SHIT - nu är det gjort. Första steget taget. Fungerade nog ganska bra tror jag... var liksom lite konstigt. Kändes som om jag gjorde avbön hos mina kollegor.... men nu är det ingen väg tillbaka. Sverige, here I come. Här kommer jag alltid vara en främling. Undrar om jag är en främling i Sverige också?
Men nu är det gjort. Känner mig mest lättad. Och ledsen på något konstigt sätt.. avsked är tufft. Även om det dröjer länge tills det verkliga flyttlasset går. Om två veckor är det dags att berätta för hela avdelningen. Jag samlar kraft...
2 kommentarer:
Stort!
Välkommen hem. :-)
Tack!! har en lång avskedsperiod, Stora Flyttlasset går nästa sommar... vet inte om det är bättre än ett snabbt hej då. Är ungefär som såna där vidriga vävplåster man hade som barn; antingen drog man av dem snabbt och direkt (gjorde OOONT, men var liksom över sen). Eller satt man och pillade i kanterna i evigheter för att få bort det (gjorde inte riktigt lika ont, men man fick hålla på väldigt länge). Just nu pillar jag i kanterna på mitt vävplåster.... eller nåt. Typ.
Skicka en kommentar