Gaaaaaaaaaaaaaaaaahhhh

Alltså ponera att ni sitter i stress som tusan på jobbet för att den där oväntade deadlinen råkade poppa upp i går. Och ni bara "åh, det går ju ganska bra det här. Nu skriver jag sista meningen och sen skickar jag iväg, och då har jag ju de där två timmarna kvar som jag behöver för att komma igenom resten av inboxen"

Om ni då förlorar dokumentet ungefär....tja där. En sen fredageftermiddag. Och det inte går att hitta jäkelskapet igen, inte ens med hjälp av datasupporten (aka Mannen).

Jag vet inte. Ni kanske blir taggade eller laddade. Själv vill jag mest frossa i tycka-synd-om-mig godis och gråta. Eller vråla lite.

*surskriver och funderar på hur mycket jag måste jobba ikväll*

Det är tur att man försöker och gör sig till

I går då. Kom hem. Stekte en hel hög pannkakor som en god mor. (kände mig väldigt lyckad i min karriär-bullmamma-kombo när jag kombinerade stekandet med att svara på jobbmail. Häll i smet. Läs email. Vänd pannkaka. Svara på email.)

Knodden bestämde sig för att äta tre rejäla skedar keso med händerna. Pannkakorna var han helt ointresserad av. Trots lock och pock var han stenklar på att det var dags att ställa sig på stolen och säga "ou-ta" (vilket ju betyder tack för maten som alla förstår).

I såna här lägen gäller det att ta till det ultimata matvapnet för att få i grabben en middag och förhindra en outhärdlig kväll. Så vi serverade det som alltid går ner med glädje i alla positioner.

En burk barnmat.
Serverad i burken.
Ouppvärmd.

En gourmékille den där Knodden.

Fredagsgnäll

Om man startar två projekt ungefär samtidigt, hur kul på en skala är det att skriva och pluttra ihop den ANDRA startrapporten?
*surmuttrar på jobbet*

Hemma igen. Knodden snorar, jag vabbar, det blåser som tusan och blommorna har vissnat i krukorna jämte trappen.

Och det är mycket skönt att vara hemma.

I går

- Frukost
- Avfärd österut i mörkgrön Lada till Holercani
- Jobba, jobba, jobba
- Lunch: solmogna tomater, gurka, salt, kokt ägg och hembränd körsbärssnaps
- Avfärd mot Speja, förvirring om hur man kommer dit, frågar om vägen
- Anländer inte alls till Speja, utan till gränskontrollen mot Transnistrien. Gränskillen pekar in mot Transnistrien för att komma till Speja. Vi avböjer.
- Får reda på att det finns två Speja, ett på moldaviska sidan, ett på transnistriska sidan
- Hittar Speja. Jobba, jobba, jobba
- Till Chisinau i Mycket Varm Bil
- Jobbar
- Middag på mycket trevliga uzbekiska restaurangen Caravan (kan varmt rekommenderas. Dessutom har de en über-trevlig kypare som pratar flytande tyska som är självlärd i böcker. Sånt imponeras jag av)
- Jobba lite till. Skicka iväg rapport.

Tja, det var väl det. Bra dag skulle jag säga

Bra dag

Idag var en sån där rolig dag. Började nytt projekt. Motiverat team som har förberett en massa och presenterar en massa och verkar entusiastiska att starta det här jobbet. Gott hopp om att klara massivt jobb på väldigt kort tid.

I morgon arla avfärd mot gränsen mot Transnistrien. Borde vara en fin årstid för en biltur på landet.

Alla vägar går till Moldavien

I alla fall mina.
Det fanns en period i livet när jag hängde här en gång i månaden. Minst. Jag ägnade dagarna åt att kuska runt med min tolk i en Lada runt, runt i Moldovien och jobba. Ibland middag med sällskap. Ganska ofta middag på hotellet och jobba fram till midnatt (det var då det. Nu är klockan 20.30 och jag verkar ju blogga mer än jobba som synes).

Sista gången jag var här på riktigt (om man räknar bort mindre än 24 timmar här för ett par månader sen som inte riktigt räknas) var för ungefär två år sedan. Då trodde jag nog faktiskt att jag inte skulle komma tillbaka. Eller det kanske jag inte riktigt trodde. Mina vägar verkar nämligen alltid gå till Chisinau.

Alltså är jag tillbaka. Nytt projekt som ska startas upp och många kära återseenden. Och hemlängtan så klart. Alltid hemlängtan numera. Fyra outfits i garderoben, när alla är använda är det dags att åka hem. Som en slags adventskalender i kortformat. Mias åka-hem-nedräkning.

Svaret man blir glad att få...

..när man mailar sin chef om sina kortare arbetsdagar för att Knodden har börjat på dagis:

Hi,
this is absolutely fine with me. Please let me know, when you have any problems in this regard. I will of course try to support you as much as possible to manage the challenge balancing family with job.

*fint slut på jobbvecka*