Alltså låser jag lägenheten, slänger nyckeln i brevlådan och tar tag i portdörren. Den är låst. Vilket i sin tur betyder att jag är inlåst. Nycklarna ligger väl förvarade i brevlådan (som är en sån där med en liten springa att trycka in posten i. För att öppna den behövs en nyckel, och brevlådenyckeln ligger - tja, i brevlådan. Det är tidig söndag morgon. Inte riktigt läge att börja ringa på hos grannar.
De närmsta 15 minuterna lär jag mig:
- det funkar inte att få upp nycklarna ur brevlådan med en penna. Det enda som händer är att man tappar pennan i brevlådan. Inte heller en Ronald Mc Donald-flagga fungerar för ändåmålet.
- inte ens om man är väl inkrämad kan man få ner en vuxen hand i en sån brevlåda
- det där med att öppna ett lås med en hårnål är inte ens närmandevis så lätt som det ser ut på film
- i en trappuppgång med fyra lägenheter är det inte en särskilt givande taktik att vänta tills någon kommer. I alla fall inte om man har ett flyg att passa
Grannen som jag till slut ringer på hos (beredd med en million ursäkter. Man ringer inte bara på så där och stör hos tyska grannar. Tror jag ialla fall) visar sig dock vara tjejen som låste porten. Barnfamiljsmamma som säkert har varit uppe i flera timmar dessutom.
Hon är även den enda grannen som är hemma i hela huset (believe me, jag testade alla).
Ibland får man ha tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar