En fin fasad

I alla år har jag varit mäkta imponerad av min mans adressbok som noggrant sköts i datorn med adresser och nummer och vem som hör ihop med vem. Själv lyckas jag aldrig få ordning på kontakterna i min telefon. Det är mycket halvdant och lite gamla nummer och allmän oordning.

Så när nu ajfonen dök upp blev det ju så smidigt att bara ta de kontakterna jag behövde från mannens superadressbok och kopiera. Och sen radera alla mina gamla konstiga kontakter som inte längre behövdes och bingo så hade helt plötsligt jag också superadressboken.

Det är då jag upptäcker att det är en fin fasad. Superadressboken är i själva verket inte alls så super.

Jag skickar ett mess till tre kompisar för att bjuda på lunch. Efter en halv dag får jag ett mail från en Hasse som säger att jag nog har skickat fel. Efter en koll på hitta.se inser jag att ett av numren inte är rätt - faktiskt inte en enda siffra rätt. Skickar om.

En timma innan lunchen dyker ett annat svar upp - från en fjärde kompis som säger att hon inte kan komma. Jodå, hennes nummer är alltså inlagt under fel namn, så jag har bjudit in fel person.

Så bra var den adressboken. There is no free lunch for sure.