Jag tror det är jag som är kaoset i vår familj

Innan man får bebis så undrar man ju rätt så mycket; vad det blir, hur den ser ut, är den lik mig eller mannen, är den som mig eller mannen.

Så här efter nio månader kan man säga att när det gäller personlighet är Knodden helt klart mer influerad av den lugne, strategiske ingenjörs-mannen. Ta det här med att krypa. Det finns bebisar som rumphasar, som ålar eller drar sig fram, som kryper med ena benet fram eller på nåt sätt hittar ett fungerande sätt att ta sig fram. För det är ju ta sig fram som är grejen. Tänker jag.

Inte den här Knodden inte. Ska man nu göra så får man göra det ordentligt. Det får väl ta lite tid (det är HÄR det är tydligt att Knodden har mannens mentalitet. Så där tänker jag ytterst sällan. Jag var nog en rumphasare). Alltså slutade det med att jag en dag hittade Knodden i det perfekta krypet - på stället. Som en liten dressyrhäst eller nåt. Sen, när kryptekniken var förfinad på stället, satte han av framåt.

Jäpp. Det verkar som om jag även fortsättningsvis får dra lasset för att skapa lite kaos i den här familjen.