Georgi

Jag gillar vår chaufför Georgi.

Han förstår inte ett ord engelska, så vår kommunikation brukar mest inskränkas till ett nickande hej och ett hej då.

Georgi är sisådär 60 år och ser kanske lite farlig ut skulle man kunna säga. Stenhård, med en klassisk fängelsetatuering på ena handen och en röst som låter som om han just har svalt ett helt paket sandpapper.

Fast egentligen inte ens lite farlig. Det märker man är han brister ut i toksköna raspiga skratt eller när han - som alltid - bjuder på karameller i bilen. Eller när vi står och luktar på rosor ihop på ett rastställe på vägen till Colicauti. Eller när man ser att han har klätt in golvet i sin bil i linolium-matta. Det finns liksom inget farligt med en man som har linolium-matta som ska se ut som trägolv i sin bil.