Hur jag hamnade i Tyskland, del 3. Att skaffa ett liv

För att integreras i ett nytt land behöver man ett jobb. Efter våra år i Tyskland är jag mer och mer övertygad om att det är allra viktigast. Man kommer in i systemet, men lär känna folk som faktiskt har språket som modersmål (och om man har tur har man kollegor som mina, som fortfarande efter sex år lite finkänsligt rättar mig då och då), men lär sig om högtider, seder, sociala koder....När jag tittar bakåt var det nog det enskilt viktigaste för att jag skulle kunna integrera mig.

För det gör man lite långsamt.

Första året kändes det mer som jag var på besök.

Andra året var så här i efterhand jobbigast. Jag insåg att jag inte var på besök men hade lite svårt att "lämna" Sverige. Jag längtade sällan hem, men varje gång kompisar eller familj på besök åkte hem grät jag av hemlängtan.

Tredje året släppte jag långsamt taget. Jag tror det var det året vi valde att fira nyår i Tyskland. Vi försökte inte åka hem till varje kalas och högtid. Jag tänkte på tyska.

Och så det fjärde året när jag integrerade mig. Jag insåg att jag stundtals hade ändrat mitt beteende och var mer tysk i vissa situationer. Jag kunde mer om vad som hände i tysk politik än svensk. Jag köpte tysk musik och hade ingen koll på svenska melodifestivalslåtar.

Jobbet var viktigt. Jätteviktigt. Jag fattade aldrig hur jag blev en karriärkvinna, men det var nog det jag var. Men så fanns det ju annat också. En pojkvän som jag bestämde mig för att jag hellre ville titulera mannen i framtiden. Och så vänner. Våra bästa vänner träffade vi på den lokala årliga lökfestivalen, och det började med en scarf.

Med en sån fantastisk cliffhanger så måste jag ju bara pausa här. Dessutom gnäller Knodden och jag behöver kaffe.