Brrrrr

..elementen strejkar hemma. Det är då man inte är så sugen på att ha kontoret hemma. Min gräns gick vid 16 grader, då satte jag på ugnen med luckan öppen och nådde varma, sköna 18 grader. Mmmmm....

Två idioter

Det finns tillfällen när det är ok att få totalt hjärnsläpp och andra tillfällen när det är mindre bra. 

Följande scen utspelas på San Franciscos flygplats igår morse: 

Två glada semesterfirande svenskar ankommer i god tid till flyget. Två veckor med tittande på hav, cyklande utmed kust, spanande på San Francisco, vandrande i nationalpark och vindrickande i Napa valley har gett de två svenskarna en lätt solbränna och gott humör. Ett fantastisk semester på alla sätt och vis. 

Humöret blir lite lägre när vi lämnar in hyrbilen och ser att vi får betala mer än tänkt. Långa funderingar innan vi ser att bilen är hyrd en dag för kort. Konstigt hinner vi tänka, vi hyrde ju för hela resan.....plockar fram biljetten....

Om det är någon som undrar hur panikslagen och framförallt DUM man känner sig när man inser att man är på flygplatsen en dag för sent, så kan ni fråga oss. Vi vet allt man hinner tänka på de 20 minuter det tar att ta sig till flygbolagets disk. När vi kom fram hade vi redan gått igenom chockstadiet, "hur mycket pengar har vi" -stadiet, samt gått över till det trötta stadiet när man mest tänker på hur dum man är.  

Då skedde det lilla miraklet. För ett par ynka tusenlappar bokar den vänliga själen vid disken om oss till dagens flight. Vi får ett par av de sista biljetterna och kommer hem som planerat. 

Lufthansa. Det finns inget bättre än Lufthansa. 

En ny väckarklocka

Vi testade ett sämre sätt att bli väckta på i morse: brandlarmet. Det är väldigt högt och skränigt och får en att vakna med hjärtat i halsgropen. Jag lyckades få på mig ett linne bakochfram och en kjol i någon slags klarvaken yrvakenhet. 

1 minut senare var vi på väg ut tillsammans med passen, datorn, handväskan och bilnycklarna. Jag grabbade åt mig mina ringar på vägen ut. 

Jaha, så stod man där och frös med en drös andra nyvakna gäster i en kvart strax efter fem på morgonen bara för att någon tyckte det var ett kul partytrick att sätta igång brandlarmet. Mest funderade jag på de två överhurtiga människorna som kom ut från gymmet. (Klockan 05.24. Eh?????)

Så kan man också börja en dag. 

Och nu - ett jobbinlägg

Mannen och jag tillbringar frukosten med att prata huslån  (jo, Fru R - det blir inte gulligare än så...:)).  

Som så många andra svenskar är vi kunder på Swedbank. Som tydligen har lånat pengar till Lehman Brothers vilket är mindre kul nuförtiden. Enligt tidningarna börjar nu småsparare ta ut sina pengar från Swedbank av rädsla att förlora sina pengar. Vilket, kan man säga, är det sista en bank behöver som har problem. Det kan lätt bli en snöbollseffekt av det där som i slutändan skapar än större problem för banksektorn. 

Ett litet tips för oroliga själar: www.insattningsgarantin.se. Firman där jag jobbar håller på med sånt här lite här och där i världen. Om du inte har mer än 250,000 kronor på sparkonton så är du helt täckt av insättningsgarantin om en bank skulle gå omkull. 

Slut på jobbsnack. Nu är det dags att ge sig ut på vingårdarna i Napa och dricka vin. 

Sammanklistrade

24 hr om dygnet umgås vi numera, mannen och jag, när vi kuskar runt här i Amerikat. Det hör inte direkt till vanligheterna om man säger så. Efter 10 dagar hävdar mannen att han fortfarande är ganska sugen på att vara gift med mig. Jag tar det som ett bra tecken. 

Yosemite, Herre Jösses.

Yosemite nationalpark

Om jag hade varit amerikan hade jag sagt

"Oh my GOD, that place is just AWESOME!!!!"

Men nu är jag ju inte amerikan. Så jag inskränker mig till att säga att det här är ett verkligen coolt ställe. Vår semesterbibel (Lonely Planet) uttryckte det som att Yosemite får Schweiz att se ut som Guds övningsförsök. Jag måste nog faktiskt hålla med. Idag har vi ägnat dagen åt att klättra uppför uppför uppför, ändlösa stentrappsteg (sisådär 1000 skulle jag tro), gångvägar och stigar. Allt för att äta en lunchmacka och en halvklämd banan sittande vid ett vattenfall med storslagna vyer långt uppe i bergen. Det var helt klart värt det. 

Just nu bor vi i Grovedale. Grovedale är en stad av den storleken att man kan få plats med hela centrum på ett kort. Centrum innefattar ett par hotell, Kaliforniens äldsta saloon där man kan äta burgare, ett litet museum och ett par andra byggnader. En gammal guldrush-stad som somnat in. Här är tyst som tusan, och en fantastiskt bra kontrast till de senaste dagarna i San Francisco. Vi käkar burgare på Iron Door Saloon och försöker förstå hur reglerna EGENTLIGEN är i baseball. Det blir inte mer action än det för tillfället. Helt fantastiskt.  

Nä men vet ni vad

jag har semester och inte så stor lust att blogga just nu. Kanske blir det en veckas paus, kanske kortare. Ialla fall är jag lite på  break just nu.

I kväll gifte sig vår gode vän här i San Francisco. Vi snackar riktigt American Wedding. Var kul som tusan.

Jaha ja. Så är man helt plötsligt 30 år. Vuxen på riktigt tydligen. Ångesten över att bli just vuxen på riktigt försvann någonstans under de senaste dagarnas tittande på havet och klipporna. 

Semester är helt klart ett fantastiskt koncept. Återkommer i morgon med ett par bilder, ska bara ut och dricka drinkar i SF först..

Gårdagens cykelutflykt

Nu byter jag bloggen mot en bok. Hej på er så länge!

Ord ur Mias mun som kanske inte borde sagts

"Alltså det där med jetlag....det var ju inte så himla svårt...jo visst, man var ju jättetrött första kvällen, men det var ju bara att härda ut ett par timmar, sova ordentligt och sen är man ju liksom ok"

Klockan är nu 05.45. Om man räknar bort de 2 timmarna jag har legat och filosoferat istället för att sova så har jag varit vaken i ungefär en timma. Klarvaken. 

Mindre klarvaken var jag igår kväll när jag somnade som en stock strax innan 20-tiden. Mannen och jag skred till verket med en av punkterna på "saker man måste göra när man är i USA"-listan. Alltså åts det pizza i kartong på motellrum i utkanten av stan. Och dracks vin i plastglas (det går inte riktigt att beskriva mannens besvikelse över att vinflaskan som inhandlades inte kom i en brun papperspåse. Köpa sprit i brun papperspåse är också på listan.) 

Japp. Bara 1,5 h kvar tills de börjar med frukosten på det här stället...

Jag tror vi har hittat en mission, mannen och jag: letandet efter en rejäl frukost. Inte sött, inte fett. Inga frosties eller wienerbröd.

Vi har två veckor. Vi kan fixa det här. 

Monterey

Sjölejon och måsar

Skaldjurspasta vid havet

Motell i utkanten av stan

Jag börjar få lite semesterkänsla

Viss förvirring

Hittills har mannen och jag varit de mest förvirrade turisterna i den här delstaten.  Efter sisådär 24 timmars resa lyckades vi ta oss till biluthyrningsstället, tog det säkra före det osäkra och hyrde en GPS (man vill ju inte köra vilse), läste vägbeskrivningen till hotellet ("Kör ut på 101 north. Kör en mile. Sväng höger")

En alldeles för lång cruising på Bruno Ave, en ofrivillig sejour i ett parkeringsgarage, ett stopp vid en mack för att få igång den jädra GPS:en, samt ett villaområde senare lyckades även vi komma ut på 101 north. I samband med jetlag var det kanske inte den bästa kombinationen för ett harmoniskt äktenskap. Nåväl, det stannade vid ett förslag om förarbyte. Som tur är kan vi ibland lägga manken till när det behövs, mannen och jag. 

Nu ligger vi i sängen och äter choklad (ja, ja, vi SKA ner till hotellgymmet...SNART....ska bara äta upp chokladen först). 

Fem timmar på Heathrow är liksom aldrig så roligt. Vi har ätit godis, löst sudoko, ätit kex, tittat i affärer och det är fortfarande lite tidigt för att kunna gå och äta lunch....men det var 5 grader hemma i morse och SF utlovar sisådär 23 grader och sol. Nice.....

Elva timmar är väldigt länge

Som vanligt är vi inte så organiserade. Vi kör olidligt tidigt till flygplatsen i morgon och jag borde nog egentligen börja packa.

Flygtid London - San Francisco: 11:05

Hur fördriver man all den tiden? 

Praktik hos arbetsförmedlingen?

Jag pratade med min lillebror igår. Han söker jobb och hade varit på arbetsförmedlingen. Nä, något jobb kanske de direkt inte hade. Däremot hade han fått ett mail från arbetsförmedlingen om han inte ville börja blogga om sitt jobbsökande. 

- NÄ, sa han. Jag vill inte blogga om hur jag söker jobb. Jag vill att de ska hjälpa mig att hitta ett jobb. 

Good point. 

LEDIG!

Vad ska ni göra i morgon?

Jag ska ha semester. Och sen dagen efter det ska jag också ha semester. Och dagen efter det och dagen efter det och därefter massor av dagar. Hur mycket semester som helst.

Vi har utvecklat en ny relativt ovanlig kvällshobby: pianospelandet. De senaste två gångerna som vi har kvällshängt med M och K har det slutat med pianospelande och notlära. 

Jag undrar var det här kommer sluta. 

Och de nominerade är....

Jag har blivit nominerad. Oj. Vilken ära. Tackar så mycket Shadow. Jag undrar om det här är som att dejta där man lite coolt måste avvakta ett par dagar innan man lite lagom nochalant slänger iväg ett svarsmeddelande? I så fall misslyckas jag brutalt just nu när jag svarar direkt.

(för övrigt är det ju ypperligt tur att mannen stog framför mig i väldigt tidiga år och var så där jättetoppen så att jag aldrig riktigt behövde ge mig ut i dating-djungeln. Som ni ´förstår hade jag antagligen blivit uppäten till förrätt av någon som var nochalant och cool)


Här kommer reglerna:

Ni som blir nominerade skall i er tur utse era sju favoritbloggar.

1. De nominerade kopierar bilden och lägger på sin blogg (japp Skuggan, jag undrar också: vilken bild?)
2. Länka till personen du fick nomineringen av
3. Nominera 7 bloggar
4. Länka till de bloggar du nominerat
5. Lämna ett meddelande på deras bloggar att de blivit nominerade

De senaste månaderna har det kännts som om alla bloggar jag följde plötsligt bestämde sig för att gå vidare i livet och göra annat på sin fritid istället för att blogga. Sen finns ju alla de som redan är nämnda hit och dit (Jag menar, i slutändan hänger vi alla redan på Peppes blogg eller?) Men här ett par som inte bör missas ialla fall utan någon som helst inbördes ordning:

K-Dude. K-dude var en av de första bloggarna som fick mig att fastna i bloggvärlden. Efter ett uppehåll är han nu tillbaka. Han är också konsult och reser för mycket och funderar kring det där med workshops och hotell efter hotell och längta hem. Läs!!! Det är en order mer än en uppmaning.

Fru R. Jag har förmånen att vara en av Fru Rs vänner irl. Vi träffas oftast över långa mastodont-cafe-latte-fika-träffar. För er som inte har den förmånen, missa inte Fru Rs blogg för en daglig dos av gapskratt. Fru R är precis lika störtskön på bloggen som i verkligheten. Eller tvärtom.


PostSecret. Åh vad den bloggen är bra! Inskickade hemligheter på hemmagjorda vykort som uppdateras en gång i veckan. Ve den som stör mig söndag eftermiddag när jag läser veckans nya hemligheter.

Jag sa nei. Det här en en kort och avslutad blogg, men kanske en av de bästa jag någonsin har läst. Ta lite tid och läs den från början till slut, den är värd tiden alla gånger.

Kanalisera. Vi är nog ganska olika på många sätt men ändå inte. Jag gillar Kanalisera. Mycket mer tror jag inte jag behöver skriva.

och så Jonas då. Nej, jag tror inte Jonas kommer svara på min nominering. Men det gör inget. Hans dagbok gör mig varm in i själen. Allternativt gapskrattig. En av de bägge eller båda samtidigt.

Ungdomsbjudning

Det går inte att undvika, 30-årsdagen närmar sig. Alltså är det bättre att fira kom jag fram till igår och bestämde mig för att det nog ska bli en fest ändå.

Eller som min mamma kallade det över telefon i går: ungdomsbjudning

(Min mamma är nog för övrigt den enda som läser min blogg i pappersform. Pappa skriver ut varje inlägg som sedan sparas i en pärm. Så att det finns på riktigt om internet skulle gå under eller nåt)

Restips någon?

OK. om en vecka sitter vi på flyget västerut. Vi har två veckor ledigt, en hyrbil, en Lonely Planet, ett bröllop som ska närvaras vid samt två flygbiljetter till San Francisco.

Vad ska vi göra tycker ni? Någon som har varit där?

Livet är bra

Jag sitter i mysbyxor i bekväm fåtölj och tittar på den nytapetserade väggen samtidigt som jag äter en tallrik fil och flingor. 

Mannen sitter brevid och kollar på fotboll och masserar sin frus fötter (det finns en äktenskaplig överenskommelse i det här huset. Fotboll för mannen betyder rätt till massage för frun. Jag tror att det kanske är den bästa deal jag någonsin lyckats få till i mitt liv.)

Det är ta mig tusan toppen att vara hemma. 

Det börjar verkligen närma sig 30...

Jag bestämmer mig för att jag inte ska läsa ett enda jobbpapper på flyget hem. I stället ska jag köpa en tidning helt bara för nöjes skull. 

Jag kommer ut från tidningsshoppen glad och nöjd med ett ex av The Economist i handen. 

Kanske behöver jag söka hjälp. 

Magen full av rå fisk

Jag har ätit så mycket sushi att jag knappt kan andas.

My Sushi. Jag har inte träffat på något bättre sushiställe. Det ligger på en sunkig gata runt hörnet från centralstationen i Frankfurt, men man kliver in och sätter sig runt ett superlångt band med fantastisk sushi långsamt snurrande runt.

Dagen restips. Jag lovar.

Har börjat packa

I morgon är det ledig kväll. Inga kvällsaktiviteter. Herre jösses så skönt. Jag tänkte shoppa och äta sushi med en god vän som också är här för tillfället.

Just nu packar jag. När man är borta så länge som den här gången så ligger det något halvt religiöst över packandet. Egentligen skulle jag kunna packa lördag morgon på en halvtimme. Men att börja nu, redan onsdag kväll, så där lite smått, markerar att det börjar närma sig. Man tar fram väskan, packar det man vet inte behövs. Det känns som om det är närmare hem då.

Socialt sliten

Jag är egentligen inte lika trött som förra veckan och saker funkar bra, det verkar som om det hittills går enligt planerna.

Men jag är bara så socialt trött. Jag orkar inte lära mig 27 nya namn, orkar inte engagera mig i alla dessa organisationer. Egentligen vet jag att jag är jätteintresserad, egentligen vet jag att jag nog kommer ångra mig lite grann efteråt, men just nu drar jag mig mest undan. Orkar inte dra igång några stora kalas eller dricka öl på kvällen med deltagare.

Kanske är det verkligen dags att fundera på om någon annan skulle ta över stafettpinnen efter fem år med den här kursen. Nytt blod är aldrig fel.

Goda nyheter!

K-dude är tillbaka. Och jag hade helt missat det.

kdudesblogg.blogspot.com