2009

Kanske ska man försöka sig på en sammanställning av året....

Som började med fet influensa första veckan i januari. Man tänkte att det kan ju bara bli bättre efter det. Det knackade på en man på vårt fönster hemma och ville komma in och låna toaletten. Jag insåg att det jag mest ogillar med flängandet är flygplatstoaletterna. Jag hängde i Moldavien och höll en workshop utan riktig tolk efter en sen kvälls kaotiskt pluggande av de viktigaste termerna på rumänska.

I februari hade jag tolk för nästa workshop i Moldavien. Bara ingen värme. Första gången jag gjorde en workshop i ett rum som var 4 grader. Insåg hur svårt det är att skriva på blädderblock när man har vantar på sig. Led hotelldöden och satsade på Bounty och en öl från minibaren som kvällsmat. Funderade mycket på tillfälligheterna i livet och hur de hade tagit mig dit jag var.

Som i mars när jag kom tillbaka till Ghana och till och med hann med en dags sightseeing med Albert i Accra. Jag glömde av vår förlovningsdag och bakade småkakor i ett försök att vara hemmafru när jag väl var hemma. Var i Bern för första gången och jobbade som tusan.

Vilket ändå var mindre jobb än i april, när jag stressade. Mest för att få jobbet att gå ihop med livet här hemma. Det funkade sådär. Började cykelträna till Tjejvättern. Sen hamnade jag mitt i kravaller i Moldavien.


Och så kom överväldigande maj, när vi fick reda på att Knodden var på gång. Fast det skrev jag inte här förren långt senare. Istället skrev jag om mina två veckor i Kenya. Där lärde jag mig massor. Om jobbet. Om hur skört livet kan vara. Och om vad man äter för att hålla illamående borta. Sen åkte jag på konferens i Belgrad och råkade göra en videoblogg som kablades ut här och där. Jag blev dopfadder för första gången och var på fint bröllop. Det var en bra månad, den där maj.


Juni var lite kämpigare stundtals. Jag började bli lite resetrött, hade svårt att hitta balansen mellan resande och vara hemma. Bodde i en resväska kändes det som. Kräktes på toaletter i Kosovo lite här och var. Var mest nöjd över att jag klarade av Tjejvättern.

Juli var jag nästan inte hemma. Gjorde vår sommarskola och kände mig nöjd. Till slut. Eller. Kanske aldrig riktigt nöjd. Men fick bra feedback ialla fall. Var hemma en snabbis och fick vår trappa till huset nermejad av en grävskopa. Åkte sista resan till Moldavien och var nostalgisk. Gick på semester efter tre månaders intensivt resande. Såg Knodden för första gången. Började inse att livet skulle förändras mycket snart.


Njöt av semester i augusti också, innan jag åkte till Istanbul och gjorde en utbildning som jag blev himla nöjd med. Resten av tiden sov jag. Insåg att detta var inte resan när jag skulle hinna se stan, och började bli väldigt nöjd med att resväskan snart skulle ställas i garderoben.


Som gjordes i september. Efter en tur till London och en sista sväng till Tyskland. Jag har rest klart för ett tag framöver. Sätter resväskan i garderoben och andas ut. Älskade farmor lämnar oss. Livet saktade upp. Jag kände att det skulle bli en bra tid att börja med något nytt. Ta en paus och se nya perspektiv. Det gick helt enkelt långsammare.


Sakta gick också oktober. Jag jobbade hemma och kollar på min växande mage. Drack capuccino och satt i mysbyxor på kontoret. Föreläsete på universitetet och pratade på möte i Stockholm. Och det kliar. Kliar. Kliar. Kliar. Jag lär mig att det finns något som heter graviditetsklåda.


Och så kommer surdegsmånaden november. Sista månaden på jobbet och jag gräver ner mig i jobb. Jobbar, äter, sover - och försöker ta itu med alla gamla surdegar och dåliga samveten. Ser fram emot ledighet och avslut. Njuter av att få ta ett break och andas ut.


Andas, andas, andas....nä, december blev inte som planerat. Istället för andas ut, andades jag hysteriskt in i en lustgasmask den 4e december. Och så kom Knodden. Och ändrade hela kalendern, från "sova länge, fixa barnrum och fylla frysen" till att bara andas, amma, byta blöjor, gulla och helt överväldigas av hur en sån liten knodd kan bli alltings centrum.


2009. Ett bra år. På så många sätt. Jag har lärt mig massor. Sett en hel del. Och drabbats av den enorma kärleken. Igen och på nytt. Japp. 2010, bring it on. Jag är nyfiken.


(Och tack till Miss Baglady, som jag snodde den här idén från)