Vargatimmen

Vilken spurt. De senaste två veckorna känns det som om jag bara har ätit, jobbat och sovit. Egentligen kanske det inte är så att jag har jobbat så mycket mer än en ganska vanlig vecka när vi bodde i Tyskland, men det är ju bara att inse att man inte riktigt orkar som man brukar.

På måndag dock. Då är det sista dan på jobbet. Jag ska skicka ut det där ueber-dåliga samvetet som har legat på mitt skrivbord sedan mars och nu äntligen är färdigt. Och städa lite i inboxen, skriva ett par mail, sånt däringa.

Och sen ska jag sova. Kanske inte nödvändigtvis så där vansinnigt många timmar i sträck, min rygg verkar numera ofta tycka att det är bäst att man vaknar runt fem-tiden.

Alltså är det vetevärmaren och jag och inte så många andra vakna i vargtimmarna ganska ofta. Som idag. Vetevärmaren, jag och en korsordstidning.