Vargatimmen

Vilken spurt. De senaste två veckorna känns det som om jag bara har ätit, jobbat och sovit. Egentligen kanske det inte är så att jag har jobbat så mycket mer än en ganska vanlig vecka när vi bodde i Tyskland, men det är ju bara att inse att man inte riktigt orkar som man brukar.

På måndag dock. Då är det sista dan på jobbet. Jag ska skicka ut det där ueber-dåliga samvetet som har legat på mitt skrivbord sedan mars och nu äntligen är färdigt. Och städa lite i inboxen, skriva ett par mail, sånt däringa.

Och sen ska jag sova. Kanske inte nödvändigtvis så där vansinnigt många timmar i sträck, min rygg verkar numera ofta tycka att det är bäst att man vaknar runt fem-tiden.

Alltså är det vetevärmaren och jag och inte så många andra vakna i vargtimmarna ganska ofta. Som idag. Vetevärmaren, jag och en korsordstidning.

Hörrni, det är sista veckan på jobbet, jag har magnum-högen av jobb att klara av på fyra dagar. Det händer ungefär ingenting; jag vaknar, går till kontoret, dricker en kaffe, jobbar, dricker en kaffe, jobbar, kollar på regnet, jobbar. Tänker på att jag snart är ledig. Jobbar lite till.

Dagens man

För att väga upp frustrationen över Fsk så kommer här en hyllning till en svensk myndighet.

Min deklaration är ju inte helt simpel att få till, framförallt inte för att jag själv inte förstår hur man ska göra riktigt och är helt ovetande om avdrag och skattetermer (och det är inte alltid så lätt att få rätt info från det där kundcentrat kan man säga...) Det är då man behöver såna som Markus på Skatteverket.

Markus ringer upp och säger "hej hej, nu har det ju blivit fel här i din deklaration, du måste ju fylla i den här andra blanketten också, och så ska det ju vara så här och så här...men du, jag har fyllt i allt det här åt dig, jag slänger iväg det på ett mail till dig. Om du tycker det är ok så svara på mailet bara så är det fixat. Ska vi säga så?"

Topp.

Det ultimata vapnet

Under de senaste månaderna har mannen även utrustats med det optimala vapnet: preggobitchen. När inget annat hjälper kan man bussa hormon-irriterad fru på valfri inkompetens.

Idag bussades hon (med uppmaningen "Var riktigt sur nu!!") på kyl-och frys-service-killen på firman som har misslyckats i fyra veckor med att leverera en skruv till vår nya frys så att den inte går att använda.

Iskall kan man säga. Som tur var för killen i luren hittade han skruven. Den ska komma nu. Annars vet de vad som väntar.

Någon som behöver en sur påringing någonstans?

Dagens nuffror

Bebis i fixat läge med huvud ner: en
Bebis som verkar bli lika stor som mannen när han föddes: noll (puh!)
Kiloökning de senaste två veckorna: två (nu pratar vi inte mer om Dajmstrutarna här...)
Antal gravidjeans som fortfarande passar: få
Antal extra kuddar i sängen som bullas upp runt om en för att man ska kunna sova vettigt: tre (och en filt. och halva mannens täcke)
Antal fötter som kliade halva natten så man blev tokig: två (SKIT också)

Det är mycket som man ska lära sig när man har en växande bulle i magen. Föräldrakurs och andas och smärtlindring och köpa barnvagn och vad de egentligen ska ha på sig och hur man blir av med illamående och och och...

Idag har vi angripit en av de tråkigare grejerna genom att gå på introduktion till föräldrapenning på Försäkringskassan. Vi har lärt oss att tjejerna på kundcenter "nu har kommit in bra i sitt jobb och är jätteduktiga på att svara på frågor" (jobbar inga män på kundcenter?), samt att jag är för sent ute att begära föräldrapenning. Men lite annat också som nog var ganska bra.

Nu ska Mia in i systemet på riktigt på något sätt.

Helgens lessons learned

Om man är i 8e månaden och går in på en bar i Malmö en lördagkväll med en kompis för att prata och dricka en Ginger Ale så kan det hända att speciellt kvinnor över 35 år tittar väldigt snett på en.

Har ni fest eller?

Runt fyra-tiden på morgonen tänker de flesta "sova".

Förutom bebisen. De senaste nätterna har den mest tänkt "PPPAAAAAAAAAARRRRRRRTTTYYYYY!!!!!!! WohOOOOOO!!!"

Alltså ligger jag och där och tycker att sova hade varit skönt, medan bebben har rejvparty i magen ett par timmar och magen buktar hit och dit i alla möjliga konstiga vinklar.

Sen somnar jag sisådär strax innan mannens väckarklocka ringer vid sex. Så kul är det här.

Surdegsmånad

Det visade sig bli en sån där månad när jag tar tag i alla gamla surdegar som ligger i ett hörn och väntar på att bli attackerade. Den där kursen på jobbet som jag skulle ha gjort färdigt i mars och aldrig hann med. Alla andra grejer som jag aldrig hunnit med på jobbet och nu plötsligt måste hinna med innan jag slutar jobba. En hel del andra dåligt-samvete grejer på en lång lista. Det känns som om november är en sån där månad när saker ska fixas och ordnas. Tyvärr blir sakerna tråkigare och tråkigare ju längre ner man kommer på listan.

Jo, längst ner står sortera viktiga papper i pärm. Till och med att producera en jädrans massa utbildningsmaterial i en månads tid för den där kursen känns lite roligare.

Sen kommer december. Då ska jag inte ha en enda surdeg kvar. Bara lussekattsdeg på jäsning och en ask chokladpraliner framför TV:n.

Det där med hormoner

Man ska ju bli väldigt lynnig sägs det när man är på smällen. Gråta mycket och växla mellan humör och sånt där.

Jag har inte känt så mycket av det där, mina hormoner verkar ha hållt sig någorlunda i styr.

Fram till förra veckan, när jag fick mitt första helt hysteriska skrattanfall. Ett sånt där som man inte kan stoppa, man skrattar så man kiknar och gråter och varje gång man lyckas hejda sig så bubblar det upp igen. Främst verkar det uppkomma när jag tycker mannen gör roliga saker. Igår satt jag tex i badrummet och skrattade och skrattade och skrattade på ett helt hysteriskt sätt så att jag nästan inte kan andas åt en egentligen ganska halvtråkig kommentar från mannen.

Om jag inte hade haft en jättestor mage hade nog mannen trott att det var tvångströja som gällde.

Vilken frihet. Bye bye Telenor. Inte ens tjejens "ja, det kanske inte spelar någon roll om det skulle kosta tex 25 kronor heller då eller?" bet på min iskalla bestämdhet.

Telenor suger

Hur kan det komma sig att mobiltelefonbolag har rätt att göra en ungefär livegen? Det finns ingen annan business som är så totalt företagen med mängder av finstilt där man skriver bort sin själ och plånbok för eviga tider till ett bolag.

Tex om man behöver en mobil för jobbet som man kan använda när man är ute och flänger. Försäljaren säljer ett abonnemang på felaktig information ("JA MEN VISST kan du ringa från utlandet för de här 200 kronorna du pytsar in varje månad serru"). Man ringer surt kundservice en månad senare och påpekar att man minsann inte alls kan ringa från utlandet för pengarna ("Nej, det är klart att man inte kan, men däremot kan de ju ringa från utlandet till dig i Sverige"). Försöker förklara att det är rätt så meningslöst för mig eftersom vitsen var att jag skulle ha en mobil när jag reser. Det hjälper inte. Sen fastnar man i det där jädra abonnemanget, jobbet får pytsa in 200 kr i månaden som bränner inne månad efter månad.

Sen ska man på mammaledighet. Efter två sura mailkontakter med "Sveriges bästa Kundservice" så VET jag att jag äntligen inte är bunden till mitt kontrakt längre. Försöker alltså säga upp skiten. Jodå, det går ju faktiskt bra. Det är bara det att det kostar 600 spänn att få sluta betala på abonnemanget som såldes på felaktig information till mig från början.

Alternativt kan jag göra om abonnemanget till ett för 49 kr i månaden i 10 månader. Vilket ju blir billigare. Just det, då kostar det bara 150 spänn i något form av straff efteråt om man skulle vilja säga upp det.

Här inser jag att tydligen har sålt min själ till Telenor. Och om jag någon gång skulle lyckas säga upp mitt abonnemang så kommer de sätta igång med telefonförsäljningsterror i all evighet.

Jag avskyr telebolag. Mer än elbolag.

Jag insåg just att jag bara har tre veckor kvar på jobbet innan det är dags att satsa ett par veckor på att bli jättestor och sova, och sen sälla sig till den latte-drickande skaran i sisådär 10 månader.

Oj.

Jag ägnar mig åt kanske det tråkigaste som finns. Ordna papper i pärmar. Speciellt när man försöker få ordning på ett treårigt väldigt komplicerat projekt med ungefär zillioner saker som har hänt.

Det är tur att det är fredag ialla fall.

Skyfall

I går var vi på Musikhögskolan och lyssnade på när deras kammarkör bland annat sjöng den här. De var snarare 30 än 160 som i det här klippet, men gjorde det fantastiskt.

Alla behöver vi en Eric Whitacre-skiva hemma, det vet ni väl?