Sofia och jag

När jag skriver på något så brukar jag fastna i en skiva. Det brukar mest bli en slump, något som råkade hamna i lurarna i början och sen...tja, sen är det som om just den skivan är det som får mig att koncentrera mig. Efter ett tag hör jag inte riktigt musiken längre på samma sätt, utan stänger av omvärlden och skriver. I det läget är det inte att tänka på att byta musik. Då får man liksom härda ut med samma skiva om och om igen.

Skrev mitt examensarbete till en Tracy Chapman-skiva. På något sätt får "Fast Car" mig fortfarande att tänka på Ukraina.

En gång skrev jag ett projektanbud på jobbet till en enda låt. En veckas tid, en enda låt. Jäpp.

Så nu när jag gör ett litet skrivjobb för skojs skull så här lite emellan så blev det Sofia Jannok av någon anledning. Nu är jag snart klar. Det är tur, för snart klarar jag inte mer "hejelåååålåålålååålå" och jojkinspirerad musik. Seriöst.