En tårta

I efterdyningarna efter cortegen kommer burksamlarna. Men hökögon spejar de av en gräsplan på ingen tid alls och fyller sina säckar. 

Den här gången passerar en matsamlare förbi, en äldre dam som samlar på sig halva paket med jordgubbar och kex. Vi bjuder henne på en bit chokladtårta som hon slukar på ett nafs. 

Kanske var det dagens goda gärning, men jag har mest dåligt samvete för att jag inte gav henne två bitar. Eller hela tårtan.  Ibland är livet orättvist. 

Hur man blir en mästare på Google

Om det är någon som undrar så finns det väldigt lite information om Kazakhstans finanssektor på nätet. Idag har jag slitit mitt hår i timmmar och slutade med att koka soppa på en spik för att få ihop min rapport (jo men, statistik från 2004 är väl ändå RELATIVT akutellt eller? Det är ju iallafall 2000-talet....). 

Ibland är det här jobbet halvt hopplöst. Men roligt. 

Skatteupplysningen

Jag ringde skatteupplysningen. Eftersom jag är anställd av en utländsk firma så har jag enligt den förtryckta deklarationsblanketten ingen inkomst.

Jag undrade vad jag skulle skicka med för att styrka min inkomst från Tyskland - kanske årsbeskedet från firman?

Svar från tjejen på skatteupplysningen:
"Nej, skicka du inte med något till en början. Jag menar, då skulle vi ju DRUNKNA i papper här! (och det vill man ju inte om man är myndighet med ansvar för att kontrollera att statens invånare betalar ordentligt med skatt?). OM vi kollar din deklaration så hör vi av oss om du ska skicka in något".

Ska det vara så här enkelt att bli skattesmitare? Jag tycker min princip att betala det jag ska får alldeles för lite uppskattning från svenska staten.

Back on track

Så här länge har jag nog inte pausat sen jag startade bloggen. Jag tappade lusten på något sätt. För första gången funderade jag på om Mias Värld kanske hade levt länge nog. Jag tittade in ett par gånger, funderade på om jag skulle skriva nåt, men kom liksom aldrig till skott.

Men så långsamt blev jag nog sugen ialla fall. Och nästan förvånad när jag såg att det faktiskt var några som hade besökt den här sidan trots stiltje. Kanske blev jag lite sugen där igen.

Alltså är jag tillbaka. Pausen har fått fingrarna att klia lite igen. Hej på er alla igen.

Vindstilla

Det saknas lite motivation för tillfället. Kanske är det våren eller andra saker som känns lite viktigare just nu eller kanske bara att jag har lite slut på historier. Just nu ploppar det inte direkt upp massor av blogginlägg ständigt och jämnt. Det är lite stiltje.

Sju blev tre

Var det någon som ärligen trodde på det där med sju veckor hemma? Jag trodde nog inte riktigt på det heller. Två dagar på huvudkontoret kan ändra mycket.

Ska på konferens i början av juni. Sen ska jag utbilda ett gäng bankfolk från Tajikistan i slutet av maj i Tyskland. Sen tillbaka till Tyskland i början av juni.

Men tre veckor hemma nu ialla fall. Ganska nöjd med upplägget måste jag säga, sådär lite lagom blandning av hemmalugn och bortaspänning.

Näskoma

Ryanair igen. Sitter jämte en tysk soldat som luktar svett. Han är jättestor - jag räcker precis upp till...ja just det... armhålan. Toppen. Funderar på om jag ska stoppa ett par öronproppar i näsan också.

Som vanligt när jag kliver ur planet på Säve tar jag ett djupt andetag för att fylla lungorna med frisk luft. Det gör jag aldrig när jag landar någon annanstans.

Helgen har spenderats i Schlitz. Körhelg med min tyska kör för att komma i form till konserter.
Ahh... vi sjunger från 9 på morgonen till 22 på kvällen. Det är skönt att vara slutkörd av att man har sjungit så mycket. I morgon äntligen på väg hem igen till Sverige.

Möte möte

Är på huvudkontoret ett par dagar.

Idag har jag Skypemöte 9.00, möte 10.00, 11.30, lunchträff 12.00, möte 13.00, 14.00, 15,00, 15.30 och ett inplanerat telefonsamtal 17.00

Hinner inte riktigt skriva....tillbaka snart.

Ett höjt ögonbryn

Hört på bussen av 15-åringen brevid som pratar i mobil:

"Nej, alltså det var ungefär som förra rättegången....ja,men så hade de liksom satt mig först på listan, då såg det ju ut som att jag var HUVUDmisstänkt! JA, jag vet... och DET är jag ju liksom inte...nej så det gick ju inte så bra..."

Möhippa igår med älskade systern. 

Hon är bra hon. Jag hoppas hon blev nöjd. 

Vänner vänner vänner

Det var mycket när vi flyttade hem och samtidigt så många nära och kära vi ville träffa. Det blev bara lite för mycket på en gång, någonstans där insåg även jag att det fick ta sin tid att få allt att komma på plats. 

Nu har vi helt plötsligt tagit igen det där med att ha folk på middag. Vi har haft så mycket gäster att det känns helt naturligt att slänga ihop en middag för 12, eller fixa ett kalas på ett par timmar max. Det känns som lägenheten har varit full av folk varannan dag.  Och det är så vansinnigt roligt. Alla dessa människor som man nu inser att man har saknat. 

Därför har det varit lite tystare än vanligt här. 

Jag har så fullt upp med det riktiga livet, fast på ett helt annat sätt än den gamla jobbkarusellen. 

Puh......andas ut..........

Det har hänt något mycket märkligt.

Jag tittar i min jobbkalender de närmsta månaderna - och den är tom.

Inte så att jag inte har något att göra, och saker kommer ju alltid upp och hej och hå så är det kris någonstans. Men om det stannar vid hur det ser ut nu så har jag två resor till kontoret i Tyskland planerade de närmsta tre månaderna och det är allt. Nästa projektresa är planerad till början på juli.

Jag har som det ser ut nu SJU veckor i följd hemma utan avbrott. Det har jag inte upplevt sedan... tja på tre år skulle jag tro.

Något måste jag nog hitta på för att inte bli skogstokig av att sitta ensam och jobba. Men generellt sett har jag helt plötsligt så mycket tid att andas. Så mycket tid att vara hemma. Det finns något bra i allt.

En tidig morgon

Deadlinedag. Då kan man få gå upp klockan 5 på morgonen för att man vill ha rapporten i inboxen hos kunden på måndag morgon.

Jag tror att det kan behövas rätt så mycket kaffe idag.

Mmmm......heldag på badet med mamman och systern.......jag har en toppenfamilj. Skulle bara säga det.

Är jag också en datanörd nu?

Det kan vara farligt att spela Wii. Igår fick jag en rejäl dask i nedre skinkregionen av Fru Raimer när hon försökte få till en bra backhand. 

Sen på natten berättade mannen att man kan köpa till gamla Nintendo-spel. Jag blev alldeles till mig (Super Mario Bros 3!!! Jag var ungefär hur bra som helst på det!). Mannen insåg att ett sånt här tillfälle kunde man bara inte missa och köpte raskt hem det. 

Super Mario Bros 3. Mmmm.... 02.15 gick mannen och la sig medan hans fru var tvungen att sitta kvar och spela för att klara av vattenvärlden. Omvända roller skulle man kunna säga. 

Olika barn leka bäst

Vi är ganska olika på många sätt mannen och jag. 

Även när det gäller det här med huset och flytten. Jag förbereder mig mest genom att hoppa upp och ner och pipa förtjusta utrop om pianot som jag kan köpa. Mannen planerar och planerar. Det planeras hur möbler eventuellt skulle kunna passa in och så finns det en reservplan hur man skulle kunna möblera om plan A inte skulle fungera. 

Det är tur att man har någon som planerar. Själv är jag alldeles för upptagen med att hoppa upp och ner och tjuta "piano piano" med jämna mellanrum. 

Mycket märkliga dansgolvsattribut

Det finns liksom saker på ett dansgolv som inte förekommer någon annanstans. 

Kvällens upptäckt: höfthandukshållaren.  En liten hängare som man hänger i bältet och sen hänger upp en liten handduk på så att man kan torka bort den värsta svetten ur ansiktet på ett snabbt sätt. Det är sant. De finns. 

Livet överraskar ständigt.