Vi stannar till hos farfar på vägen genom Sommarsverige. Det var alldeles för länge sen jag var där sist. Det är rörigt i huvudet för farfar, med rätta efter 95 år på den här jorden. Men vi ler och han håller hårt i min hand. Min vän knäpper av den här bilden. Jag är glad att vi gjorde omvägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar