Sista kvällen i Chisinau

Fredagkväll i Chisinau - satsar på moldavisk mat med mina kollegor. Därefter iväg till nattklubb - Military Club. Är ett otroligt suspekt ställe, inrett helt i tema sovjetisk militär. Taket är fullt av flaggor, noterar en liten svensk flagga i ett hörn. (Trodde Sverige var "neutralt i fredstid, alliansfritt i händelse av krig". Är kanske ett stort avslöjande på spåren...)
Klockan 12 hissas den sovjetiska flaggan till tonerna av den sovjetiska nationalsången. Min kollega från Ukraina får rysningar. En full kille sjunger med för full hals. Men de flesta bryr sig inte så mycket, medelåldern på stället är ändå så låg att de flesta nog upplevde Sovjet från en barnvagn. Sen börjar partyt. Trots att vi känner oss som föräldrar på stan i förhållande till de flesta andra där vågar vi oss ut på dansgolvet. De två obligatoriska gogo-dansarna (har aldrig varit på ett disco i något östland som inte har gogo-dansare... men kanske har jag bara inte varit på tillräckligt många) i neondräkter som täcker så lite som möjligt går på sitt första pass för kvällen. Jag försöker skämta med den moldaviska killen som har visat oss stället och säger: "Så medan ni killar får två gogo-dansare i neon, får vi tjejer det där???" och pekar på två killar i hockeytröjor och solglasögon som har klivit upp på en stridsvagn (jo, verkligen, jag sa ju att det var ett suspekt ställe...) och börjat dansa någon blanding mellan fågeldansen och breakdance. Han förstår inte skämtet. Tvekar ett ögonblick och erbjuder sig sedan att ta med mig och Victoria till en "stripteaseclub for girls" nästa vecka.... jag blir ställd och lyckas mumla fram något om att jag ska åka hem i morgon, men tack för erbjudandet.... Victoria börjar gapskratta och säger till killen, "We are not quite there yet, you know!". Killen lämnar dansgolvet. Ridå.

Flyget går tidigt. Jag sover som en stock hela vägen hem. Ringer hem till mamma och pappa och får en kalldusch över telefon. Jag älskar dig pappa.

Att äta lunch i Hincesti

Pa baren i Hincesti där vi äter lunch serverar de alltid likadan mat. Först soppa, sen stekt kött, potatismos och kalsallad (skulle vara en liten ring över a:et där...).Är ganska ok om det inte hade varit för ketchupen som de envisas att ringla pa köttet. Förstör lite själva grejen. De moldaviska deltagarna i var utbildning är alla medelalders bönder med den moldaviska jorden intryckt under naglarna. Här är ätandet det som gäller - verkar som om alla tycker det är helt onödigt att prata. Eftersom jag ända inte kan säga ett knäpp utan min tolk pratar inte jag heller. Vi äter istället. Snabbt. Sa snabbt att min snabbätande pappa skulle ligga helt i lä. Det sörplas soppa med huvudet djupt ner i tallriken. Maten försvinner förvanande snabbt. Lika fort som alla kommer in pa baren och sätter sig, lika fort gar alla efterat. Som en virvelvind av soppasörplande moldaviska bönder.

Tillbringar kvällen med min kollega, en av de där människorna som du ibland träffar pa där du direkt känner att man funkar ihop. Ännu en kväll med vin och hysteriskt skratt. Gör att jag inte drabbas av konsultsjukan (jobba hela dagen, middag pa hotellet, jobba hela kvällen, dricka rödvin själv pa hotellrummet... blir ganska fort tragiskt.) Thanks for saving me from that, Victoria! Nu kan jag ialla fall dricka rödvin pa en restaurang i sällskap med nagon :)

Om lyckan att fa sitta pa en toalett

Första aha-upplevelsen den här resan: Chisinau pa varen är en helt annan sak än Chisinau pa hösten eller vintern... missberäknar tiden totalt för att ga mellan hotellet och kontoret och kommer för tidigt. Hittills has snön och isen pa gatan gjort att det enda sättet att ta sig fram är en slags blanding mellan sma sma steg och ständig parering för att halla balansen (även här är jag ett riktigt blabär i jämförelse med de infödda). Nu gick det pa en gang att bara ga rakt ner. Far sitta utanför kontoret och vänta pa att nagon ska komma och öppna.

Bor pa ett hotel där mitt rum är lika stort som mitt vardagsrum hemma. Konstigt att bo i ett sant här ställe och sen ha "riktiga" Moldavien utanför. Ordet glasbubbla känns nästan som en underdrift. Samtidigt maste jag nog tvingas erkänna att det är ganska skönt att bo här. Efter ett par dagar uppskattar man att kunna ga pa en toalett och sitta pa ringen (fast det är klart, ett par veckor här skulle ju göra underverk för mina benmuskler...) och utan problem ta en varm dusch. Känner mig trots allt lite fejk maste jag säga. Det är ju lätt att säga att man gillar Moldavien när man bor sa här, har rad att ga pa de finare restaurangerna utan problem och kan leva ett betydligt bekvämare liv än hemma. Det är en annan sak än att vara moldav... 1 av 4 moldaver bor utomlands och jobbar, en del legalt, men de flesta illegalt. Säger kanske mer om situationen än nagot annat...

Att börja

Ett allra första inlägg på första riktiga vårkvällen utanför Frankfurt. Känns alltid lite som semester när de varma sommarkvällarna börjar.... ytterligare ett par dagar, sen är det dags att packa väskan igen... Chisinau kallar igen. Ser fram emot ett besök utan lera. Chisinau på vintern betyder lera. En slags gul lera som ligger som en hinna på alla gator i stan. Med lite regn blir det mest som gegga. Har aldrig förstått hur de upp-piffade moldaviska tjejerna klarar av att inte få lerfläckar upp till knäna på byxorna. Frågade tillslut min tolk om man måste gå på något speciellt sätt för att leran inte ska skvätta upp så mycket. Hon tittade mest konstigt på mig och förstod inte frågan. Men jag är säker på att jag har en lera-tekniskt felaktig gångstil. Får försöka förbättra mig till nästa höst när leran kommer tillbaka.