Fredagkväll i Chisinau - satsar på moldavisk mat med mina kollegor. Därefter iväg till nattklubb - Military Club. Är ett otroligt suspekt ställe, inrett helt i tema sovjetisk militär. Taket är fullt av flaggor, noterar en liten svensk flagga i ett hörn. (Trodde Sverige var "neutralt i fredstid, alliansfritt i händelse av krig". Är kanske ett stort avslöjande på spåren...)
Klockan 12 hissas den sovjetiska flaggan till tonerna av den sovjetiska nationalsången. Min kollega från Ukraina får rysningar. En full kille sjunger med för full hals. Men de flesta bryr sig inte så mycket, medelåldern på stället är ändå så låg att de flesta nog upplevde Sovjet från en barnvagn. Sen börjar partyt. Trots att vi känner oss som föräldrar på stan i förhållande till de flesta andra där vågar vi oss ut på dansgolvet. De två obligatoriska gogo-dansarna (har aldrig varit på ett disco i något östland som inte har gogo-dansare... men kanske har jag bara inte varit på tillräckligt många) i neondräkter som täcker så lite som möjligt går på sitt första pass för kvällen. Jag försöker skämta med den moldaviska killen som har visat oss stället och säger: "Så medan ni killar får två gogo-dansare i neon, får vi tjejer det där???" och pekar på två killar i hockeytröjor och solglasögon som har klivit upp på en stridsvagn (jo, verkligen, jag sa ju att det var ett suspekt ställe...) och börjat dansa någon blanding mellan fågeldansen och breakdance. Han förstår inte skämtet. Tvekar ett ögonblick och erbjuder sig sedan att ta med mig och Victoria till en "stripteaseclub for girls" nästa vecka.... jag blir ställd och lyckas mumla fram något om att jag ska åka hem i morgon, men tack för erbjudandet.... Victoria börjar gapskratta och säger till killen, "We are not quite there yet, you know!". Killen lämnar dansgolvet. Ridå.
Flyget går tidigt. Jag sover som en stock hela vägen hem. Ringer hem till mamma och pappa och får en kalldusch över telefon. Jag älskar dig pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar