Karriärkvinna?

Jag har två dagar ledigt och praoar som hemmafru en dag - ovanligt både för mig och för mannen. Har en liten hög med jobb som jag ska titta på, men det är allt. Undrar stillsamt hur jag blev en sån där. Karriärkvinna. Det är väl det man kallas om man jobbar mycket. Fast jag är inte riktigt säker på om det stämmer, som karriärist måste man väl ständigt vilja komma längre, ha en strategisk plan? Det har inte jag, jag är i allmänhet urdålig på strategier. Kanske är jag bara dålig på att säga nej. Fast jag tror att det främst är att jag har turen att ha ett jobb som jag tycker så mycket om. Fast idag, när jag egentligen ville gå och shoppa, men måste lägga ett par timmar på att skriva ihop något för ett projektförslag vill jag helst slippa jobbet :) Men kompromissar med mig själv, jobbar ett par timmar först och går sen och shoppar. Det gäller att sätta upp egna gränser.

En röst på väg tillbaka

Hurra! Efter två månader heshet är min röst på väg tillbaka... första körövningen för säsongen, och med lite rejäl uppvärmning märker jag att det funkar. Krävs lite extra tryck från magmusklerna, men det funkar. Lycka i ett nötskal!

Två veckor senare - rapport från ett kollo

Jag är tillbaka hemma igen efter två veckor som projektledare/cheerleader/mamma/ordningsvakt på en två veckors lång utbildning som jag ansvarar för på jobbet. 25 deltagare från hela världen, två veckor med full service och program. Utbildning blandas med utflykter, fester och sena kvällar. I mitten står jag och försöka basa över allt.... ingen sömn, stress, stress. Men så roligt. Jag menar, 25 deltagare från hela världen, från platser du inte vet någonting om. (hur mycket vet du egentligen om livet på Papua Nya Guinea? eller Azerbaijan? Här har du din chans i två veckor, är helt fantastiskt). Veckornas höjdpunkt är även den här gången "Cultural Evening" när alla får presentera sitt land på något sätt. Vi dansar folkdans från Bosnien, krigsdans från PNG och ett sus går genom lokalen när jag, något tidigt för säsongen, kommer in som Lucia med levande ljus. (Sverige är också exotiskt...:) Den kvällen gör allt jobbet värt + det är det här som är det bästa med mitt jobb. Kommer sakna alla mina nya vänner, trots allt jobb gick de två veckorna så fort. Sadik från Bosnien säger "it was in one way such a short training and in another way so long". Jag förstår vad han menar - det känns som om man har känt varandra mycket längre än bara två veckor. Vi upprepar för varandra att jorden är rund, vi ses nog igen - gör det hela mindre sentimentalt till slut...

Skulle behöva sova, men njuter för mycket av att ligga i soffan och göra ingenting, så jag håller mig vaken. Är igen skönt att vara hemma igen. Har insett att jag skriver det ofta i den här bloggen, att jag ständigt är på väg någonstans. Kanske har jag blivit för rastlös, men det passar mig rätt bra för tillfället. Just nu är jag på språng i livet - tids nog kommer jag hamna på mitt ställe på jorden.

Addicted?

Alltsa, för typ ett par manader började jag dricka kaffe. Det började med en capuccino i Moldavien som jag har berättat om innan. Sen dess dricker jag kaffe ibland - med mycket socker. Mest pa caféer, sällan i andra sammanhang. Tills häromdan - sitter pa jobbet och har världens migrän och kommer pa att kaffe kanske skulle hjälpa. En kopp, migränen borta. Sa fort gar det alltsa att bli beroende... fast det finns väl värre saker att bli beroende av i livet.

Lika par leka bäst?

Mannen och jag sitter pa en uteservering i Köln och tittar pa folk som passerar förbi. Jag funderar pa hur det kommer sig att sa manga par liksom ser sa lika ut. Undrar om det är att man passar bra ihop med människor som är lika en själv fran början, eller om det är sa att med aren sa liksom blir man mer och mer anpassade till varandra. Jag undrar lite om jag och mannen ser sa lika ut, om vi 11 ar efter första mötet liksom har klonat ihop oss till en stil. Mannen lanserar en annan teori - män kommer till en tidpunkt när de slutar köpa kläder själva och later sin fru handla at dem i stället. Alltsa blir man lika. Kanske är det sa. Fast om det skulle vara sant är jag ganska nöjd med att min man avnjuter sin öl iklädd sin nya T-shirt som han har köpt alldeles själv....

Dåligt samvete- saker

Det är konstigt att vissa saker liksom aldrig blir av. Saker som man egentligen vill göra, men som sen aldrig riktigt blir... och sen blir de på något sätt ett dåligt samvete, och då orkar man liksom inte ta tag i dem längre.... Här min lista på dåligt samvete-grejer:

1) Bröllopskorten
Dåligt samvete nummer 1. Som sagt har vi bröllopsdag i morgon. Fortfarande har vi varken lyckats få till något album eller ens kommit nära att beställa de där förstoringarna.. suck... hade lovat mig själv att ha det klart ialla fall inom ett år.... funkade inte.

2) Tandläkaren
Jag vet. Jag borde gått till tandläkaren för länge, länge sen. Typ i september eller så. Men med mitt jobb finns det aldrig en bra vecka liksom. Jo, man ska ta sig tid. Men jag tänker alltid att nästa vecka blir bättre. Nu har jag dessutom vaccinations-projektet inför semestern. Hinner inte med mer än doktorn för tillfället.....men jag borde verkligen....

3) Sätta in papper i viktiga-papper-pärmen
Ständigt dåligt samvete. Man ska ha alla sina viktiga papper i en fin pärm, ordentligt ordnat, jag vet. Mannen har det. Med register och allt. Han är en noggrann typ. Men om jag vet att alla de viktiga papprena ligger antingen i den bruna pappersamlaren eller möjligtvis på skrivbordet i högen av papper... kan man inte kalla det en viss ordning då? Suck... det är bara att inse. Noggrannhet och tålmodighet är inte riktigt min grej. (Det är därför jag har gift mig till de egenskaperna. Väldigt bra trick, kan rekommenderas!)

Hm... jag tror jag måste sluta här, inte bra att börja lördagsmorgonen med att fundera på sina dåliga samveten-saker... men en lista kanske gör att man tar tag i det hela? Jag ska försöka (men kan inte lova något när det gäller att sätta in papper. Efter dammsuga kan det kvalificera in som det tråkigaste jag vet. Det är till och med roligare att gå till tandläkaren än att sätta in papper i pärm.)

Att komma i form

Hm.. fyra veckor kvar till semestern... jag har ingen lust att jobba längre. Vill helst bara åka i väg nu på en gång. Har dessutom fyra veckor kvar att komma i bikiniform. Eftersom jag inte har lyckats med det på 27 år, kommer jag antagligen inte lyckas på de närmaste fyra veckorna heller, haha! Men det kanske är annan syn på det där i Kenya där vi ska tillbringa semestern. För ett år sedan berättade en man från Uganda att jag nog hade varit värd sisådär 14 kor i hemgift om jag hade gift mig i Uganda, men en annan tjej som var lite större var värd 17 kor. Bikiniform är alltså inte bra för sitt ko-marknadsvärde i Uganda. Får försöka se det som ett bra argument kanske?

På tal om bröllop, till helgen min allra första bröllopsdag! (Jo, också mannens bröllopsdag så klart). Vad gör man egentligen på en bröllopsdag? Några tips därute?

Ohrid - så att ni vet vad jag menar!

Morgon i Ohrid, bilden tagen från vår balkong....

Ohrid - Makedoniens Miami

Dagens resetips: Ohrid, Makedonien.... har hört sa mycket om hur fint det är där, men blev ända helt överraskad och förälskad. Ohrid ligger precis vid Ohridsjön, precis på gränsen mot Albanien). Tillsammans med Victoria (jo, samma Victoria som i Moldavien, hon är nu i Kosovo) och en annan bekant som jobbar i Kosovo men kommer fran Ohrid, packar vi in oss i en bil och lämnar Pristina på fredag kväll. Känns skönt att komma ut ur stan över helgen. Vi är inte de enda som tänker så visar det sig, alltså tillbringar vi över en timme vid gränsen och kommer till Ohrid först vid midnatt. Och det är så vackert, sjön är alldeles klar, bergen runt omkring... vi tillbringar helgen med att strosa runt i gamla stan, dricka vin på balkongen och sitta på stranden med fötterna i vattnet. Oj vad jag behöver det. Jag är så in i märgen trött och utsliten för tillfället. En hel månad kvar till semestern... men Ohrid ger mig ny energi.

Pristina är fortfarande ett mysterium för mig. Jag lyckas liksom inte få grepp om stan på något sätt. På ytan relativt OK. Jo visst, strömmen går med jämna mellanrum, vattnet stängs av lite då och då. Men i allmänhet OK. Men så fort du börjar skrapa på ytan inser du hur kaotiskt det är. Eller som vår konsult uttrycker det: "then you realise that the whole country is just fucked up." Utan lösning på vad Kosovo egentligen ska vara i framtiden kommer det liksom aldrig bli OK mer än på ytan.