Det finns helt klart små kulturella skillnader. I Sverige är den första frågan till den växande magen:
-När är det dags?
I Tyskland är det andra saker som gäller. Första frågan är nästan alltid:
- Tjej eller kille?
Det är där det skiter sig lite. Jag säger att jag inte vet. De förutsätter att jag inte har varit på något ultraljud ännu alternativt inte vill avslöja det. De frågar när jag kommer veta. Jag säger när barnet är ute.
Sen säger jag att det inte spelar någon roll för mig. Det verkar som om få tror att det är sant. Någon hostar något om hur man vet vilken färg barnrummet ska målas i, jag andas, andas....
Det verkar vara viktigt här på något sätt. Något alla tar reda på. Något man SKA ta reda på liksom. Att inte göra det är bara lite konstigt.
Så då var man konstig då.
4 kommentarer:
Äsch strunta i ignoranta tyskar, skit i att tvinga på barnet en massa färger som ändå bara är färger och njut av att vara gravid. De ligger bara lite efter i det där med könsneutralitetstänkande. De lär sig kanske. Med tiden.
Fast det känns som om det snarare är vi svenskar som tar över det tyska beteendet. Den andra frågan var för oss ofta om vi hade kollat/skulle kolla vad det var för sort. Men det är helt klart värt att vänta.
Det låter jobbigt för tyskarna, måla om rummet för varje unge. Om man nu inte kan trixa till det så att alla blir samma kön...
Pappsen
Fick häromdan en annan dimension av det hela: när man föder barn i Tyskland måste man uppge ett namn direkt vid födseln (en kollega var till och med frågad om namn innan hon fick hålla sin son första gången). Alltså är det bra att vara väl förberedd på namnfronten...men ändå
Skicka en kommentar