Nyårsafton. Nyårslöften? Nja, får nog fila lite på dem först... som vanligt har vi världens sämsta tidsplanering. Ska åka om 45 minuter och ska bara duscha, diska, packa först. Undrar vad jag ska ha på mig? Eh...jaha, välplanerade som vanligt. Jag gissar att vi blir klädsamt sena.

Gott Nytt År på er!

En morgon vid frukostbordet

Mannen vill ha en platt-TV och gör lite snabba uträkningar i marginalen om optimal höjd och bredd.

Jag kan tänka på minst tre olika alternativ jag hade använt för att komma fram till en bra storlek på TV:n (typ a) mäta på väggen och sen på en TV i affären, b) mäta diagonalen med en tumstock, eller c) äh tusan, jag handlar på känn). Alternativ c är antagligen mest troligt. Inget av dem innefattar att dra roten ur någonting. Vi har lite olika tillvägagångssätt, mannen och jag

(Sen blir jag jäkligt imponerad av sånt här på något sätt, eftersom jag hade varit fullkomligt oförmögen att göra något liknande. Men så är det ju inte jag som är doktor i den här familjen heller.)

Jag försöker bättra mig med daglig hjärngympa från Paul Krugman (Extra not till Fru R: jag känner inte honom trots att han är på min länklista..) Jag fattar ungefär 30% av det han skriver, 40% om jag riktigt skärper mig och har lite tur. Utmaningar är bra.

Vad konstigt det är att bara vara ledig - jag är verkligen förundrad över Den Långa Julledigheten. Känner mig nästan lite sugen på att jobba lite. 

Fyrkantiga ögon

Nu har vi kollat på alla avsnitt av kommissarie Lewis, Mission Impossible 2, Robin Hood, en dokumentär om finska krigsbarn, Back to Cold Mountain, samt ett avsnitt av den märkliga serien Stjärnorna på Slottet.

Allt på tre dagar.

Så här mycket kollar jag nog inte på TV på tre veckor i vanliga fall. Nu får det vara nog tror jag.

Allt annat än julefrid

Manal dansade magdans på vår cultural evening på sommarkursen. Jag var redan då imponerad över hennes obevekliga styrka som snarast syntes som ett stort lugn.

Just nu är jag glad att hennes kontor är på Västbanken och inte i Gaza. Men jag undrar hur hon har det.

Julefrid

Efter äta, äta, äta, släkt i omgångar, skratt och flams, en och annan promenad och julotta är vi hemma igen och gör ungefär ingenting. Läser en bok. Åker och handlar på ICA. Tränar.

Jag blir nog uttråkad snart, men för tillfället är det väldigt skönt.

Julstämning

Det är julstämning hemma hos oss. Vi julpyntar och bär in granen och dricker glögg och det känns alldeles fantastiskt mycket hemma. För oss som tidigare aldrig har slagit in spiken på baksidan av IKEA-bokyllorna mer än till hälften (då blir det så mycket lättare att dra ur dem när man flyttar), så är årets julbonande i ett alldeles eget hus helt plötsligt mycket roligare än att dra upp två tomtar ur en låda.

Vi tar fram julpynt och klär granen och pussas. Så nu tar bloggen julledigt ett par dagar tror jag. Jag ska lukta på granen och dricka glögg och träffa nära och kära.

God Jul till er alla!

Kram Mia

Mmmm....julkonsert

...med en alldeles fantastisk kör. Snart är det jul. 

Jobbets julfest

- Mat och dryck: check
- Flådigt hotell: check
- Introducera sig med förnamn till snubben jämte i baren. Som visade sig vara vår juridikprofessor (STORT etikettfel. Som tur är slipper jag undan med att vara utlänning): check
- Dansa till gamla tyska låter från Deutsche Welle inklusive obligatoriska handrörelser till "Sternehimmel": check
- Dansa tills fötterna blöder: check
- Fysiskt stöta in i it-killen som jag just hade gjort till min största ovän under dagen, vilket ledde till ett något krystat samtal: check

Jodå, en bra kväll sammantaget.

Oj jösses. Det har varit mycket den här veckan. Teoretiskt skulle jag också ha semester nu, men jag har fortfarande jobb att haka av. Hemma igen ialla fall.

sista rushen

Sista veckan innan jul. Jag har på tre dagar avverkat att hålla två internutbildningar, ha två telefonkonferenser, skriva zillioner av julkort, möten möten möten.

Idag hålla utbildning hela dagen. Trycka in en telefonkonferens i lunchpausen. Sen ett till möte, upptäcka att jag inte är förberedd för i morgon, pusta ut över att kollegan är lika oförberedd (vi döper om morgondagens workshop till brainstorming så märks det inte att vi inte är så förberedda. Bra innan-jul-trick)

Två dagar kvar. Snart julledigt. Snart.

Det här skrattade jag åt halva eftermiddagen

21 ECONOMIC MODELS EXPLAINED WITH COWS

SOCIALISM: You have 2 cows.You give one to your neighbour.
COMMUNISM: You have 2 cows.The State takes both and gives you some milk.
FASCISM: You have 2 cows.The State takes both and sells you some milk.
NAZISM: You have 2 cows.The State takes both and shoots you.
BUREAUCRATISM: You have 2 cows.The State takes both, shoots one, milks the other, and then throws the milk away...
TRADITIONAL CAPITALISM: You have two cows.You sell one and buy a bull.Your herd multiplies, and the economy grows.You sell them and retire on the income.
SURREALISM:You have two giraffes.The government requires you to take harmonica lessons.
AN AMERICAN CORPORATION: You have two cows.You sell one, and force the other to produce the milk of four cows.Later, you hire a consultant to analyse why the cow has dropped dead.
ENRON VENTURE CAPITALISM: You have two cows.You sell three of them to your publicly listed company, using letters of credit opened by your brother-in-law at the bank, then execute a debt/equity swap with an associated general offer so that you get all four cows back, with a tax exemption for five cows. The milk rights of the six cows are transferred via an intermediary to a Cayman Island Company secretly owned by the majority shareholder who sells the rights to all seven cowsback to your listed company. The annual report says the company owns eight cows, with an option on one more. You sell one cow to buy a new president of the United States, leaving you with nine cows. No balance is provided with the release. The public then buys your bull.
A FRENCH CORPORATION:You have two cows.You go on strike, organise a riot, and block the roads, because youwant three cows.
A JAPANESE CORPORATION: You have two cows.You redesign them so they are one-tenth the size of an ordinary cowand produce twenty times the milk. You then create a clever cow cartoonimage called 'Cowkimon' and market it worldwide.
A GERMAN CORPORATION: You have two cows.You re-engineer them so they live for 100 years, eat once a month, and milk themselves.
AN ITALIAN CORPORATION: You have two cows, but you don't know where they are.You decide to have lunch.
A RUSSIAN CORPORATION: You have two cows.You count them and learn you have five cows.You count them again and learn you have 42 cows.You count them again and learn you have 2 cows.You stop counting cows and open another bottle of vodka.
A SWISS CORPORATION: You have 5000 cows. None of them belong to you.You charge the owners for storing them.
A CHINESE CORPORATION: You have two cows.You have 300 people milking them.You claim that you have full employment, and high bovine productivity.You arrest the newsman who reported the real situation.
AN INDIAN CORPORATION: You have two cows.You worship them.
A BRITISH CORPORATION: You have two cows.Both are mad.
AN IRAQI CORPORATION: Everyone thinks you have lots of cows. You tell them that you have none. No-one believes you, so they bomb the fuck out of you and invade your country.You still have no cows, but at least now you are part of aDemocracy.
AN AUSTRALIAN CORPORATION: You have two cows. Business seems pretty good.You close the office and go for a few beers to celebrate.
A NEW ZEALAND CORPORATION: You have two cows.The one on the left looks very attractive.

Det är frostigt på Frankfurt Hahn

Jag tar Ryanair en sista resa till huvudkontoret innan jul. Redan vid boardningen i Göteborg är det svårt att inte notera kvinnan med årets mest omöjliga uppdrag.

Hon reser ensam vuxen.

Med fem barn.

FEM.

Den äldsta är kanske sju år. Max. Den yngsta i barnvagn. Därutöver handbagage i form av mängder av påsar.

Jag stöter på henne igen vid flygbussen till Frankfurt. Vid det laget är hon i upplösningstillstånd. Det är inte lätt att hantera barnvagn, bagagevagn och fem barn samtidigt som man ska försöka köpa biljett utan att kunna varken engelska och tyska.

Och jag tänker vad är det för man hon har som låter henne resa så här? Som inte ens kunde skaffa henne en riktig resväska?

Men än mer tänker jag på att alla bara står och glor. Så där ogillande. Som att "man ska inte skaffa sig fler barn än man kan hantera"-titta-ner-på-ogillande. En pakistansk kille försöker hjälpa henne med bagaget. Och jag inser att jag nästan alltid inte är ett dugg bättre än alla andra utan också bara står och glor. Men att det kanske aldrig är för sent att ändra på sig.

Hon börjar nästan gråta av lättnad när jag frågar om hon vill ha hjälp. Hon verkar så utmattad och slut att hon inte klarar av att organisera sig. Jag håller barnvagnen medan hon köper biljett samtidigt som vi båda försöker ha koll på barnen. Den pakistanske killen hjälper till med bagaget. Alla andra glor. Inte ens när ett av barnen springer halvt ut i gatan och vi båda har armarna fulla med barn lyfter någon annan ett finger för att hjälpa till. Jag snyter gråtande bebis och börjar sedan lassa barn in i bussen. Pockar och lockar tre barn framför mig och har en bebis på armen. Långsamt tar vi oss till bakersta raden.

Alla glor. Ingen erbjuder sig att hjälpa till.
Och jag tänker nästan förvånad på hur det kan komma sig att vi svenskar skänker mer och mer pengar för välgörande ändåmål men ändå är så fullkomligt oförmögna att hjälpa människor där vi står och lever. Jag funderar på varför jag inte hjälper andra oftare. Och tror att jag kanske har kommit ett nytt nyårslöfte på spåret.

Om ni skulle behöva en förklaring på det här med sub-primekrisen...

.. så tror jag att det här är den bästa jag har sett.

Melissa..

...råkade jag på idag av en slump. Råka på henne ni också.

Så kan man också önska god jul

Har just fått se förhandsvisningen av årets julhälsning från vår firma. Störtskön.

Man tar en styck tysk firma och ställer upp personalen i varierande grupper framför videokamera med en mikrofon. Sedan kör man igång en skiva med "We wish you a Merry Christmas" och låter folk sjunga med, mer eller mindre tondövt. (Ibland plågsamt jätte-tondövt). Sen klipper man ihop det till en liten musikvideo.

Det här gjorde min dag. Tyskar vet ta mig tusan hur man bjuder på sig själva.

Skrivkramp

Måste skriva rapport, måste skriva rapport, måste skriva rapport.....

Jag tror jag börjar med en kopp kaffe.

Precis vad jag behövde idag.

Jag vet inte när jag skrattade så här mycket senast.

Besök Katastrofala Omslag och kikna av skratt. Beskrivningarna är i världsklass.

Saker jag skulle behöva nu:

- Någon som kommer och skruvar ihop alla IKEA-paket så att vår köksö blir färdig, helst innan fredag

- Lite positiv feedback på något jag gör på jobbet. Just nu är det mest gnäll känns det som. Eller också kanske det bara är jag som är gnällig och års-trött.

- Färdigbakade lussekatter nedfrusna i påsar i min frys

- Någon som kommer hem och klipper mig så att jag kan bli klippt och jobba samtidigt

Det går snabbt här i livet. För två år sedan hade vi en tillfällig liten lägenhet med lite billiga IKEA-möbler och var på något slags språng. Var nästan aldrig hemma, jobbade en hel massa.

Nu sitter vi hemma i huset och kollar på TV och dricker ett glas vin.

I morgon kommer också det slutgiltiga beskedet på att vi är Väldigt Vuxna: då får nämligen mannen sin bettskena.

Åh jösses.

Ingen julefrid i sikte

Jag blir helt mörkrädd när jag ser listan på saker jag måste fixa den här veckan.

Det här har jag gjort i helgen

Fy tusan vad trött jag är nu. Men det var fantastiskt roligt den här gången också. Och utsålt.
Om ni behöver en ego-boost någon gång kan jag rekommendera att ha 350 personer som står upp och applåderar jättemycket för det du gör. Det är rätt shysst.

Förväntningar igen

Det börjar bli dags att trissa upp nästa helgs event så här en vecka i förväg.

Middagen med Fru R, M &K blev ju inställd sist, men skam den som ger sig. På fredag är det dags för ett nytt försök.

Fru R har utlovat saffransparfait (eller var det någon annan av de där franskspråkiga efterrätterna..brylée... sorbet....? Saffranssorbet? Det låter ju inte sådär jättesmaskigt. Det var ialla fall INTE smulpaj, vilket är ungefär det jag hanterar i vanliga fall. ), samt en uttalad insats på bag-in-boxen.

M har lovar musikunderhållning i form av att uppvisa vad han har lärt sig i pianospelande hittills. Tyvärr är M fortfarande på sidan 5 i nybörjarboken. Därför kommer vi nog få rada upp oss fint i soffan och lyssna på stycket "Grävskopan".

Därutöver ska vi tydligen mäta el och prata om vädret. Kan bara bli lyckat.

En egen Sverker

Min man har köpt en elmätare. Helt rätt så här i (kris)tider.

(Någon mer som tror på att det kommer bli super-inne att spara och handla på second-hand och semestra hemma föresten? Kanske ska man lite optimistiskt se alltihop som en chans att förändra konsumtionen till något lite mer hållbart?)

Tillbaka till elmätaren. Mannen springer nu runt i huset och brister med jämna mellanrum ut i utrop som:
- Jaha! Espressobryggaren drar minsann el även när den inte används!

Än bättre blev det när Sverker Olofsson på Plus pratade just om elmätare och hade en ELMÄTAREXPERT med sig i studion som gav tips. Mannen blev så exalterad att han nästan kröp in i TVn och sen var tvungen att mäta lite till.

Hittills har fyra marodörapparater identifierats i hemmet. Mätaren kostade 180 kronor. Det kommer ta tid att få igen den här investeringen. Härnäst ska det sättas upp ett experiment för att bedöma om det är bäst att värma vatten på spisen eller i vattenkokaren (jag är ju gift med en ingenjör).

Det är ju så spännande så att man inte vet vad man ska ta sig till. Stay tuned.

Förväntningar

Sedan ett par år är jag Frankfurts mest överåriga Lucia (dock yngst i hela tåget. Och ärligt talat vet de flesta tyskar ändå inte att 30-åringar vanligtvis inte är lucior i Sverige). En del av min körs julkonsert är en halvtimmes Luciatåg.

Luciatåg är vackert. Och exotiskt. Och det låter nog ganska bra tror jag. Men från att ha varit en överraskning i konserten har det nu blivit en riktig.. grej. Det som folk kommer för.

Kollegor som drar med bekanta bara för att lyssna på mig. Körmedlemmar som berättar att de har lovat de som kommer "något alldeles extra". Lokaltidningen som gör reklam. Utsålt. Utskick från kyrkan där vi sjunger (för er som vill använda tyska-kunskaperna)

"Einen Eindruck von dem Ablauf eines Lucia-Festes bekommen Sie, wenn Sie am Sonntagabend, den 7. Dezember 2008 Zeit haben und eine Karte ergattern können. Denn der Chor SWENSK TON mit dem schwedischen Chorleiter Nils Kjellström hat eine „echte“ Lucia unter seinen Mitgliedern: Mia .Bereits als 12-Jährige war sie die auserkorene Lucia ihrer Schule. Heute ist sie zwar eigentlich aus dem Lucia-Alter herausgewachsen, aber wer ihre klare Stimme hört, mit der sie die Lucia-Lieder anstimmt, der kann etwas von der Stimmung erfahren, die in der alten Tradition verankert ist und die aus der Dunkelheit die hoffnungsvolle Botschaft erklingen lässt. Der knapp halbstündige Lucia-Auftritt bildet einen der Höhepunkte des diesjährigen Weihnachtsprogramms von SWENSK TON"

Och jag känner...shit. Jag förväntas levera som tusan. Om jag inte sjunger så män gråter är det ett misslyckande på något sätt. Underdog-tiden är förbi.

Helst plötsligt börjar jag fundera på alla tänkbara sätt det kan gå åt skogen på snarare än att lita på att jag faktiskt kan klämma av Bereden Väg för Herran på dalamelodi på ett bra sätt.

Förväntingar. Jag måste hitta ett sätt att vända det här till något positivt. Tips någon?

Swedbanks nyemission

Kuvertet ligger på bordet. Nu är frågan vad man gör: stödja sin bank och lägga in pengar eller bestämma sig för att man inte vill stödja snubbar som lånat ut som tokingar. 

Vad tycker ni? Köpa eller inte? 

Farmors burkar

Min farmor var en hejare på att baka och laga mat. Många av mina minnen av henne är kopplade till att sitta i deras kök medan hon far runt och fixar.


Numera bakar hon inte längre. Istället pysslar hon om dockan Hasse och får håret fint lagt av personalen på vårdhemmet i hennes egna värld dit vi får allt svårare att nå.


Efter att farfar dog började vi dela deras saker. Och därför stod jag i går kväll och packade upp farmors fina blåvita porslinsburkar i mitt kök. Burkar för mjöl, salt och kryddor som kanske inte används så ofta längre. Kryddpeppar och en burk för torkad frukt. Jag är glad att jag får ta hand om dem nu.


Jag sätter igång att diska. Nästan varje burk har något i sig. Gamla nejlikor. Någon torkad ört av något slag. Fem pepparkorn. I saltburken ligger den lilla träskopan kvar.

Det är allt för gammalt för att användas. Jag häller ut och diskar burkarna. Ju längre jag håller på desto sorgsnare blir jag. Det känns som om jag diskar bort henne. Årtionden av hårt köksarbete. Min barndom full av kakor och älgsteksmiddagar hos farmor och farfar. Jag diskar bort hennes fingeravtryck på burkarna och skäms.


Sen står de skinande rena på köksbänken. Opersonligt rena. Jag viker undan blicken när jag går förbi. Jag tror jag behöver lite tid.