Jag har fått utrymme för spontanitet. Gradvis har jobbveckorna hemma hamnat på en normal arbetsnivå och helt plötsligt är livet hemma ganska lugnt. Jag vaknar och har inte hela dagen planerad eller en lång lista av saker som måste göras. Jag bestämmer saker med kort varsel.
Ibland njuter jag, ibland blir jag uttråkad. Men långsamt vänjer jag mig vid att så här kan det också vara. Allt har sin tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar