Han äter massor. Man oroar sig för att man aldrig får sova och att man kommer bli en sur bitch-mamma
Han äter ingenting. Som i natt. Sov åtta timmar i sträck. Jag sov fem. Sen låg jag och oroade mig för att Knodden kanske skulle svälta ihjäl om han inte åt snart.
Han gnyr och gnäller när han ska sova. Oro. Oro.
Han är alldeles tyst när han ska sova (alltså, han sover). En liiiten oro att han kanske inte andas. Tända lampan och kolla en extra gång att det är ok.
Så där håller det på. Ni med barn, vänjer man sig?
8 kommentarer:
Min oro är att jag inte oroar mig tillräckligt. Är det så att jag inte innerst inne inte bryr mig om ordentligt...
Ja, herregud. Den där första oron försvinner. Vi hade knappt något sådant kvar när vi fick lilltjejen två år senare.
Och absolut - man får helt nya saker att oroa sig för i takt med att ungarna blir månader och år äldre. MEN - och det är ett viktigt men - samtidigt behöver man inte hantera ett massivt sömnunderskott, så då är man bättre rustad att hantera oro och strul.
Så det blir bättre, och man vänjer sig absolut.
För varje månad tycker vi att det blir mer och mer givande som föräldrar. Lillkillen är nu fyra, och lilltjejen är nu två.
Med andra ord. Din oro handlar sannolikt mest om att ditt intellekt försöker greppa den här rollen du aldrig haft. Din hjärna vet precis hur den skall hantera en tjurig grupp kursdeltagare eller en riktigt hektisk jobbperiod eller en superjobbig konflikt med bästa kompisen eller mannen. Men nu håller både lilla barnet på att hitta sin bäring som barn i världen - och DU håller på att desperat hitta någon naturlig bäring på hela det här bisarra föräldraskapet.
Allt blir hanterbart, även oron. Och glöm inte att din man också går igenom samma anpassningsfas. Vi får inte glömma männen. De behöver också hånglas upp mot en vägg då och då. Och serveras kall öl med en liten whisky vid sidan av. Kanske få en liten kebabrulle eller en halv grillad kyckling som ett kärlekstecken. Axelmassage är också bra, och bubbelbad i lugn och ro.
Ok. Spårade ut där på slutet. Men du förstår andemeningen, right? ;-)
Ja, just det där orosmomentet är inget jag ser fram emot. Jag går redan och försöker knodd-säkra lägenheten utan att jag tänker på det och funderar på hur jag skall kunna ha koll på att han/hon andas bra, har det lagom varmt, äter bra, är frisk, glad etc... sömnbristen hägrar.
det försvinner när man skaffar barn2 ..då hinner man inte oroa sig för nåt ;) både bra o dåligt kanske
Oj tack för kommentarer, kloka sådana.
Nä, M, du oroar dig kanske alldeles lagom eller?
Är nog alldeles sant K-pappan...försöker anpassa mig till att vara Knoddens mamma dygnet runt. En väldig anpassning. Och försöka lära mig att inte fundera på allt som kan gå illa :) Barn nr 2 kanske är lösningen, men det får nog vänta ett tag till ialla fall :)
Nä, nu ska jag julhångla upp min fantastiske man tänkte jag...GOD JUL på er!
tänk den som ändå fick lite julhångel... själv får jag nog nöja mig med att äta choklad
Barn nr 2 är lösningen? Så... vi som ska ha tvillingar kommer inte oroa oss för något? Skönt att veta. :)
Tvillingar! Coolt! Nä, det måste ju betyda att du bara behöver oroa dig den korta tiden innan den andra bebisen har kommit ut. Perfekt lösning på problemet låter det som :)
Skicka en kommentar