Innan knodden kom handlade vi lite babykläder. Fina vita, blåa, röda, gröna kläder - alla möjliga. Samt en cerise-aktig body med rödrosa mönster. Jag kom ihåg att vi stod i affären och sa att den här känns ju ganska könsneutral bla bla.
Sen kom knodden och nu låg bodyn där i lådan. Och helt plötsligt blev det en tjejtröja. Aldrig använd. Tills jag tittade på den häromdan och insåg att jag faktiskt inte var så himla jämställd som jag trodde. Varför valde jag varje morgon blå, gröna, röda och vita kläder - man aldrig den cerisa bodyn?
Så nu gör vi ett stejtment, knodden och jag. På självaste 8e mars till och med.
Jag sitter i soffan och funderar över hur det kan komma sig att jag inte vill ta på min pojke en ceris-röd body. Börjar det verkligen redan nu?
Knodden sover nöjt i soffan. I sin body i två nyanser av rosa.
7 kommentarer:
Du har helt rätt. Man TROR att man är så könsneutral och att jag minsann inte skall falla i fällan över vad som passar för en kille eller tjej... men ack vad fel vi hade. Helt programmerade av uppväxt, miljö, värderingar, färgkoder och reklam.
Fast Folke har redan brutit barriären och visar stolt upp sig i badbyxor med volang och små söta handväskor. Precis det som killar gillar.
Ha ha! Kommer ihåg när ni köpte den bodyn.. Jag som redan fallit in i "fällan" tänkte att den blir nog bra till vilket som... fast helst på en liten tjej ;)
det funkar att vågra vägra rosa på liten tjej i typ 2 år tills hon själv säger att hon vill ha rosa..typ på allt...inte mkt man kan göra..o arvid han bär fint upp den rosa hello kitty pjamasen :)
Hm...jag funderar fortfarande. Framförallt undrar jag varför det är "lättare" att klä en tjej i "killkläder" men så jättefel att klä en kille i "tjejkläder"?
Man är helt programmerad, håller med dig M.
Känner igen tankegångarna. Det är inte så lätt det där när man står inför valet.
Vad gör man sen om en liten kille vill ha rosa baddräkt med volang till gympan i skolan? Ena sidan säger att det är självklart att han får välja själv, andra sidan säger nej för man vet att han kommer bli retad för det. Är man beredd att "offra" just sitt egen barn för jämställdheten? Svåra val.
Men, så länge dom är små känns det rätt lugnt. :)
Visst kan vi skylla på att vi är programmerade av vår uppväxt - så är fallet!
Den fundering som jag tycker alla ska ställa sig är: vill jag att mitt barn ska skylla på mig?
Det är fortfarande så i samhället idag att mannen är normen så Mia - mitt råd är stå på dig och tänk på att längre fram är det nog mer viktigt vad pappan gör än du tyvärr, sa pojkmamman med tre precis nyköpta cerisa piké till grabbarna ;-)
Ja det här är ta mig tusan inte lätt. Håller med dig Mr E, vad gör man om knodden vill gå till skolan i ljusrosa och volanger? Jag tycker han ska få ha på sig precis vad han vill, men om man vet att han skulle bli retad... INTE lätt. (och japp, tur man inte behöver fundera på sånt ännu...)
Jämställdhet - lätt i teorin, inte alltid så himla lätt i praktiken. Fast att man tänker på det måste väl göra en viss skillnad?
Skicka en kommentar