Inne på femte året med sommarkursen känner jag till alla steg i förfarandet, men det hjälps inte, den här fasen får min puls att stiga och röken att puffa ur öronen.
Nu börjar nämligen det förnärmade smart ass mailandet från de som inte får en plats på kursen.
De som efter två, tre mail om varför vi väljer ut som vi gör ändå inte ger sig.
Mia skriver: vänligen inse att vi försöker få in så många olika länder som möjligt
Förnärmad deltagare: har ni verkligen andra ansökningar från mitt land?
Mia tänker: Är det verkligen en genomtänkt taktik att vara ett smart ass mot den som väljer ut deltagarna???
Mia skriver: ja. hej då
Mia skriver: eftersom vi har så många ansökningar har vi som policy att bara ta in max en person per organisation
Förnärmad deltagare: jag hade faktiskt PLANERAT att vara med på den här utbildningen och fast du lovar mig att jag kommer in nästa år så kanske jag inte har tid i mitt hektiska schema då!
Mia tänker: GAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHH, jag kommer få en hjärtattack!!! Skit i det då!
Mia skriver: vi har ett stort antal ansökningar i år. Jag hoppas att du får en möjlighet att planera in oss för 2009.
Ungefär så ser mina dagar ut för tillfället. Det här prövar mitt tålamod. Det är nog en väldig tur att jag aldrig har jobbat i någon form av kundtjänst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar