Error

Och så bokar man in sig på träningspass på kvällen och fast man inte alls är sugen så packar man väskan och seeegar man sig till gymmet. Bara för att inse att man tog fel väska i hallen och håller i en skötväska istället för en gymväska.

Skor och vattenflaska kan inte ersättas med blöjor och majskrokar.

*suckade och vände i dörren*

Sommarkärlek

Jag vet inte vad ni har tänkt göra i sommar, men vi tänker gå på bröllop.

Ungefär hundra stycken. Eller, nja, kanske snarare fem. Men ändå. Så mycket kärlek på en sommar. Man blir ju alldeles varm i hjärtat.

Lunchens lärdom

Om man har Lasse Kronér som spinninginstruktör på lunchpasset så snackas det ganska lite om muskler och teknik, men bra mycket mer om vikten av att hålla tempo och längden på Janet Jacksons intron.

Är 116 cm inte alltid 116 cm?

Sånt här gör mig vansinnig.

http://ennyblogg.blogspot.com/2011/01/om-klara-ar-116-cm-och-kalle-ar-116-cm.html?spref=fb

Tur att tjejkläder är lite mindre och svårare att springa runt i. Så att man liksom kan vänja småtjejer redan från början vid att tjejer ska sitta stilla och vara tysta och söta. Skönt att veta att Lindex tar sitt ansvar. Verkligen.

En natt som skriven av Norén

Det började så bra. Knodden somnade som den lille ängel han är. Sov så gott. Jag var på kören och hittade en själsfrände i den nya tjejen jämte. Hennes 14-månaders bebbe sov också som en kratta. ALLA andra barn* sover hela nätter från månad 5, men inte mitt. Och inte hennes. Jag känner på mig att den gemensamma ackumulerade tröttheten kommer göra oss till tajta vänner.

I natt blev det ungefär som en pjäs av Norén. Vi klockade in på sisådär 4-5 timmars sömn. Däremellan ägnade sig Knodden åt ett mentalt sammanbrott, och efter två timmar av konstant nypande och ålande och knuffande fick även hans hulda mor ett mindre mental sammanbrott. Ingen bra kombo kan jag säga.

Jag hade egentligen ett helt annat blogginlägg planerat, men först måste jag kolla möjligheterna att inta kaffe intravenöst. Jag återkommer.

*Jo, jag vet ju att rent statistiskt är det inte så. Men det känns så.

Ketchupeffekten

Januari - inga jobbresor. Sitta hemma, plutta i stort excelark, göra två ton utbildningsmaterial

Februari - inga jobbresor. Sitta hemma, göra ytterligare två ton utbildningsmaterial och lite annat

Mars - bo i resväska. Packa med familjen, åka iväg, hem med familjen, vidare iväg. Lite kort hem, tillbaka iväg. Bli lite lagom miserabel på alla nätter borta från familjen.

Fattar inte vad det är med mars. Varför ska allt göras i mars?

Vad hormoner kan göra

För övrigt fick Knodden en ny liten kusin igår! Så himla söt.

Innan Knodden fanns och man fick bild på ny liten bäbis:
"Åh, jättesöt! Så gulligt"

Nu när Knodden finns och man får bild på ny liten bäbis:"
"ÅHHHH, så SÖÖÖÖÖÖÖT!! Jag vill också HAAAAA!!!!!!!! " *lipfärdig av överdos av hormoner*

Ta ut i förskott

Jaja, det är väl sisådär 3 månader kvar till påsken, jag veeet. Men ändå. Det går fort. Sen. Åka upp i bergen och äta god mat och allt det där.

Flyga för skojs skull

Nu sticker vi över påsken mina kära!

Här ska bokas biljetter som bara är för semester. INGET jobb, bara roligt. Jag ser framför mig det långa lite mer förväntansfulla, PLANERADE packandet. (Till skillnad från tvångs-packandet inför jobbresor som ofta inträffar mindre än 6 timmar innan ap-tidiga-morgon-taxin kommer. Under protest). Läsa på innan, fundera på vad vi vill se på (utöver en fem-minutare på Wikipedia för att lära sig basics och vad valutan heter).

Vi tänkte hänga med goda vänner, äta mat, dricka vin, kolla på grejer, åka på utflykt.

Yey, yey, Rumänien nästa.

Nattens mysterier

I natt vaknade jag av Knoddens bak i mitt ansikte runt halv två-tiden. Och sen snodde han runt, runt i vår säng i timmar.

I morse undrade mannen vad han egentligen gjorde i vår säng så tidigt. (Annars brukar vi satsa på egen säng fram till morgonvällingen). Som om jag skulle veta. Jag är helt bombsäker på att jag inte har hämtat honom. Mannen säger sig inte heller ha något minne av att han har gått upp och hämtat honom.

Kvarstår två alternativ:

1) Knodden är egentligen en liten ninja som smyger runt huset på nätterna och klänger i lampkronor och sånt. Den här natten gick han och la sig på fel ställe.

2) Det bor en zombie i vårt hus som hämtar barn från spjälsängar på nätterna och lägger dem i föräldrarnas säng.

Back to life again

Det här med kräksjuka. Det kan man klara sig utan.

Mamma-knep

I går då.

Knodden kräks. Dricker. Och kräks. Är som en väldigt ynklig disktrasa.

Det är då man tar till mamma-knepen. Alltså knep från sin mamma som med tre barn antagligen har genomlevt ganska många maginfluensor.

Knodden teskedade med ökat aptit således i sig en deciliter avslagen cola. Att han faktiskt slutade kräkas efter det samt att han i den decilitern troligtvis fick i sig mer socker än totalt i hela sitt liv tidigare, ledde till att vi hade en Knodd som sprang runt, runt i vardagsrummet strax efter 22-snåret. Socker-chock i enorma proportioner.

Men det funkade. Idag har vi glad Knodd tillbaka.

Mammor. Bra att ha helt klart.

Frågesport

Jahaja, nu börjar resekalendern bokas. Man förtränger att man får klara sig utan Knodd-snutteri då och då. Och bestämmer sig för att ta med familjen lite grann också. Det kommer gå bra det här.

För att värma upp inför kvällens På Spåret kan vi ju köra en lite huvudstadsfrågesport:

Resan i mars går till Makedonien, vars huvudstad ju heter....? (ahh, det där var en uppvärmningsfråga skulle jag säga)

Sen nån gång i april, maj sisådär, går flyget till Tajikistans huvudstad som heter....?
(att googla är fusk)

Mitt jobb i ett nötskal

Dagens citat från Skypande med kollega:

"Well. We are going to sell you and then we get an income from you"

Häpp.

Det blev lite bättre

För att uppväga morgonens något risiga start genom en enorm kräkorgie av hushållets yngre herre, så upptäckte jag strax efter lunch att man kan få tag i en riktigt billig latte to go om man letar sig mot kaféerna närmare en av gymnasieskolorna här.

Det blir till och med roligare med excel-ark när man har en god kaffe.

Morgonstund har guld i mun

Jag vet inte hur ni vaknade i morse, men själv vaknade jag av att jag blev kasadkräkt på.

Vi bor ju hus. Så här:

Hus. Fast bostadsrätt. Ibland är det lite jobbigt när käbbelnivån höjs.
Fast sen finns det ju klara fördelar också.

Som i morse. När man går upp vid 7 och en av grannarna redan är i full gång att skotta nattens snö. Man kommer ut på trappen på väg till jobbet och allt är skottat och klart. Väldigt fint.

Dagens viktigaste

Idag tycker jag förresten att ni ska ta er tid att rösta på dagens viktigaste omröstning.

Min käre kusin funderar på sin kultur-status i form av kulturkofta. Jag tycker han lyckas bra med trean. Det röda fodret ger ett extra litet os av kultur och så är mönstret så där lite lagom hopplöst att bäras upp av just about anyone. Ettan däremot är ju långt från kultur. Osar mer Dressmann än Dramaten.

Massörfrisör

Bara så ni vet: min frisör har en ny salong med massagestolar när man får håret tvättat. Och skallen masserad. Me like.

Knodden vs Världen

Jag har inga konkreta jobbresor planerade innan andra veckan i mars. Jo, det blir ialla fall nån mer resa i februari skulle jag tro. Kanske. Det kliar inte direkt i res-nerven heller numera. J0, ibland. När man hör om roliga, spännande jobb som kommer upp, medan man själv sitter och pluttar i ett stort excelark. Det är väl så numera.

Mer splittrat. Fler excel-ark. Och bättre.

Dagens visdom

Hur man gör en ettåring riktigt riktigt lycklig:

man besöker IKEAs spegelavdelning och släpper ut honom ur vagnen.

Vårens körprojekt

Alltså, jag vet inte vad ni ska nynna på i vår. Själv kommer jag nog nynna en hel på den här. Och alla andra delar av Carl Orffs Carmina Burana. I juni blir det konsert. Med Göteborg Wind Orchestra minsann. Komsi komsi.

A working girl

Ett tecken på att man nu nog faktiskt har lämnat mammaledigheten bakom sig och stafettpinnen över till mannen:

Tidig morgon efter en god natts sömn. Jag tassar fram till mannen för att säga hej då innan jag sticker till jobbet. Knodden sover djupt och snarkar.

Mia: "men i natt sov Knodden väl jättebra eller?"

Mannen: "äh. nä. Vi var vakna mellan halv ett och halv fyra. Jag fick bära in en matta i hans rum att ligga på"

Som sagt. Stafettpinnen slutgiltigt överlämnad.

Jag har börjat åka skidor nu. Längdskidor alltså.

Först började jag mest med att ramla. Hela tiden.

Sen började jag vingla och använda stavarna som stöd.

Nu kanske jag åker lite. Det är positivt, det är mindre än två månader kvar tills man ska stå på startlinjen på Tjejvasan.

Kände mig mycket nöjd efter att avsluta julledigheten med en 12 km runda i solsken med endast en endaste liten vurpa. Jag tror att det här kanske blir en ny hobby.