Jag upptäckte när jag packade upp efter Washington att min blå klänning saknades. Min fina nya klänning, inhandlad i New York och alldeles så där jättefin så att till och med tjejen i säkerhetskontrollen på Landvetter utbrast i ett "åh, vilken snygg klänning".
Ni fattar? En klänning man blir glad av.
Jag tänkte att jag nog har glömt den på hotellet. Ringer hotellet för att kolla, fick svar idag. Nej, ingenting kvarglömt.
Alltså finns ett alternativ kvar. Det finns någon som förutom att han/hon hällde ut innehållet i min resväska och sen öste ut det (och lät mig samla ihop mina visitkort bland mina använda underkläder. Toppen. En hel kartong visitkort åt skogen), också snappade åt sig min nya favoritklänning som jag hittade i en sån där liten affär i SoHo och aldrig kommer hitta igen.
Så du TSA Security-typ som tyckte att det var en fin klänning: jag hoppas den sitter riktigt för jäkla dåligt på dig och att tomatfläcken på kragen inte går bort. Blä för dig.
2 kommentarer:
Jag VISSTE att det fanns en baktanke med de där säkerhetskontrollerna! Terrorister, my ass! Det måste vara århundradets svepskäl för att under legalflagg få robba affärsresenärer på oersätterliga SoHo-klänningar. Mina sympatier!
jag förmodar att klänningen väcker samma känslor hos dig som mina pumps gör hos mig. eller va´ katten; random snygga skor...
Typ så skulle jag tro. Det finns även någon som vandrar runt i Budapest med ett snyggt armband (sen dess checkar jag aldrig in smycken, även om det är plastgrejer). Man blir ju så sur!! Åh, den var så fin den där klänningen och jag hann använda den en enda gång.
Skicka en kommentar