Litte ynklig

Förkyld. De där remsandalerna på lördagens bröllop med 10 grader och regn känns inte riktigt lika genomtänkta idag skulle man kunna säga.

Idag skulle jag helst:
- sova
- bädda ner mig i en säng
- sova
- dricka te
- kolla på dålig TV
- äta godis
- sova

Istället:
- göra frukost, snyta näsor, köra till dagis
- ut med utedynorna, fram med lite blomkrukor, tajma solen och ta kort på vårt hus i olika vinklar. Helst i motljus antar jag. Det verkar vara inne med motljus. (Vi tänkte så småningom sälja det här huset. Men det är en annan story)
- ta hand om tvätt
- amma barn
- hämta dagis
- bygga koja/rita/köra bilar
- plocka/diska/städa/plocka/diska/städa/plocka/diska/städa
- börja på det där CV:t (jo, jag tänkte göra nåt nytt i livet, men det är ju också en annan story)

Äh, det är väl inte direkt läge att ynka ihop i förkylning för tillfället. När jag börjar närma mig 45 eller så, DÅ kommer jag däremot kunna vara SJUK. På riktigt. Gött. Bara 10 år kvar.

Ambivalent

Det här att Walters period när han byter åsikt om ALLT i samma andetag hela tiden inte verkar gå över..

"Mamma, jag vill HAAAAA vatten! Nej, inte vatten! Vill inte ha vatten! Vill HAAAAA vatten!"

Oh lord give me strength. Och ännu mer tålamod. 

W och H

Nä vet ni vad, mamma och pappa och svägerskorna och den handfulla gruppen av kompisar som läser här. Jag orkar inte riktigt med det här med Knodden och Pyret längre. Knodden är faktiskt ingen knodd längre. Han är faktiskt snart tre-åriga fantastiska Walter som idag premiärade på dagis utan blöja, som gillar att dansa till Mora Tläsk och som är tokig i insekter och småkryp. Och Pyret är ju faktiskt Harry som snart tingar in på 9 kilo och som bara skrattar och skrattar och är helt nöjd så länge han får mat i jämnt inflöde och som tycker napp och flaska är ett ont påfund.

Fina pojkar det där.