En blogg lite om jobbet som mikrofinanskonsult, lite om Knodden, lite om Pyret och rätt mycket annat som är mer trivialt. Följ med mig!
tisdag, februari 28, 2012
Hemåt igen
Sounds like a plan to me.
lördag, februari 25, 2012
Pyret kanske inte är hållbart i längden
fredag, februari 03, 2012
hit och dit
söndag, januari 22, 2012
Alla vägar går till Chisinau
Nåväl. Det är sista resan innan magen säger stopp. Känns faktiskt mycket bra. Även praktiskt eftersom jag bara har ungefär en ren sida kvar i passet. Kanske ett tecken på att det är dags att stanna hemma ett tag.
Och dessutom ska jag träffa en mycket god vän som jag inte har träffat sen 2008. Tre dagar när vi dessutom måste JOBBA större delen av tiden kommer kännas alldeles för kort, men ändå som en bonus på något sätt.
torsdag, januari 19, 2012
Ni vet när man tänker så där...
Mmm. Kan säga att jag äter upp det nu. Framförallt det där lilla pappret som jag tänkte mig slänga ihop första veckan efter nyår "eftersom alla projekt ändå står still då".
Moooaaahhh, snacka om att missta sig. Nu måste det bli klart idag. Jag känner att det är ungefär lika spännande och innovativt skrivet som en uppsats i femman. Det känns lite bättre att veta att när den väl är uppladdad på Microfinance Gateway kommer den drunkna i alla andra rapporter och studier och undersökningar och få kommer ens bry sig.
tisdag, januari 17, 2012
I dag....
Det är så himla lätt att förklara "hur man gör" när man håller i en utbildning. Och inte så lätt i verkligheten även om man verkligen försöker.
måndag, januari 16, 2012
Om slumpen
Och samtidigt så börjar jag liksom se slutet på det hela. Börjar känna mig sugen på nya utmaningar. Och kanske redo att göra nåt som håller mig hemma lite mer. Tänker att Knodden är ganska liten ganska kort tid. Och att resväskan känns ganska sliten. Men vi får väl se vad som händer. Och först väntar vi på Pyret. 2012 års nya fantastiska utmaning.
torsdag, januari 12, 2012
tisdag, januari 10, 2012
Urval
Vi har försökt i sisådär ett år att lära Knodden att säga till exempel "mun" och "näsa" utan större framgång. Han verkar ha bestämt sig för att öga och öra räcker när det gäller ansiktet.
Istället satsar han på mer användbara ord. Som "scones". Och "high five". I går high fivade han fröknarna på dagis så mycket att de tröttnade. Dessutom sprang han runt i morse och sa dagens nya ord: "bajsss, bajssss".
Blir ett bra ordförråd det här.
måndag, januari 09, 2012
Ut ut ut
torsdag, december 29, 2011
Tillbaka
torsdag, november 17, 2011
måndag, november 14, 2011
Vänta vänta vänta
Man köar i 40 min för att checka in.
Sen köar man 40 min för att komma igenom passkontrollen.
Sen köar man 20 min för att komma igenom säkerhetskontrollen.
Sen köar man 10 min för att boarda.
Sen köar man (nä, egentligen är det mer av ett kaos av människor i ett hav av avtagna skor) i 10 min för att komma igenom ytterligare en säkerhetskontroll i korridoren precis innan man går på planet.
Måste. Lära. Mig. Vitsen. Med. Bra. Skor. På. Flygplats.
Men nu är jag hemma. Och har varit på badhuset med Knodden som var i euforisk lycka som vanligt. Och väskan är upppackad och Indien-doften utvädrad. Och helt plötsligt känns det ganska längesen man var iväg.
onsdag, november 09, 2011
I dag
Idag har jag försökt förstå Tamil (gick inte alls), försökt äta ris och curry med högerhanden utan att se löjlig ut (gick sådär), och försökt att artigt förklara varför det inte är en bra ide att använda Hitler som exempel på en bra ledare i utbildningsmaterialet (gick bra).
måndag, november 07, 2011
Fail
Och så får man ett rum längst upp på 9e våningen med fotmassageapparat på rummet. Och handdukarna vikta som en elefant på sängen. Och ett trådlöst internet som på nionde våningen har för svag signal för att funka på rummet.
På nåt sätt känns det inte riktigt lika lyxigt med uppgradering när man spenderar huvuddelen av kvällen i en soffa jämte hissen i korridoren.
söndag, november 06, 2011
Framme
Annars försöker jag mest vänja mig vid det här ”passa upp” grejen på hotellet. Jag är inte så mycket för small talk på hotellet. Det är så mycket möten och prata och lära känna när jag jobbar att jag mest vill hänga på egen hand på hotellet. Kanske är jag på gränsen till otrevlig mot alla män (för det verkar vara ett manligt yrke att städa hotelrum och jobba med att passa upp) som ringer på dörren och frågar om tvätt och lämnar choklad och kollar läget. Jag är nog inte riktigt gjord för sånt här.
Dock var killen som ringde på för att fylla på minibaren faktiskt riktigt gullig. Han frågade var jag varifrån.
”Oh Sweden! I like that book, ”the girl with the dragoon tattoo”. I made the same tattoo. Can I show you now mam?”
Och så drar han av sig kavaljen och drar upp skjortärmen och visar en överarmens tatuerade drake, en exakt kopia.
ABBA verkar inte vara den givna beröringspunkten längre när det gäller Sverige. Mer Naomi Rapace.
fredag, november 04, 2011
Lite gnäll
Var var jag nu? Jo just det. Taxi i morgon bitti 05.00 för avfärd mot Landvetter och Bryssel och slutligen Chennai. Och ett schema för veckan som innefattar tre dagar utbildning i Kancheepuram och sen en massa andra saker och sen åka hem. Ingen rast, ingen ro. Det är verkligen INTE läge att må risigt nu.
Sista längre resan på länge. Känns bra.
Dessutom har jag ju tryckt ut lite roliga excel-ark så jag kan ägna flygresan åt lite controlling. Mmmm. Kan det bli bättre. Vis av erfarenhet har jag också handlat massor av snacks och mat. Sist fick vi nämligen ingen mat på sex timmar när jag flög den här rutten. Sånt klarar inte jag.
Slut på gnäll, nu ska jag skicka de där mailen som jag har dragit mig för lite hela veckan och sen packa ihop och gå hem till min familj.
onsdag, november 02, 2011
fredag, oktober 28, 2011
Sen sist
Som var ungefär som vanligt. Massor av människor som tror att 10 min presenation betyder 20 power point slides, vilket totalt förstörde tidsplanen, så att pauser blev kortade och tiden för networking var nästan ingen. Man kan fundera på varför det så ofta blir så. Ingen är ju så sugen på att sitta och lyssna på presentationer i sex timmar EGENTLIGEN.
Nåväl. Intressant var det ändå. Trots power point poisoning.
Under tiden jag satt i Moldavien var Muhammed Yunus på besök på mitt jobb för en föredrag. Sånt blir man ju nästan lite stolt över. Han har ju ändå fått nobelpriset. Och gjort massor för den sektorn jag jobbar för. På nåt sätt tror jag att hans föredrag var liiite mer intressant än mina 10 min om staff training concept.