Tillbaka i Moldavien...

Kanske börjar jag bli en inbiten konsult... har tillbringat en hel vecka med mig själv. Middag ensam, kollat lite pa TV pa kvällarna, mailat... i kväll tog jag mig i kragen och bestämde mig för middag nagon annanstans än pa hotellet (det är ju ända fredag kväll). Insag att jag trivdes väldigt bra i mitt eget sällskap, nästan för bra... alltsa en sak till jag har lärt mig här, att ga pa restaurang ensam. Trodde jag aldrig att jag skulle klara av, men det är ganska nice faktiskt.

ute pa resa igen!

Bloggen öppnas igen efter sommaren! Tillbaka i Moldavien igen för en vecka. Plötsligt flyger tiden här iväg, kanske ett tecken pa att Chisinau börjar bli vardag? Har i ett svagt ögonblick lovat att lära mig rumänska... hm, undrar när det ska hinnas med? Höstens reseprogram ser helt plötsligt väldigt fullt ut pa en gang, undrar lite var min höst tog vägen..... men massor av roliga saker pa gang. Semestern gav mig lite ny energi igen!

Semester!

Jag har semester!! Äntligen, äntligen... i morgon går flyget! Jag är trött trött, men lycklig! haha! I kväll går vi ner en sväng till vinfesten i Darmstadt med några kompisar, sen ska det packas och fixas i morgon innan flyget går på kvällen. Men just nu ska jag bara sitta i soffan, pussa på min man och njuta av att jag är ledig...

German rules!!

Är pa datakurs med jobbet en dag, och inser att det tyska spraket inte slutar förvana mig. Jag menar, vad sägs om ordet: Desktopbenachrichtigungseinstellungen?? Jag skojar inte, det är sant, ordet finns. Säga vad man vill, men de kan det där med langa ord i det här landet...

Karriärkvinna?

Jag har två dagar ledigt och praoar som hemmafru en dag - ovanligt både för mig och för mannen. Har en liten hög med jobb som jag ska titta på, men det är allt. Undrar stillsamt hur jag blev en sån där. Karriärkvinna. Det är väl det man kallas om man jobbar mycket. Fast jag är inte riktigt säker på om det stämmer, som karriärist måste man väl ständigt vilja komma längre, ha en strategisk plan? Det har inte jag, jag är i allmänhet urdålig på strategier. Kanske är jag bara dålig på att säga nej. Fast jag tror att det främst är att jag har turen att ha ett jobb som jag tycker så mycket om. Fast idag, när jag egentligen ville gå och shoppa, men måste lägga ett par timmar på att skriva ihop något för ett projektförslag vill jag helst slippa jobbet :) Men kompromissar med mig själv, jobbar ett par timmar först och går sen och shoppar. Det gäller att sätta upp egna gränser.

En röst på väg tillbaka

Hurra! Efter två månader heshet är min röst på väg tillbaka... första körövningen för säsongen, och med lite rejäl uppvärmning märker jag att det funkar. Krävs lite extra tryck från magmusklerna, men det funkar. Lycka i ett nötskal!

Två veckor senare - rapport från ett kollo

Jag är tillbaka hemma igen efter två veckor som projektledare/cheerleader/mamma/ordningsvakt på en två veckors lång utbildning som jag ansvarar för på jobbet. 25 deltagare från hela världen, två veckor med full service och program. Utbildning blandas med utflykter, fester och sena kvällar. I mitten står jag och försöka basa över allt.... ingen sömn, stress, stress. Men så roligt. Jag menar, 25 deltagare från hela världen, från platser du inte vet någonting om. (hur mycket vet du egentligen om livet på Papua Nya Guinea? eller Azerbaijan? Här har du din chans i två veckor, är helt fantastiskt). Veckornas höjdpunkt är även den här gången "Cultural Evening" när alla får presentera sitt land på något sätt. Vi dansar folkdans från Bosnien, krigsdans från PNG och ett sus går genom lokalen när jag, något tidigt för säsongen, kommer in som Lucia med levande ljus. (Sverige är också exotiskt...:) Den kvällen gör allt jobbet värt + det är det här som är det bästa med mitt jobb. Kommer sakna alla mina nya vänner, trots allt jobb gick de två veckorna så fort. Sadik från Bosnien säger "it was in one way such a short training and in another way so long". Jag förstår vad han menar - det känns som om man har känt varandra mycket längre än bara två veckor. Vi upprepar för varandra att jorden är rund, vi ses nog igen - gör det hela mindre sentimentalt till slut...

Skulle behöva sova, men njuter för mycket av att ligga i soffan och göra ingenting, så jag håller mig vaken. Är igen skönt att vara hemma igen. Har insett att jag skriver det ofta i den här bloggen, att jag ständigt är på väg någonstans. Kanske har jag blivit för rastlös, men det passar mig rätt bra för tillfället. Just nu är jag på språng i livet - tids nog kommer jag hamna på mitt ställe på jorden.

Addicted?

Alltsa, för typ ett par manader började jag dricka kaffe. Det började med en capuccino i Moldavien som jag har berättat om innan. Sen dess dricker jag kaffe ibland - med mycket socker. Mest pa caféer, sällan i andra sammanhang. Tills häromdan - sitter pa jobbet och har världens migrän och kommer pa att kaffe kanske skulle hjälpa. En kopp, migränen borta. Sa fort gar det alltsa att bli beroende... fast det finns väl värre saker att bli beroende av i livet.

Lika par leka bäst?

Mannen och jag sitter pa en uteservering i Köln och tittar pa folk som passerar förbi. Jag funderar pa hur det kommer sig att sa manga par liksom ser sa lika ut. Undrar om det är att man passar bra ihop med människor som är lika en själv fran början, eller om det är sa att med aren sa liksom blir man mer och mer anpassade till varandra. Jag undrar lite om jag och mannen ser sa lika ut, om vi 11 ar efter första mötet liksom har klonat ihop oss till en stil. Mannen lanserar en annan teori - män kommer till en tidpunkt när de slutar köpa kläder själva och later sin fru handla at dem i stället. Alltsa blir man lika. Kanske är det sa. Fast om det skulle vara sant är jag ganska nöjd med att min man avnjuter sin öl iklädd sin nya T-shirt som han har köpt alldeles själv....

Dåligt samvete- saker

Det är konstigt att vissa saker liksom aldrig blir av. Saker som man egentligen vill göra, men som sen aldrig riktigt blir... och sen blir de på något sätt ett dåligt samvete, och då orkar man liksom inte ta tag i dem längre.... Här min lista på dåligt samvete-grejer:

1) Bröllopskorten
Dåligt samvete nummer 1. Som sagt har vi bröllopsdag i morgon. Fortfarande har vi varken lyckats få till något album eller ens kommit nära att beställa de där förstoringarna.. suck... hade lovat mig själv att ha det klart ialla fall inom ett år.... funkade inte.

2) Tandläkaren
Jag vet. Jag borde gått till tandläkaren för länge, länge sen. Typ i september eller så. Men med mitt jobb finns det aldrig en bra vecka liksom. Jo, man ska ta sig tid. Men jag tänker alltid att nästa vecka blir bättre. Nu har jag dessutom vaccinations-projektet inför semestern. Hinner inte med mer än doktorn för tillfället.....men jag borde verkligen....

3) Sätta in papper i viktiga-papper-pärmen
Ständigt dåligt samvete. Man ska ha alla sina viktiga papper i en fin pärm, ordentligt ordnat, jag vet. Mannen har det. Med register och allt. Han är en noggrann typ. Men om jag vet att alla de viktiga papprena ligger antingen i den bruna pappersamlaren eller möjligtvis på skrivbordet i högen av papper... kan man inte kalla det en viss ordning då? Suck... det är bara att inse. Noggrannhet och tålmodighet är inte riktigt min grej. (Det är därför jag har gift mig till de egenskaperna. Väldigt bra trick, kan rekommenderas!)

Hm... jag tror jag måste sluta här, inte bra att börja lördagsmorgonen med att fundera på sina dåliga samveten-saker... men en lista kanske gör att man tar tag i det hela? Jag ska försöka (men kan inte lova något när det gäller att sätta in papper. Efter dammsuga kan det kvalificera in som det tråkigaste jag vet. Det är till och med roligare att gå till tandläkaren än att sätta in papper i pärm.)

Att komma i form

Hm.. fyra veckor kvar till semestern... jag har ingen lust att jobba längre. Vill helst bara åka i väg nu på en gång. Har dessutom fyra veckor kvar att komma i bikiniform. Eftersom jag inte har lyckats med det på 27 år, kommer jag antagligen inte lyckas på de närmaste fyra veckorna heller, haha! Men det kanske är annan syn på det där i Kenya där vi ska tillbringa semestern. För ett år sedan berättade en man från Uganda att jag nog hade varit värd sisådär 14 kor i hemgift om jag hade gift mig i Uganda, men en annan tjej som var lite större var värd 17 kor. Bikiniform är alltså inte bra för sitt ko-marknadsvärde i Uganda. Får försöka se det som ett bra argument kanske?

På tal om bröllop, till helgen min allra första bröllopsdag! (Jo, också mannens bröllopsdag så klart). Vad gör man egentligen på en bröllopsdag? Några tips därute?

Ohrid - så att ni vet vad jag menar!

Morgon i Ohrid, bilden tagen från vår balkong....

Ohrid - Makedoniens Miami

Dagens resetips: Ohrid, Makedonien.... har hört sa mycket om hur fint det är där, men blev ända helt överraskad och förälskad. Ohrid ligger precis vid Ohridsjön, precis på gränsen mot Albanien). Tillsammans med Victoria (jo, samma Victoria som i Moldavien, hon är nu i Kosovo) och en annan bekant som jobbar i Kosovo men kommer fran Ohrid, packar vi in oss i en bil och lämnar Pristina på fredag kväll. Känns skönt att komma ut ur stan över helgen. Vi är inte de enda som tänker så visar det sig, alltså tillbringar vi över en timme vid gränsen och kommer till Ohrid först vid midnatt. Och det är så vackert, sjön är alldeles klar, bergen runt omkring... vi tillbringar helgen med att strosa runt i gamla stan, dricka vin på balkongen och sitta på stranden med fötterna i vattnet. Oj vad jag behöver det. Jag är så in i märgen trött och utsliten för tillfället. En hel månad kvar till semestern... men Ohrid ger mig ny energi.

Pristina är fortfarande ett mysterium för mig. Jag lyckas liksom inte få grepp om stan på något sätt. På ytan relativt OK. Jo visst, strömmen går med jämna mellanrum, vattnet stängs av lite då och då. Men i allmänhet OK. Men så fort du börjar skrapa på ytan inser du hur kaotiskt det är. Eller som vår konsult uttrycker det: "then you realise that the whole country is just fucked up." Utan lösning på vad Kosovo egentligen ska vara i framtiden kommer det liksom aldrig bli OK mer än på ytan.

FN tunnar ut

Pristina har förändrats. Sist jag var här kryllade det av FN bilar. Nu ser jag knappt nagra. Jag hoppas att det betyder utveckling....

Pristina at last!

I fullt askväder landar vi i Pristina. Flygplatskillen som kommer pa planet konstaterar torrt "welcome to Paradise". Det är inte första gangen jag hör den kommentaren om det här landet.... Planet är fyllt av en konstig blanding av barnfamiljer fran jordens alla hörn som kommer hem för att hälsa pa över sommaren, danska KFOR soldater och ett gäng polska poliser. Och sa en och annan konsult som jag. Var chaufför som hämtar upp mig berättar att hans syster bor i Varberg. Själv har han bott tva ar i Finland. Vi räknar till fem pa finska och skrattar. Han visar sitt finska körkort. Jag tänker pa hur manga som har liknande historier i det här landet.

Jag känner igen mig i Pristina. Ser det där internet cafet pa Mother Teresa Street som jag var pa sist. Kanske har nagot litet ändrat sig, hotellet är ialla fall nytt. Tjejen i receptionen berättar att priset för rummet inkluderar fyra gratis drycker fran minibaren per dag. I rummet bestämmer sig strupen för att det nog är dags att utnyttja erbjudandet. Jag öppnar minibaren och hittar... fyra drycker. Tva vatten, en juice, en cola. Inser att man här kanske inte kan erbjuda sant utan en viss kontroll. Det här kanske inte är landet där man litar pa folk. Eller ocksa läser jag för mycket in i min minibars innehall och dess symbolik för landet...:)

Är kul att vara tillbaka.

Tysk TV

En sak jag verkligen saknar i Tyskland är bra TV. Jag är egentligen inget TV freak, men nog hade det varit kul om det hade funnits någon typ av kvalitet när man nu får för sig att titta. Det kan ju vara så att det handlar om kvantitet - bland alla millioner TV kanaler i det här landet tar det bara lite mer tid att hitta kvaliteten. Fast efter tre år här börjar jag bli tveksam till om den teorin stämmer. Jag har fortfarande inte hittat mer än ett tyskt TV program som jag tycker är värt att titta på. Det verkliga lågvattenmärket är troligtvis en typ av program som dyker upp på söndag förmiddagar på sommaren. Något slags cafe-program i mega format med klämkäcka programledare och artister som med pinsamt dålig playback mimar till hjärta-smärta låtar, medan publiken handfast klappar i takt. Till varenda låt, från första tonen. Lägg till ett par dansare i smaklösa kläder, en dekor som ger ordet "färgglad" en ny innebörd och att de har en förkärlek till att placera ut delar av publiken på olika platser för att dansa och digga med (jag vet, digga är inte ett ord som används ofta. Som tur är. Men det finns inget annat ord som bättre beskriver det man får beskåda...) Stundtals är det lustigt. Ofta pinsamt. Stundtals nästan smärtsamt.

Den personliga favoriten hos mig är dock filmatiseringarna av kärleksromaner av Inga Lidström. Har i Sverige aldrig hört talas om Inga, men här är hon någon slags svensk Rosamunde Pilcher - kärlekshistorier som utspelar sig i Sverige, helst i skärgårdsmiljö. Alltså har man baxat ett helt tyskt TV team til Sverige, tagit med ett gäng tyska skådespelare (alla blonda naturligtvis, de ska ju ändå spela svenskar) för att spela in. Berättelserna är naturligtivs mer än banala, men det som är riktigt roligt är hur det beskriver Sverige. Ett exempel: den stilige mannen, som den vacka kvinnan är olyckligt kär i är ute på älgjakt. I juni. ...Med kikaren tittar han mot det ena skogsbrynet. Där står en 14-taggare. Åt andra hållet fångar hans kikare in två björnar som står och hänger i brynet.... yes, precis så är det i Sverige.... Nästa scen: den vackra kvinnan är på väg till stallet. Hon kommer fram till sin häst . Som ser ut som Lilla Gubben... (var lyckades de med att hitta en prickig häst??? Har de inte sätt att prickarna på Lilla Gubben i Pippi-filmen är MÅLADE?). Mannen och jag frustar av skratt varje gång vi ser trailern. (vi har aldrig lyckats se ett helt avsnitt, bara reklamen är mer än vad vi klarar av).

Men jag ger inte upp. Morgon TV är ju oftast bra ialla fall....

Avslöjad

Jag är på väg in i hissen på jobbet och går nästan in i min högsta chef. Han tittar upp, hälsar (som alltid genom att ta i hand. Tyskar tar alltid i hand.) och säger - "Så du ska tillbaka till Sverige alltså?". Jag blir helt ställd, undrar vem han har pratat med, hur han vet det? Var det här inte tänkt att vara en "hemlig överenskommelse" mellan mig och min närmsta chef? Jag mumlar fram ett halvt ja, han frågar om det är definitivt. Jag vågar inte säga att det är definitivt, så jag säger något nja-aktigt. Han slår ut med händerna och säger "tja, jag kan väl förstå dig" och går. Oj, nu är det verkligen sagt. No way back. Känns bra. Stanna eller åka hem, båda alternativen har för- och nackdelar. Men det är dags att åka hem nu tror jag.

På kvällen träffar vi några kompisar på en parkbänk i stan. Klockan börjar närma sig midnatt och det är äntligen under 30 grader så att man orkar vara ute. Vi pratar semester, livet och dricker en öl. Våra vänner som ska packa bilen full och åka till Sverige i tre veckor lovar att köpa med en tub kaviar tillbaka. Det finns saker som det här landet inte har.

Nästa vecka väntar Kosovo - jag är nyfiken. Mitt senaste besök var så kort och så länge sen, Pristina känns fortfarande lite okänt. Och galet. Är förväntansfull.

Hitzefrei

Frankfurt kokar. Det är så varmt att man inte orkar tänka mer. Tyvärr glömde de att installera air condition när våra kontor byggdes för ett par år sen. Fram till 10 på förmiddagen är det uthärdligt. Sen blir det bara värre och värre. Efter lunch går fläktarna på högvarv, men mot 36 grader och stillastående luft är det som att hälla en kopp vatten på en skogsbrand. Fram emot eftermiddagen kommer mailet från chefen - det har beslutats om "hitzefrei" (I skolan i Sverige stänger man ner om det blir för kallt på vintern. Här i Tyskland får man ledigt om det är för varmt - hitzefrei). Alltså kan vi flexa och gå hem redan 14.30. Om man kan alltså. Jag kan inte idag, så jag svettas vidare. Ser fram emot cocktail-drickandet som en annan avdelning har bjudit in oss på på eftermiddagen. Vid 15 tiden kommer emailet - cocktaildrickandet är inställt. Det finns ingen is. Tyvärr fanns det ingen is till salu längre i Frankfurt, all is var slutsåld i alla affärer (just det, en affärside som inte finns i samma utsträckning i Sverige - att sälja is för större fester). Alltså inga cocktails, bara ännu mer värme. I morgon bara 32 grader - hurra!

Konsult i EU

Aha, det är sa här det är att vara konsult i EU... aker med kort varsel pa ett extremt kort besök till Litauen. Far aka fran terminal 1A pa flyplatsen. Därifran flyger jag aldrig annars. Om jag överhuvud taget ens kommer till terminal 1, sa flyger jag aldrig fran A. A betyder massor av mörka kostymer pa affärsresa. Jag sticker ut i min blommiga skjorta...

Kommer till Vilnius sent pa kvällen, jag har aldrig varit här innan. Är miljöskadad fran Moldavien och undrar hur jag ska lyckas ta mig förbi alla svarttaxichaufförer som tränger sig pa nar man kommer ut i ankomsthallen och hitta en riktig taxi. Men det här är ju EU. Inte en enda svarttaxi, istället en rad av riktiga taxibilar utanför. Pa hotellet kan jag inte ens betala i Euro, men de förklarar vänligt att jag kan växla pengarna där och sen betala. Har varit för mycket i länder där Euro är en andra valuta... men är ganska behagligt att vara här faktiskt. Synd att jag inte hinner se mer av stan. Möten hela dan och i morgon klockan sju gar flyget tillbaka till Frankfurt. Hoppas att jag far möjlighet att komma tillbaka snart igen.

Konsultens näringslära

Moldavien ger mig massor varje gång - jag lär mig massor av nytt, träffar nya intressanta människor, samlar nya intryck. Men en sak misslyckas jag med varje gång - näringsmässigt bra intag av föda. En vecka i Moldavien blir en blanding av överflöd, fett och dar med ingen vettig mat alls. Alltså ser en vecka ut ungefär så här:

Måndag - hinner slänga i mig lunch på jobbet. Fralla på flyget. Full middag på moldavisk restaurang på kvällen, där vi äter tills magen står i fyra hörn. En seriös öppning av veckan.
Tisdag - Fredag: Utbildning. Betyder kaffepaus med kakor som mer liknar berg, en lunch gjord för moldaviska bönder (sallad, soppa och sen en huvudrätt som oftast består av ett berg potatis och panerat kött), kaffepaus igen. Att inte äta känns som en kränkning - kanske tror de att jag inte tycker om moldavisk mat om jag inte äter allt? Alltså försöker jag vara hövlig och hålla samma takt som de moldaviska bönderna....Kvällarna växlar mellan veckans lågmärke - två kexchoklad och en Sprite från minibaren på hotellet, till veckans högpunkt - smaskig sallad och för mycket moldaviskt vin. Inget av det antagligen särskilt nyttigt. Jag måste verkligen försöka skärpa mig. Om det här ska vara mitt liv framöver måste jag nog försöka bli lite mer ordentlig. Nästa gång kanske, då ska jag minsann....

För övrigt kan säkerhetskontrollen på Chisinaus flygplats rekommenderas om man vill ha alla intimare delar av kroppen tafsade på. Har redan vant mig vid de noggranna undersökningarna av min BHs alla beståndsdelar, men den här gången undrar jag stillsamt vad de trodde jag hade gömt i mina underkläder...