GAAAAAHHHH.

Typ såhär. Man sitter kvar på kvällen och svettas på jobbet över en rapport. Skriver ut och bestämmer mig för att göra det sista hemma. Deadline idag.

Kommer till lägenheten, öppnar nöjd datorn och hittar ett skadat dokument som inte går att öppna.

Jag blir tokig. Nej, det är inte kul att skriva om en rapport i morgon. Först ska jag flörta med ITkillarna, sen får jag nog skriva om.....Gaaaahhh... nu skiter jag i det här och går och lägger mig istället.

Bra dag

Idag var en bra dag. En sån där dag när man känner att allt börjar ramla på plats. Kanske hinner vi ialla fall med allt som måste göras för sommarskolan.

Jag börjar plötsligt känna mig sugen. Ångesten precis innan man ska starta en utbildning (då jag vanligtvis seriöst ger det en funderare på varför jag gör det här överhuvudtaget) uppvägs alltid av lyckokänslan efteråt. Den där ångesten och nervositeten behövs för att se till att man verkligen är på tårna. Den dagen det inte finns där är det nog dags att sluta.

Get ready....

Ni som har läst här en hel massa eller som kanske känner mig även i kroppslig form vet ju att en gång om året är det dags för sommarskolan. I kort kan man säga att det är för mig årets viktigaste utbildning; man tar 30 deltagare på chefspositioner från hela världen och samlar dem i ett klassrum. Sen kör man.

För varje år har jag tagit över en bit till av utbildningen för att i år för första gången officiellt vara med på listan över faculty. Det känns roligt. Men nervöst. Och alldeles typiskt att de senaste månaderna har varit så kaotiska att jag har haft färre timmar för förberedelser än jag hade tänkt. Så nu är det en vecka kvar och så vansinnigt mycket kvar att tänka på och gå igenom.

Tjahaja, det är väl bara att sätta igång då. I morgon är det kontoret i Frankfurt som gäller.

En varning

På väg till Tyskland, lite oväntat, stöter jag på det äckligaste jag någonsin har ätit på en flygplats

”Breakfast Panini” på Schipol.

Tänk att man tar ett vitt bröd som man inte riktigt bakar färdigt så att det bara smakar deg. Sen lägger man in ett stekt ägg som inte ens har nosat på en krydda. Plus en skiva bacon som är värmd i micron. Toppa allt med en klick ketchup.

Undvik till varje pris. Ett tips.

Hemma. Astrött. Äter färskpotatis och biff. Det är bättre väder här än in Pristina. Kanske skulle man flytta ut kontoret i morgon?

Så mycket roligare än så här blir det inte idag. Över och ut.

En dag i Kosovo

woooooooosh....

Idag behövs kaffe.

Det är inte svårt att se på håll vilken gate som är för flyget till Pristina.

Det är den med alla soldaterna.

Ljubljana transit

Ljubljana flygplats är förvånansvärt ok. Utsikten över bergen hänförande. Capuccionon helt ok. Dessutom finns det ett eluttag vid vår gate och det har jag tagit i beslag.

Slovenien kanske är ett ställe för semester någon gång tänker jag.

Om ett par timmar framme i Pristina, det var nästan två år sedan jag var där sist tror jag. Kommer inte riktigt ihåg. Det blir två intensiva dagar ialla fall, det är klart.

Ritual

Jag har packat och duschat. Ligger i soffan med fötterna i mannens knä och köper musik på iStore och slösurfar. Mannen tittar på någon fotbollsmatch. I morgon hämtar taxin 05.45. Tre dagar Kosovo, och när jag inser att jag har 30 minuter transfer i Wien funderar jag på att flyga i löparskor.

Men det tänker vi inte på nu. Just nu är vi bara hemma, en helt vanlig kväll. Fördelen med det här jobbet är att vardagen aldrig blir tråkig.

Om pellets

Ja, det var ju det där med pelletsen.

Vår lilla bostadsrättsförening med sju hus/lägenheter värmer oss med hjälp av en pelletspanna. Alltså måste det med jämna mellanrum köpas in ett par pallar pellets-säckar som föreningen får kånka ner i garaget och förråd.

Så far so good. I år bestämdes i ekonomisk anda att det skulle köpas in rejält med pellets på en gång.

Tyvärr verkar pelletsleverantörer har ungefär lika bra planering och framförhållning som en riktigt skum hantverkare. Alltså ger de ungefär två timmars förvarning innan de 20.30 en onsdagkväll, när vi precis satt oss för att äta med våra vänner på besök, dundrar in och lämpar av 20 pallar pellets på uppfarten.

20 pallar, 1300 säckar.

Alla som är sugna på lite kroppsarbete är välkomna förbi.

Update: Om man har tur så har man en syster och en svåger som gärna kommer förbi, äter rester från gårdagen och kånkar pellets i ett par timmar.

Grrrr

I natt drömde jag att jag upptäckte att någon hade skrivit inlägg på min blogg och låtsas vara jag. Irriterande nog var det skitroliga inlägg. Mycket bättre än de jag de facto hade skrivit själv.
Hmpf.

Midsommar innefattade regn och blåst, mängder av mat, en jättegod varmrökt lax, spela Alfapet, titta på när större delen av festgänget ägnade en timme åt att bära pelletssäckar (mer om det senare) och grill. En avslappnad dag.

Återupptäcker

hur kunde jag glömma av Daniel Lemma?

Den 25e juni...

...får vi reda på om min moldaviska goda vän lyckas får ett visum till Sverige och kommer hit i sommar på besök ihop med ytterligare en moldavisk vän (som har rumänskt pass och slipper undan hela proceduren)

Jag har skrivit inbjudningsbrev (ja, jag vill att hon ska komma), skicka utdrag ur folkbokföringen (ja, jag finns), kopia på mitt pass (ja, jag finns en gång till), utdrag från mitt bankkonto (ja, jag har pengar oxå), och skrivit på att jag täcker delar av kostnaderna (ja, jag använder pengarna).

Nu får vi hoppas att det räcker.

Konsulter

Som i alla brancher har även min ett par större diskussionsforum på nätet. Ibland är det väldigt intressanta diskussioner, ibland närmare pajkastning, men oftast intressant.

Ibland är det dock vissa inlägg som får en att lyfta på ett ögonbryn. Idag mailade en konsult om ett uppdrag han hade på bordet, rapade upp vad jobbet innebar - och bad sen om hjälp att hitta material som täckte ungefär allt vad jobbet innebar. Just det, allt material var tvunget att vara gratis också.

Jag tänker, hur tänkte organisationen som anlitade honom om han har noll erfarenhet? Jag tänker, hur kommer det sig att han accepterade jobbet om han verkligen inte har en aning?

Det finns konsulter och det finns konsulter.

Planen och verkligheten

Hade tänkt: två sköna veckor hemma innan det är sommarskoledags. Hinna jobba av saker. Sitta på balkongen.

Blev: en vecka hemma med helgresande ner till Kosovo nästa vecka. Tillbaka till Sverige onsdag, till Tyskland söndag.

På något sätt kändes första alternativet lite bättre just nu.

Powernap

Jag har upptäckt magin med att ta en power nap. Jag ska alltid sova en kvart på maten från och med nu tror jag. Funkar till och med bättre än kaffe.

Ibland är det bra att jobba hemma.

Det hjälpte med capuccinon. Och lite musik. För tillfället har jag svårt att hitta den där fantastiska motivationen. Jag vet att jag borde göra, jag vet ungefär hur jag vill göra det, men på något sätt kommer jag inte till skott. Jag tror att det egentligen främst handlar om att jag börjar bli det som tyskarna kallar för "Semesterreif", färdig för semester. De senaste veckorna har varit ett överflöd av intryck, nya situationer och nya utmaningar. Jag tror att jag bara skulle behöva så långsamt att trycka på pausknappen ett litet tag. Slutspurtsdags.

Var är du?

Nu har jag testat:

- gå promenad
- äta middag
- lösa korsord
- duscha
- äta popcorn
- packa
- slösurfa
- dricka capuccino

Nu börjar jag få slut på idéer hur inspirationen för att göra klart utbildningsmaterialen ska rinna till. Ska försöka med att titta i kalendern och få panik och inse att det är now or never. Kanske funkar det.

Hjärnsläpp

Jag skulle bara precis skriva det där blogginlägget som jag tänkte på tidigare idag innan jag hoppar i säng.

Problemet är bara att det är helt borta.

Nähä, då blir det väl ingenting idag då.

I morgon avfärd 07.30. Sista utbildningen för den här veckan.

Svettigt

Det är 32 grader varmt i Chisinau idag. Vilket inte alls betyder 32 grader som en skön dag på en svalkande strand någonstans, utan 32 grader kvalmigt och svettigt.

Själv tillbringade jag fem timmar av min dag med att skumpa in en Lada fram och tillbaka till en by. Resten av dagen tillbringade jag med att njuta av att vår lokale kille som jag har coachat ett par månader gjorde sin första utbildning alldeles brilliant. Jag är så imponerad och lite nöjd själv över att jag förhoppningsvis har hjälpt till. Det är såna här dagar som är de allra bästa i mitt jobb.

Sen gick jag ut och åt med en kollega på restaurang. De hade "chicken on spit" på menyn. Vems spott var dock oklart.