FN tunnar ut

Pristina har förändrats. Sist jag var här kryllade det av FN bilar. Nu ser jag knappt nagra. Jag hoppas att det betyder utveckling....

Pristina at last!

I fullt askväder landar vi i Pristina. Flygplatskillen som kommer pa planet konstaterar torrt "welcome to Paradise". Det är inte första gangen jag hör den kommentaren om det här landet.... Planet är fyllt av en konstig blanding av barnfamiljer fran jordens alla hörn som kommer hem för att hälsa pa över sommaren, danska KFOR soldater och ett gäng polska poliser. Och sa en och annan konsult som jag. Var chaufför som hämtar upp mig berättar att hans syster bor i Varberg. Själv har han bott tva ar i Finland. Vi räknar till fem pa finska och skrattar. Han visar sitt finska körkort. Jag tänker pa hur manga som har liknande historier i det här landet.

Jag känner igen mig i Pristina. Ser det där internet cafet pa Mother Teresa Street som jag var pa sist. Kanske har nagot litet ändrat sig, hotellet är ialla fall nytt. Tjejen i receptionen berättar att priset för rummet inkluderar fyra gratis drycker fran minibaren per dag. I rummet bestämmer sig strupen för att det nog är dags att utnyttja erbjudandet. Jag öppnar minibaren och hittar... fyra drycker. Tva vatten, en juice, en cola. Inser att man här kanske inte kan erbjuda sant utan en viss kontroll. Det här kanske inte är landet där man litar pa folk. Eller ocksa läser jag för mycket in i min minibars innehall och dess symbolik för landet...:)

Är kul att vara tillbaka.

Tysk TV

En sak jag verkligen saknar i Tyskland är bra TV. Jag är egentligen inget TV freak, men nog hade det varit kul om det hade funnits någon typ av kvalitet när man nu får för sig att titta. Det kan ju vara så att det handlar om kvantitet - bland alla millioner TV kanaler i det här landet tar det bara lite mer tid att hitta kvaliteten. Fast efter tre år här börjar jag bli tveksam till om den teorin stämmer. Jag har fortfarande inte hittat mer än ett tyskt TV program som jag tycker är värt att titta på. Det verkliga lågvattenmärket är troligtvis en typ av program som dyker upp på söndag förmiddagar på sommaren. Något slags cafe-program i mega format med klämkäcka programledare och artister som med pinsamt dålig playback mimar till hjärta-smärta låtar, medan publiken handfast klappar i takt. Till varenda låt, från första tonen. Lägg till ett par dansare i smaklösa kläder, en dekor som ger ordet "färgglad" en ny innebörd och att de har en förkärlek till att placera ut delar av publiken på olika platser för att dansa och digga med (jag vet, digga är inte ett ord som används ofta. Som tur är. Men det finns inget annat ord som bättre beskriver det man får beskåda...) Stundtals är det lustigt. Ofta pinsamt. Stundtals nästan smärtsamt.

Den personliga favoriten hos mig är dock filmatiseringarna av kärleksromaner av Inga Lidström. Har i Sverige aldrig hört talas om Inga, men här är hon någon slags svensk Rosamunde Pilcher - kärlekshistorier som utspelar sig i Sverige, helst i skärgårdsmiljö. Alltså har man baxat ett helt tyskt TV team til Sverige, tagit med ett gäng tyska skådespelare (alla blonda naturligtvis, de ska ju ändå spela svenskar) för att spela in. Berättelserna är naturligtivs mer än banala, men det som är riktigt roligt är hur det beskriver Sverige. Ett exempel: den stilige mannen, som den vacka kvinnan är olyckligt kär i är ute på älgjakt. I juni. ...Med kikaren tittar han mot det ena skogsbrynet. Där står en 14-taggare. Åt andra hållet fångar hans kikare in två björnar som står och hänger i brynet.... yes, precis så är det i Sverige.... Nästa scen: den vackra kvinnan är på väg till stallet. Hon kommer fram till sin häst . Som ser ut som Lilla Gubben... (var lyckades de med att hitta en prickig häst??? Har de inte sätt att prickarna på Lilla Gubben i Pippi-filmen är MÅLADE?). Mannen och jag frustar av skratt varje gång vi ser trailern. (vi har aldrig lyckats se ett helt avsnitt, bara reklamen är mer än vad vi klarar av).

Men jag ger inte upp. Morgon TV är ju oftast bra ialla fall....

Avslöjad

Jag är på väg in i hissen på jobbet och går nästan in i min högsta chef. Han tittar upp, hälsar (som alltid genom att ta i hand. Tyskar tar alltid i hand.) och säger - "Så du ska tillbaka till Sverige alltså?". Jag blir helt ställd, undrar vem han har pratat med, hur han vet det? Var det här inte tänkt att vara en "hemlig överenskommelse" mellan mig och min närmsta chef? Jag mumlar fram ett halvt ja, han frågar om det är definitivt. Jag vågar inte säga att det är definitivt, så jag säger något nja-aktigt. Han slår ut med händerna och säger "tja, jag kan väl förstå dig" och går. Oj, nu är det verkligen sagt. No way back. Känns bra. Stanna eller åka hem, båda alternativen har för- och nackdelar. Men det är dags att åka hem nu tror jag.

På kvällen träffar vi några kompisar på en parkbänk i stan. Klockan börjar närma sig midnatt och det är äntligen under 30 grader så att man orkar vara ute. Vi pratar semester, livet och dricker en öl. Våra vänner som ska packa bilen full och åka till Sverige i tre veckor lovar att köpa med en tub kaviar tillbaka. Det finns saker som det här landet inte har.

Nästa vecka väntar Kosovo - jag är nyfiken. Mitt senaste besök var så kort och så länge sen, Pristina känns fortfarande lite okänt. Och galet. Är förväntansfull.

Hitzefrei

Frankfurt kokar. Det är så varmt att man inte orkar tänka mer. Tyvärr glömde de att installera air condition när våra kontor byggdes för ett par år sen. Fram till 10 på förmiddagen är det uthärdligt. Sen blir det bara värre och värre. Efter lunch går fläktarna på högvarv, men mot 36 grader och stillastående luft är det som att hälla en kopp vatten på en skogsbrand. Fram emot eftermiddagen kommer mailet från chefen - det har beslutats om "hitzefrei" (I skolan i Sverige stänger man ner om det blir för kallt på vintern. Här i Tyskland får man ledigt om det är för varmt - hitzefrei). Alltså kan vi flexa och gå hem redan 14.30. Om man kan alltså. Jag kan inte idag, så jag svettas vidare. Ser fram emot cocktail-drickandet som en annan avdelning har bjudit in oss på på eftermiddagen. Vid 15 tiden kommer emailet - cocktaildrickandet är inställt. Det finns ingen is. Tyvärr fanns det ingen is till salu längre i Frankfurt, all is var slutsåld i alla affärer (just det, en affärside som inte finns i samma utsträckning i Sverige - att sälja is för större fester). Alltså inga cocktails, bara ännu mer värme. I morgon bara 32 grader - hurra!

Konsult i EU

Aha, det är sa här det är att vara konsult i EU... aker med kort varsel pa ett extremt kort besök till Litauen. Far aka fran terminal 1A pa flyplatsen. Därifran flyger jag aldrig annars. Om jag överhuvud taget ens kommer till terminal 1, sa flyger jag aldrig fran A. A betyder massor av mörka kostymer pa affärsresa. Jag sticker ut i min blommiga skjorta...

Kommer till Vilnius sent pa kvällen, jag har aldrig varit här innan. Är miljöskadad fran Moldavien och undrar hur jag ska lyckas ta mig förbi alla svarttaxichaufförer som tränger sig pa nar man kommer ut i ankomsthallen och hitta en riktig taxi. Men det här är ju EU. Inte en enda svarttaxi, istället en rad av riktiga taxibilar utanför. Pa hotellet kan jag inte ens betala i Euro, men de förklarar vänligt att jag kan växla pengarna där och sen betala. Har varit för mycket i länder där Euro är en andra valuta... men är ganska behagligt att vara här faktiskt. Synd att jag inte hinner se mer av stan. Möten hela dan och i morgon klockan sju gar flyget tillbaka till Frankfurt. Hoppas att jag far möjlighet att komma tillbaka snart igen.

Konsultens näringslära

Moldavien ger mig massor varje gång - jag lär mig massor av nytt, träffar nya intressanta människor, samlar nya intryck. Men en sak misslyckas jag med varje gång - näringsmässigt bra intag av föda. En vecka i Moldavien blir en blanding av överflöd, fett och dar med ingen vettig mat alls. Alltså ser en vecka ut ungefär så här:

Måndag - hinner slänga i mig lunch på jobbet. Fralla på flyget. Full middag på moldavisk restaurang på kvällen, där vi äter tills magen står i fyra hörn. En seriös öppning av veckan.
Tisdag - Fredag: Utbildning. Betyder kaffepaus med kakor som mer liknar berg, en lunch gjord för moldaviska bönder (sallad, soppa och sen en huvudrätt som oftast består av ett berg potatis och panerat kött), kaffepaus igen. Att inte äta känns som en kränkning - kanske tror de att jag inte tycker om moldavisk mat om jag inte äter allt? Alltså försöker jag vara hövlig och hålla samma takt som de moldaviska bönderna....Kvällarna växlar mellan veckans lågmärke - två kexchoklad och en Sprite från minibaren på hotellet, till veckans högpunkt - smaskig sallad och för mycket moldaviskt vin. Inget av det antagligen särskilt nyttigt. Jag måste verkligen försöka skärpa mig. Om det här ska vara mitt liv framöver måste jag nog försöka bli lite mer ordentlig. Nästa gång kanske, då ska jag minsann....

För övrigt kan säkerhetskontrollen på Chisinaus flygplats rekommenderas om man vill ha alla intimare delar av kroppen tafsade på. Har redan vant mig vid de noggranna undersökningarna av min BHs alla beståndsdelar, men den här gången undrar jag stillsamt vad de trodde jag hade gömt i mina underkläder...