Jane driver ett barnhem hemma med sin familj. 18 barn har hon, alla övergivna och lämnade som har hittat en plats hos Jane. De äldsta är runt sex år, men de flesta är bara en tvärhand höga. Alla ordentligt påklädda, hela och rena. Vår chaufför Julius spärrar upp ögonen när han hör att de alla är föräldralösa, som om han har svårt att tänka sig att någon skulle lägga så mycket tid och kärlek på barn som inte sina egna.
Jag hamnar i ett ett hav med barn. Har två i famnen, en runt benet, en som sticker en penna i håret på mig, en som suger på min klocka. Jane visar mig runt i huset, visar garaget där hon vill bygga en skolsal för barnen.
Och jag imponeras av att en familj bestämde sig för att det här är vad de kan göra för att göra världen lite bättre.
2 kommentarer:
WOW, så himla mäktigt! Hur gör man, tar m,an bara tag i det? Drar iväg och ser, eller hur fungerar det?
Menar du för Jane eller för mig? :)
Min faster har jobbat där ett par månader och hjälper dem från Sverige. Så jag var där och lämnade lite grejer och hälsade på. Man får passa på när man är runt hörnet.
Skicka en kommentar