Så stod vi där, mannen och jag (eller ja just det, pojkvännen var det ju då), på en lokal gatufest i Tyskland i klassiskt tyskt koncept.
Mat. Mat. Mat. Öl. Korv. Lite till korv. Friterad blomkål. Raggmunk med äppelmos.
Dessutom var det skördetider. Alltså dracks Federweisser, årets vin som ännu var grumligt, och åts lökpaj. Och ungefär där i ett lökpaj-stånd där vi försökte uppskatta de lokala specialiteterna undrade killen brevid var jag hade köpt min scal.
"I Sverige" sa jag.
Hans kompisar hade varit utbytesstudenter i Sverige och pratade svenska. Vi blev kvar och pratade, hängde med till öltältet.
Så träffade vi våra bästa vänner. Som faktiskt var tyskar. Till och med uppvuxna i stan vi bodde i. Under åren drog de med oss på fester, utflykter, skidresor, vandringar, vinprovningar. Vi var med på födelsedagskalas hos folk vi inte kände, grillfester ute i skogen, och slutligen också på deras bröllop.
Jobb och goda vänner. Bingo. Ett liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar