Färdigpackad...

...är jag också dessutom. Kort, kort tur till Tyskland i morgon, men är ändå inte direkt sugen.

Nån gång när jag har mer tid får jag skriva om det växande inre behovet av att göra livet mindre rent geografiskt. Men nu dags för lite sömn innan taxin kommer.

Hösten är här

I kväll var första gången jag var tvungen att duscha supervarmt i en kvart för att långsamt tina upp på kvällskvisten. Kvällsrutin från nu fram till mars ungefär. Hösten är här.

Notera andäktigt...

...att den här veckan hände det.

Mannen fick rabattkuponger på blöjor skickat till sig.

Barn-relaterade rabattkuponger. Till en PAPPA liksom. Herre jösses, reklamvärlden är verkligen nydanande måste man säga. Tog bara 20 månader av Knoddens liv för alla blöjproducenter och grötproducenter och bokklubbar och barnaffärer att inse att ett barn har två föräldrar.

Visserligen var det från COOP, ett sånt där månadsutskick till medlemmar där bara mannen är medlem, inte jag. Så det fanns liksom ingen mamma att skicka till i det här fallet. Men nu behöver vi inte haka upp oss på småsaker och surt muttra nåt om hur man plötsligt hamnar i markandsföring a la 50-talet när man får barn. Nä, nu ska vi vara glada! Och köpa billigare blöjor.

Annat nu än då

När vi bodde i Tyskland jobbade jag ganska mycket. Eller ganska och ganska, jag jobbade faktiskt nästan jämt. När jag inte sov.

Nu är det lite annat. Lite mer balanserat. Och sen Knodden kom än mer "springa hem klockan fem"-stuk på jobbet.

I dag insåg jag skillnaden brutalt när en kund bokade in en telefonkonferens klockan 17.00. Jag var nästan helt säker på att det var ett skämt under ett par minuter och tänkte att det ju var så sent att det var ju typ kvällen.

2005 års Mia hade skrattat så hon knappt kunde andas åt Mia årgång 2011. Saker förändrats.

Första dagislämnings-dagen

07.00: Äh det här är väl lugnt, vi ska ju inte ens äta frukost. Kanske inte behöver gå upp ännu
07:05: Fullkomlig kontroll. Supermamma. Minst.
07:10: Och jag som redan är färdigklädd! Hur ska vi fördriva tiden? Jag kan nog lika gärna bädda och lägga in den där tvätten
07:20: Äh...shit! Vi har ju inte ringt och sagt att Knodden är frisk i dag och kommer! Innan halv åtta ska man ju ringa. Var är telefonnumret....
07:22. Pratar med dagis. De vill gärna att vi kommer 10 min tidigare. Typ om 30 minuter. Det tar sisådär 10-15 att cykla. Knodden är inte påklädd, väskan inte packad.
07:23 Knodden uppvisar starkt behov av massivt blöjbyte.
07:30 Klä på, klä på
07:35 Knodden springer ut utan skor.
07:40 Ut med cykeln, på med sitsen.
07:45 Cyklar. Som en liten iller.
07:55 Anländer i svettbad
Sen gråter Knodden hjärteskärande när jag går.
Supermamma. Really.

Snart dags för lussebullar

Terminens första körövning i dag. Fint. Man blir glad av sång.

Vi började med Stilla Natt i dag förresten. Julen står för dörren minsann.

Städa städa varje fredag å så varje jul...

(Jo, Knodden har upptäckt Pippi nu).

Har semester en extra vecka för att skola in oss och Knodden på dagis. Går bra.

Annars sysslar vi mest med att hantera översvämningen i bostadsrättsföreningens källare där vattnet gick till knäna en kväll. Lite jobbigt om det är där som pelletspannan står och där man har sitt förråd och så. Kunde varit värre dock. Om inte annat får man ju städat förrådet.

I morgon tillbaka till jobbet. Millioner mail i inboxen skulle jag gissa. Och så två veckor kvar tills jag startar upp en online distanskurs i mikrofinans. En del att göra kan man säga. Men det är i morgon. I dag så städar vi nog lite till.

B-terminalen

Det finns något ironiskt med att man på terminal A på Budapest flygplats (som är för alla flyg inom Schengen) möts av nybyggd shoppingavdelning, ljust och luftigt och gott om plats, medan man i terminal B (alla flyg utanför Schengen) trängs i små trånga utrymmen, köar i evigheter till en helt underdimensionerad säkerhetskontroll med högar av människor, ledsna barn och inget syre, för att sen knö sig vidare till passkontrollen.

På nåt sätt blir det så tydligt just på den här flygplatsen hur världen ändras med ett Schengen-pass i fickan. Det är verkligen inte bästa sättet att börja dan med att anlända till B-terminalen från Pristina klockan halv sju på morgonen och mötas av sedvanlig överlag sur ground staff i Budapest.

Nåväl. Nu är jag hemma igen. Pristina var varmt. Kaffet var fantastiskt som vanligt. Projektet tog ett par små steg framåt. Och jag blev glad över att det hade hänt så mycket i Pristina sen jag senast var där för två år sedan (då hade jag Knodden i magen och ägnade mesta tiden åt att kräkas på centralbankens toaletter. Inte den bästa jobbresan). För varje gång man kommer har något ändrats, renoverats. Fixats. Sånt blir man glad av.

Tom Hanks för en dag

Jag undrar lite hur Tom Hanks egentligen hade RÅD att bo på en flygplats i The Transit?
Idag bor jag på Bryssels flygplats över dan. Förutom att jag ångrar bittert att tandborsten hamnade i det incheckade baggaget så är det ju inte särskilt billigt att hänga här. Hittills har jag lagt ut EUR 15 på en trist frukost och EUR 20 på att får surfa bort tiden lite. Inom en halvtimme.

Nu jobba som tusan ett par timmar. I morgon är det ledig dag och jag har exakt TVÅ dagar hemma innan det bär av igen. 48 timmar som jag mest tänkte tillbringa med att krama och pussa min familj.

Hem hem hem hem hem

I dag börjas hemresan. Väskan packad! Jag gillar hemresadagar.

Ska bara checka ut, jobba hela dan, tillbaka till hotellet, äta middag, hänga ett par timmar i lobbyn, åka till flygplatsen, nattflyga till Bryssel, hänga hela dan på flygplatsen - men sen, på torsdag kväll: hemma.

Det där med Kiva

De första åren jag jobbade med mikrofinans var en av de vanligaste frågorna om man var ute och pratade med grupper som inte jobbade inom sektorn: hur kan vi som privatpersoner engagera oss?

Då, runt 2005 eller så, var egentligen det enkla svaret: "Det kan ni inte". Om man inte räknade med att tex skänka pengar till en organisation som kan också nånstans gjorde lite mikrofinans, eller kanske vara lite extra glad när man betalade skatt för att en del av pengarna går till Sida som delvis investerar i mikrofinans. Eller kanske själv luska upp en av de mycket få fonder som investerade i mikrofinans vid den här tiden.

Av det skälet var det mycket välkommet att http://www.kiva.org/ dök upp - en sajt där privatpersoner kunde investera sina pengar direkt till en mikrofinansinstitution (på pappret till och med till en speciell kund, men det tvivlar jag på att det funkar så i verkligheten. Money is fungible.

Det finns många saker att gilla med Kiva. Som att det definitivt är en organisation som skapades av passion och hårt arbete med fokus på att göra skillnad. Att det gör det lätt att som privatperson direkt göra någonting för någon annan på andra sidan jordklotet, där dina relativt små pengar faktiskt gör skillnad. Och efter att ha träffat på ganska många mikrofinansorganisationer som använder kiva för att finansiera sina lån kan jag säga att det faktiskt funkar. Pengarna når fram. Dessutom är det en plattform som gör det möjligt för även mindre mikrofinansorganisationer att få in externt kapital; de som kanske är för små för att mikrofinansinvesterare (fonder, banker, biståndsorganisationer, utvecklingbanker etc) ska kunna erbjuda en kreditlinje får en möjlighet.

Men det finns en sak som gnager lite på mig när det gäller Kiva. Det handlar om det där om välgörenhet. Jag hade liksom önskat att de var lite tydligare med att mikrofinans per se inte är välgörenhet. Visst kan du leta upp din info om tex räntan som kunden kommer betala till mikrofinansinstitutionen, men det är inte direkt det första som poppar upp när du läser om Youssufs behov av att köpa en ko.

Visst. Det är ju välgörenhet när det gäller att sätta in pengar på Kiva. Ialla fall mentalt. Du får pengarna tillbaka (visserligen utan ränta), men de flesta jag har träffat på säger att de återinvesterar de pengarna i nya Kiva-lån. Och att de gör det här istället för att tex ge pengar till Röda Korset. Så på så sätt är det ju välgörenhet i den änden.

Problemet är att många jag stöter på verkar tro att det handlar om välgörenhet också när det kommer till Youssef - att han också får pengarna utan ränta för att köpa kossan. Och så är det ju inte alls. Sektorn har redan provat det och det funkar inte alls (läs: korruption etc). Det som var det "vinnande" i Grameen banks koncept (som sedermera fick nobelpriset) var just att man började behandla även fattiga som "bankable". Mikrofinans handlar om tillgång till finansiella tjänster, utformade för att passa de fattiga egenföretagarna - inte om att ge bort pengar till vem som helst utan betalning. Alltså får Youssef betala sin mikrofinansorganisation ränta för lånet för att täcka deras kostnader och risk och för att förhoppingsvis också ge mikrofinansorganisationen en vinst (som behövs för att bygga upp strukturer och expandera, men det är en annan diskussion). Det är en ganska självklar sak om man jobbar i sektorn - men en sak som inte är riktigt klar när man som privatperson kommer in på Kivas hemsida. Och som skapar ilska när man upptäcker att Youssef betalar 24% ränta på dina pengar. Det är lite av ett informationsgap där som skavar lite på nåt sätt.

Det om Kiva. Till Jonna :)

Kvällsfunderingar

Jobbar man med mikrofinans och befinner sig i Indien är det svårt att undvika funderingar på hur goda intentioner kan slå fel. För tillfället fajtas sektorn med stora problem här efter en nära inpå kollaps av mikrofinanssektorin i regionen Andhra Pradesh. I likhet med lite större finanscirklar har bankerna dragit öronen åt sig och slutat låna till sektorn.

Man kan ju förstå det. Det finns skäl och exempel på att mikrofinanssektorn här behövde ett uppvaknande och en utrensning av dåliga sätt att bedriva verksamhet. Men samtidigt slår det hårt mot duktiga, väl fungerande, socialt ansvarstagande institutioner som helt plötsligt balanserar på gränsen i brist på kapital. Det är helt enkelt inte så himla lätt att bara vara god i de här sammanhangen.