Jag och min kollega startar vår lediga fredag med frukost hemma hos Ishraq. Hon har bjudit in oss att äta traditionell frukost med sina systrar och döttrar. En bord fullt med mat, vi äter gröt med lökyoghurtsås (smakar faktiskt bättre än det låter), falafel och sallader, samtidigt som vi pratar och skrattar om helt vanliga tjejgrejer. Om dieter och kläder, men också om kvinnors ställning i samhället och förändringarna som har tagit plats de senaste åren.
Sen ger vi oss ut på marknaden. Först fiskmarknaden. Flugorna flockas över gigantiska fiskar. Fiskarna tittar först lite misstänksamt på oss, men ler snabbt tillbaka. På den stora marknaden köper jag sandaler med ormskinn på och ett vackert armband. Det är så mycket behagligare att gå här än på marknaden i Mombasa förra året. Ingen som drar och skriker efter dig, här kan du lugnt gå runt och handla det du vill.
Efter en timme är vi varma och svettiga. Värmen tar ut sin rätt. Min kollega handlar i en av affärerna efter lite prutande och vi skyndar mot bilen för att Abduallah ska hinna i tid till sin eftermiddagsbön. När vi närmar oss bilen blir vi uppsprungna av mannen som äger affären vi sist var i. Han har varit och köpt tre kalla flaskor vatten till oss eftersom han hade sett att vi såg ut som om vi behövde det. Jag blir stum av förvåning och kan inte senast komma ihåg när jag bara sådär av en främling blev erbjuden något liknande. Men ofta blir man varm i hjärtat här. Sudaneser är så ofantligt vänliga, gästfria och hjälpande. Inte för att de hoppas att man ska ge dem pengar, utan bara av naturen.
På seneftermiddagen ger vi oss ut på en promenad i stan jag och min kollega, det känns skönt att bara gå runt och titta på kommersen och gatulivet på egen hand. Innan solen går ner hoppar vi över vattenpölarna utanför hotellet och är tillbaka med massor av foton och intryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar