Jag är tillbaka hemma igen efter två veckor som projektledare/cheerleader/mamma/ordningsvakt på en två veckors lång utbildning som jag ansvarar för på jobbet. 25 deltagare från hela världen, två veckor med full service och program. Utbildning blandas med utflykter, fester och sena kvällar. I mitten står jag och försöka basa över allt.... ingen sömn, stress, stress. Men så roligt. Jag menar, 25 deltagare från hela världen, från platser du inte vet någonting om. (hur mycket vet du egentligen om livet på Papua Nya Guinea? eller Azerbaijan? Här har du din chans i två veckor, är helt fantastiskt). Veckornas höjdpunkt är även den här gången "Cultural Evening" när alla får presentera sitt land på något sätt. Vi dansar folkdans från Bosnien, krigsdans från PNG och ett sus går genom lokalen när jag, något tidigt för säsongen, kommer in som Lucia med levande ljus. (Sverige är också exotiskt...:) Den kvällen gör allt jobbet värt + det är det här som är det bästa med mitt jobb. Kommer sakna alla mina nya vänner, trots allt jobb gick de två veckorna så fort. Sadik från Bosnien säger "it was in one way such a short training and in another way so long". Jag förstår vad han menar - det känns som om man har känt varandra mycket längre än bara två veckor. Vi upprepar för varandra att jorden är rund, vi ses nog igen - gör det hela mindre sentimentalt till slut...
Skulle behöva sova, men njuter för mycket av att ligga i soffan och göra ingenting, så jag håller mig vaken. Är igen skönt att vara hemma igen. Har insett att jag skriver det ofta i den här bloggen, att jag ständigt är på väg någonstans. Kanske har jag blivit för rastlös, men det passar mig rätt bra för tillfället. Just nu är jag på språng i livet - tids nog kommer jag hamna på mitt ställe på jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar