tisdag, september 27, 2011

Det är tur att man försöker och gör sig till

I går då. Kom hem. Stekte en hel hög pannkakor som en god mor. (kände mig väldigt lyckad i min karriär-bullmamma-kombo när jag kombinerade stekandet med att svara på jobbmail. Häll i smet. Läs email. Vänd pannkaka. Svara på email.)

Knodden bestämde sig för att äta tre rejäla skedar keso med händerna. Pannkakorna var han helt ointresserad av. Trots lock och pock var han stenklar på att det var dags att ställa sig på stolen och säga "ou-ta" (vilket ju betyder tack för maten som alla förstår).

I såna här lägen gäller det att ta till det ultimata matvapnet för att få i grabben en middag och förhindra en outhärdlig kväll. Så vi serverade det som alltid går ner med glädje i alla positioner.

En burk barnmat.
Serverad i burken.
Ouppvärmd.

En gourmékille den där Knodden.

3 kommentarer:

faster Linnéa sa...

Thats my boy!!!!

Eva sa...

haha det gillade min äldsta också länge -väldigt praktiskt när man var utanför hemmets hank o stör.
Eva

Miasworld sa...

Hur smidigt som helst på semester -bara upp med burken och i med maten :)