A capella i Schlitz

Fredag eftermiddag. Fastnar i kö på väg ut ur Frankfurt. Stress. Har räknat fel på tiden och helt plötsligt är vi alldeles försenade. Kommer tillslut till Schlitz och tiden stannar. Pulsen i Frankfurt finns definitivt inte i Schlitz. Här finns mest fåglar, enorma träd i parker och ett lugn som jag inte har upplevt i Tyskland förut. Stressen från Frankfurt försvinner när vi förväntansfulla slår oss ner i övningsrummet, jag och de andra 37 i kören som alla brinner för att sjunga a capella. Schemat för helgen som jag snabbt tryckte ut på jobbet är egentligen allt annat än lugnt. Här är det planerat med sång i sisådär 20 timmar sammanlagt, i hoptryckt på 2 dar. Vi öppnar upp med 3 timmar på fredagskvällen. Jag blir trött i huvudet, veckans fem dagar på jobbet börjar ta ut sin rätt. Men samtidigt älskar jag det och i ett rum med ytterligare 37 personer som älskar det minst lika mycket blir helgen en intensiv, fantastisk helg. Klichétänkandet tilltar - musik för verkligen folk samman - men sent på natten efter ett par flaskor vin när "Helan går" tas upp i fyrstämmigt... kanske inte förståeligt för alla, men för mig är det oslagbart. Det här blir svårt att lämna när man ska hem till Sverige igen.