och sen gå upp klockan sju tycker jag känns som ett mer effektivt upplägg.

Det är lite mycket här just nu. 17.20-flyget till Wien hägrar. Nu behöver jag bara ett par koppar kaffe.

Sena kvällar

Jag tror att jag har någon slags jetlag av något slag. Min klocka går efter svensk tid, alltså tittar jag på laptopklockan och tänker att det börjar närma sig midnatt och dags att kanske gå och sova. Tills jag inser att klockan är ett på natten och jag ska upp om sex timmar.

Men åååååååååååå.......det är tur att arbetsdagen börjar klockan 9 här...

Gulle er

Helt plötsligt rasslar det till - på MSN, på mailen, på Ansiktsboken. Vänner och familj som vill underhålla eller bara säga hej eller mest säga kram. Ni är ta mig tusan de bästa.

Hotelldöden 2

Jag dricker en Tuborg från minibaren, försöker jobba och kollar 100 gången i timmen på Ansiktsboken. När man är inne på den andra veckan on the road har man redan gjort tillräckligt många egentidskvällar för att riktigt njuta av det.
De här dagarna när alla andra kollegor har åkt hem är inte så spännande alla gånger.

Man ska aldrig säga aldrig

Jag kommer väl ihåg hur jag stod utanför föreläsningssalen och bestämt sa att jag minsann aaaaldrig skulle jobba med ekonomi. Det var sisådär 9 år sedan.

Idag ägnade jag dagen åt utbildning i ett kreditanalysverktyg för våra kreditinstitut. Vi diskuterade varför en lägenhet som säkerhet inte duger som grund för att betala ut ett lån, var i balansräkningen lånet från en släkting kommer in, och om man egentligen räknar med utgifter som betalas under bordet. Sen räknade vi som tusan och funderade på om ränteberäkningar.

Och jag hade så kul.

Livet ändras.

Det är tur att jag har så himla mycket jobb att attackera på kvällarna.
Annars hade jag nog kommit in i hotell-döden-stadiet nu.

Skärpning

Idag var det inte riktigt lika roligt att göra utbildningen. Deltagarna var inte lika entusiastiska - och ärligt talat så var nog inte jag lika bra heller. På något sätt är det svårt att rita upp badkarsliknelsen en gång till och vara lika entusiastisk som i början. Men imorgon är sista gången för den här resan, får ta och skärpa till mig.

Jobbpaus

Jag tar jobbpaus och går till den uzbekiska restaurangen med några vänner. Vi diskuterar skillnader mellan våra kulturer om hur man bjuder in vänner och hur man bestämmer att man ska ses. Vi förstår plötsligt mycket tydligare.

C tittar på mig och säger:
-Så när du sa till mig att det hade varit kul om jag kom och hälsade på i Sverige, så väntar du dig nu att JAG ska ta nästa steget och föreslå ett datum eller så? Jag som har väntat på att du ska bjuda in mig på riktigt!

Vi skrattar. Jag förstår helt plötsligt det här landet lite bättre. Sen går vi till hotellet och jag ber dem ringa en taxi för C. Om jag hade varit en man hade de förutsatt att hon var prostituerad. Det gör mig skitarg stundtals. Men så är det.