Köpenhamn tur och retur

Idag var jag i Köpenhamn och tillbaka. Inte så toppen att gå upp klockan 5 på morgonen för att stå utanför Ghanas ambassad klockan 9. Jag gör ett stopp på centralen i Köpenhamn för att ta kort i en fotoautomat. Fyra likadana passfoton krävs för visumet. Jag överraskas helt av fotoapparaten och får ut två kort där jag blundar och två kort där jag tittar snett uppåt taket.

Jag ser faktiskt helt puckad ut. Funderar ett tag på vad som är minst pinsamt:

- gå tillbaka till affären brevid och be att få växla 60 kr i mynt IGEN för att jag ser puckad ut på korten
- lämna in kort på Ghanas ambassad där jag ser helt puckad ut

Jag bestämmer mig för att jag kan bjuda ambassadpersonalen på ett gott skratt.

Ett par timmar senare är visumet klart. Beredd att åka.

Vardagslyx

Det är lite mycket nu. Inte semesterslö blogg utan alldeles för mycket annat i det verkliga livet. 

Jag panikvaccinerar mig (alldeles för sent egentligen) för Ghanaresan

Har jobb att komma ikapp med 

Spelar massa piano och njuter av att vara hemma. Väntar på helgens grillande och slappande. 

Går på Friskis

Lite mindre än en vecka hemma. Jag tänkte njuta lite. 

Veckans mega-happening

22.41 i går (när jag redan låg i koma i sängen efter en enorm steak på restaurangen som har mottot "we make vegetarians predators") kom messet från lilla mamman:

"Din bror gifte sig i går!"

Helt plötsligt blev Moldavien ungefär hur långt bort som helst. Alldeles för långt bort för världens största kram.

Fatta vad coolt! Min lille bror har gift sig. Bara så ni vet.

Om de inte har några bilder så kommer jag bli skogstokig.

Mannens saker står jämte mina i badrummet här nu. Det är lite ovanligt, här mitt i jobbmiljön. Men bra.

Jaha. Så var man helt plötsligt turist i Chisinau en helg. Jag kan konsulthelgen utan och innan, men som turist? Kanske går mannen med på att dricka rödvin i toaglas så att jag inte känner mig helt vilsen.

Fråga dig själv:

Skulle du jobba ett år gratis och sen för en minimal lön för att skapa något som skulle kunna vara bra för din by/samhälle/stadsdel?

Skulle du vid 55 års ålder som välutbildad läkare sätta dig i skolbänken utan knot för att skaffa en ny universitetsexamen, trots att du i 8 år har byggt upp en organisation från ingenting - bara för att en ny lag helt plötsligt kräver en annan sorts examen för chefer och helt plötsligt dömer ut dig som icke lämplig?

Skulle du som borgmästare i en by starta en egen firma mest för att vara ett gott exempel och skaffa de där arbetsplatserna som byn verkligen behöver?

Jag tror inte jag skulle det. Tyvärr. Men så bor jag inte i en liten moldavisk by där 70% (jag upprepar SJUTTIO procent) av den arbetsföra befolkningen är utomlands.

De är många, de där byarna.

Dagens asgarv i bilen

På väg från organisationen vi besökte idag kommer ett SMS från mannen:

"Hoppas ni inte har för dåliga vägar i dag"

Närå.

För övrigt...

..börjar åldern ta ut sin rätt. Efter en dag med sammanlagt 7 timmar skumpig bilresa är mina ben stela och svullna, min höft stel och hela jag känner mig helt överkörd trots att jobbet idag inskränktes till 3 timmar sammanlagt.

Så här var det aldrig förr.

Georgi

Jag gillar vår chaufför Georgi.

Han förstår inte ett ord engelska, så vår kommunikation brukar mest inskränkas till ett nickande hej och ett hej då.

Georgi är sisådär 60 år och ser kanske lite farlig ut skulle man kunna säga. Stenhård, med en klassisk fängelsetatuering på ena handen och en röst som låter som om han just har svalt ett helt paket sandpapper.

Fast egentligen inte ens lite farlig. Det märker man är han brister ut i toksköna raspiga skratt eller när han - som alltid - bjuder på karameller i bilen. Eller när vi står och luktar på rosor ihop på ett rastställe på vägen till Colicauti. Eller när man ser att han har klätt in golvet i sin bil i linolium-matta. Det finns liksom inget farligt med en man som har linolium-matta som ska se ut som trägolv i sin bil.

På fredag kommer mannen för första gången till Moldavien. Jag undrar vad han kommer tycka.
Fast mest längtar jag efter att han kommer så att jag kan få visa alla ställen vi har pratat om.

Konsulthelgen

• Dricka fredagsöl med konstiga människor som man ändå umgås med för att de också finns här och inte heller har något bättre för sig - check
• Utmattad efter veckan och somna tidigt på fredag - check
• Börja lördagen med hurtfristig två timmars promenad efter en veckas restaurangätande - check
• Promenera runt något som på kartan är en sjö men som i verkligheten är en tömd damm där det aldrig fanns pengar att fylla den igen så nu är det bara ett stort hål med ogräs - check
• Jobba lördagen - check
• Dricka vin ur minibaren ensam - check
• Ligga i sängen och lyssna på musik - check
• Kolla alla bloggar fem millioner gånger och bara inte förstå varför andra folk faktiskt inte sitter klistrade vid sin dator - check
• Kolla MSN och bara inte förstå varför andra folk faktiskt inte sitter klistrade vid sin dator - check
• Bli skithungrig men inte orka ta sig ut ur hotellrummet för att gå och äta något - check
• Dricka vin ur minibaren istället för att äta - check
• Gå på jättetrevlig middag i trevligt sällskap - check
• Komma hem och slösurfa - check
• Läsa bok (!) - check
• Jobba söndag - check
• Bli skithungrig och dricka upp resten av vinet från igår - check
• Bli megahungrig och gå ut och äta med kollega - check
• Träffa bästa vännen i Moldavien för middag och prata om män och annat trivialt :) - check
• Kolla alla bloggar fem millioner gånger och bara inte förstå varför andra folk faktiskt inte sitter klistrade vid sin dator (vaddå, har folk ett LIV på helgen eller vad????) - check
• Kolla MSN och bara inte förstå varför andra folk faktiskt inte sitter klistrade vid sin dator - check
• Duscha och packa väskan för måndag - check

Tragisk konsult

Det är lördag eftermiddag. Jag sitter i mysbyxor på hotellrummet och jobbar samtidigt som jag dricker rödvin ur mitt toaglas.

Jag tror jag har tagit ett steg ner på konsultstegen. Går det bara utför nu?

Surprise! Next stop: Accra

Surprise-resa på schemat helt plötsligt (man blir aldrig aldrig uttråkad med det här jobbet). Jag byter den svenska ljumma augustivärmen mot en vecka i Ghana i början av augusti. Kollade just vädret i Accra: verkar vara regnperiod skulle man kunna säga. Regn varje dag de närmsta 10 dagarna.

Nytt hörn av världen, roligt! Måste bara vaccinera mig som tusan och skaffa ett visum. Men först en vecka till i Moldavien.

Glad i själen

Vi far norrut över dan - 2,5 timmar enkel resa på skumpiga vägar. Det är den perfekta tiden att resa, solrosorna blommar och det är vansinnigt vackert. Vi stannar till och köper aprikoser av en gammal dam vid vägkanten.

Dagen tillbringas med något som vi tänkte skulle bli ett par timmars utbildning för ett par tre människor, men som blir ett event över hela dagen med rummet fullt av människor som trängs runt laptopen och diskuterar högljutt. Det blandas ryska och rumänska hejvilt, jag är mest glad över ett så bra slut på veckan. Sen svettas vi 2,5 timmar i vår Dacia på väg tillbaka till Chisinau

Björnmannen 2

Ni som har läst här sedan väldigt länge kanske kommer ihåg den moldaviska björnmannen. Han som står i ett gathörn i Chisinau med en uppstoppad björn som man kan fotografera sig med för lite pengar.

Jag passerade honom idag igen. Han hade expanderat med en uppstoppad ren och en uppspänd bakgrundsbild med träd.

En sann entreprenör.

Frustrerad

Idag är jag bara frustrerad. Eller nä, det är inte sant. Jag är stundtals också uppgiven.

Man måste ha mycket tålamod och flexibilitet när man jobbar här. Staten är liksom väldigt...statlig....vilket betyder långsam. Det finns inte samma typ av utbildning här som hemma, så man måste bygga upp kapacitet. Och man måste förstå att folk här måste ta hand om sig själv i en mycket större utsträckning, så när chansen finns att få något så tar man den.

Allt logiskt egentligen, men därför inte mindre frustrerande. Just nu känns det som om de enda som verkligen 100% bryr sig om att nå målet med det här projektet och verkligen förbättra något, såsom det var tänkt, är min min firma och de som betalar projektet. Utöver det så finns det en stor bunt av folk med sina agendor, sina planer att dra fördelar av allt som händer.

Jag förstår var och en av dem. Ialla fall nästan. Samtidigt gör det mig så himla frustrerad.

Statistik jag reflekterade över idag

Idag läste jag att en Human Development Report placerade Moldavien på plats 111 av 177 undersökta länder. Bara 68% har tillgång till "adekvat sanitet" (antar att det betyder rinnande vatten och toalett). 15% har ett bankkonto.

Man börjar bli gammal

Två dagar med nattskiftsjobb mellan 22 och 01 för att sedan ta sig upp klockan 07.oo för en heldag på kontoret, tillbaka 19.00, middag och ett nytt nattskift.

Jag är helt trött. Innan brukade jag orka med det här i en vecka ialla fall.

Två dagar. Jag har kanske blivit en mes.

Ibland avskyr jag datorer

Jag var i gång i morse. Satte mig och skrev ett dokument till eftermiddagens möte och det blev riktigt bra. Kände mig nöjd, skulle bara gå och hämta en grej och.. när jag kommer tillbaka strejkar datorn och sen är dokumentet bara försvunnet. Inte ens IT-killarna lyckas lokalisera det.

Jag var mindre igång i eftermiddags när jag i halv panik skrev om hela dokumentet. Det blir liksom ALDRIG lika bra som första gången.

När vi ändå är inne på ämnet...

...så har vår lokala partner här i Moldavien bytt upp sitt kontor och därmed också sina toaletter. Inga mer bås där dörren håller på att ramla isär, ostädade, inget papper, japp-jag-kör-lite-till-lårövningen-inför-skidsäsongen-besök, "nej, jag är nog hellre supertörstig hela dan så klarar jag mig" typ av toa. Vi snackar papper. Vi snackar ren toalett. Vi snackar vatten hela tiden. Vi snackar lyse och lås och sån där plastmojäng som ger ren doft. Jag tror att jag drömmer.

En doft det var ett tag sen man kände:

Tysk flygplatstoalett. Det verkar vara en och samma firma som leverar rengöringsmedel till allihop.

Det känns att det var ett tag sen den senaste resan. Som vanligt är jag ganska osugen på att packa när jag ska åka, men väl på flyget börjar jag bli jobbsugen. Känner mig till och med helt ok med att det nog blir kvälls och nattskift för att bli klar med en del saker.

Två veckor Chisinau på schemat. Jag tar nya tag och har bokat ett nytt hotell. Det gäller att variera sig, framförallt hotellfrukostar har en förmåga att blir riktigt urtråkiga efter en vecka. (Är inte det konstigt? Hemma äter jag nästan samma sak år ut och år in, men på hotell blir det tråkigt efter en vecka. En diskussion för en annan gång kanske).

Ett besök på vägen

Vi stannar till hos farfar på vägen genom Sommarsverige. Det var alldeles för länge sen jag var där sist. Det är rörigt i huvudet för farfar, med rätta efter 95 år på den här jorden. Men vi ler och han håller hårt i min hand.  Min vän knäpper av den här bilden. Jag är glad att vi gjorde omvägen. 

Hej igen, är ni fortfarande där?

Jo, det har kliat in fingrarna ett tag nu. Men allvarligt talat så började jag bli en ganska omotiverad och slentrianmässig bloggare. Så jag tog en paus. Inte blir jag kanske bättre nu, men lite mer taggad ialla fall. 

En hel veckas semester med min fantastiska vän från världen. Hon är en sån där människa som kommer lite överallt ifrån, en liten bit av allt. Vi kollar på Sverige i en vecka och jag samlar massor av energi. Semester är inte så dumt ialla fall.