Det är så tråkigt att skriva rapporter.
Det är så tråkigt att skriva rapporter.
Det är så tråkigt att skriva rapporter.
Och värst av dem alla:
SLUTrapporten.
onsdag, juni 06, 2007
Vänner att skratta med
En av de bra sakerna med de ensamma kvällarna som konsult är att du har mycket tid att prata med vänner över MSN.
I går skrattade jag så att jag grät över en konversation med M och Å som jag önskar att jag hade sparat för att kunna läsa igen när jag är på dåligt humör. Ett sånt där skratt som bubblar ut från alla håll, när man bara inte kan sluta. Haha, just då kändes det SÅ bra att flyttlasset hem går om bara ett par veckor och jag kan träffa alla underbara vänner i Sverige oftare.
I går skrattade jag så att jag grät över en konversation med M och Å som jag önskar att jag hade sparat för att kunna läsa igen när jag är på dåligt humör. Ett sånt där skratt som bubblar ut från alla håll, när man bara inte kan sluta. Haha, just då kändes det SÅ bra att flyttlasset hem går om bara ett par veckor och jag kan träffa alla underbara vänner i Sverige oftare.
tisdag, juni 05, 2007
Ett strävsamt par säger hej då
När vår chaufför Ivan hämtar mig på flygplatsen och jag har satt mig till rätta i baksätet vänder han sig och ler mot mig och säger:
"Maria, I have pillow for you if you want to sleep"
Han vet numera att jag alltid sover som en stock på vägen till Cacak. Och det är betydligt bekvämare med en kudde.
I vår partnerbank hälsar kaffedamen (banken har en dam som bara går runt på kontoren och levererar kaffe till de anställda) glatt på mig och säger att hon är glad att se mig igen. Hon vet att jag vill ha en capuccino.
På morgonen går jag med vana steg från Motel Lovac till banken. Som alltid.
Cacak och jag har vant oss vid varandra. Just när det är dags att säga hej då.
"Maria, I have pillow for you if you want to sleep"
Han vet numera att jag alltid sover som en stock på vägen till Cacak. Och det är betydligt bekvämare med en kudde.
I vår partnerbank hälsar kaffedamen (banken har en dam som bara går runt på kontoren och levererar kaffe till de anställda) glatt på mig och säger att hon är glad att se mig igen. Hon vet att jag vill ha en capuccino.
På morgonen går jag med vana steg från Motel Lovac till banken. Som alltid.
Cacak och jag har vant oss vid varandra. Just när det är dags att säga hej då.
måndag, juni 04, 2007
På väg till Cacak
Mitt sista besök i Cacak börjar med ett åskväder och ösregn. Jag sitter med fötterna uppkrupna i sätet när vi slingrar oss runt bergen medan regnet strömmar ner. Jag tittat ut genom fönstret och andas. Inget mer. Känns ganska bra faktiskt.
söndag, juni 03, 2007
Osugen....
...jag drar på att packa väskan. Är inte sugen men i morgon går flygbussen klockan 6.
En vecka Serbien, 30 grader och avsluta ett projekt väntar. Min sista resa till Cacak.
En vecka Serbien, 30 grader och avsluta ett projekt väntar. Min sista resa till Cacak.
Flyttbestyren har börjat
Idag har vi börjat packa på riktigt. Vi är båda borta så mycket i juni att det har blivit dags att börja. Ingen nostalgi, vi började bara packa ihop för ett par veckor sedan. Idag har alla skåp i vardagsrummet tömts och monterats ner. Alla saker på väggarna nedtagna och hålen överspacklade. Det börjar se tomt ut. Nycklarna till lägenheten i Sverige ligger hos min syster och väntar.
För övrigt är det nog dags för mig att komma hem. Min man påminde mig lite finkänsligt att det faktiskt heter Bolivia på svenska....
För övrigt är det nog dags för mig att komma hem. Min man påminde mig lite finkänsligt att det faktiskt heter Bolivia på svenska....
En plats av visionärer
Här kommer den positiva delen av resan.
Jag gillar faktiskt konferenser. I alla fall den här typen av konferenser där människor från en större region, brinnande för ett så viktigt tema samlas. En blanding av att träffa vänner som man inte har träffat sen förra konferensen för ett år sedan, och nya spännande människor.
Engagemanget från alla människor är fantastiskt. Till en början de stora investeringsfonderna som ger krediter till mikrofinansorganisationer för att ge vidare till deras kunder. En del mastodontstora, som European Fund for Southeast Europe som har kapital på EUR 500 miljoner från allt från Världsbanken till EU till större biståndsgivare, till lilla norska Kolibri Kapital som har samlat in den ansenliga summan av 5 miljoner dollar från privatpersoner. Stora som små summor, målet är detsamma - att hjälpa mikrokreditinstitutioner i världen att finansiera sin verksamhet.
Och sen har man mikrokreditinstitutionerna själva. De flesta grundade för att förminska fattigdomen i landet där de verkar. Från XAC Bank i Mongoliet, vars CEO brinner för att förbättra livet för de fattiga i sitt land, till ACP i Kosovo som använder en del av sin inkomst för att kunna ge ut billiga lån till ensamstående kvinnor så att de kan skaffa ett eget boende. Mängder av människor som lägger så mycket entusiasm och jobb i att förbättra livet för människorna precis där de står.
Och så har du konsulterna som brinner för det de gör. Som gärna spenderar år av sina liv i avkrokarna i Tajikistan för att göra en skillnad. Eller som använder en del av den stora lönen från den stora banken i New York för att öppna ett barnhem i Ushpa-Ushpa i Bolivien. Eller föredraget från VISA som berättar om hur de försöker utveckla olika system över mobilnätet för att nå kunder även i avkrokar utan infrastruktur.
Ibland, mitt i all daglig strävan att göra affärer, att nå årets uppsatta budgetmål, att vinna så många projekt som möjligt, tappar man bort det där som är det allra viktigaste. Då är det bra att vara två dagar på en sån här plats.
Jag gillar faktiskt konferenser. I alla fall den här typen av konferenser där människor från en större region, brinnande för ett så viktigt tema samlas. En blanding av att träffa vänner som man inte har träffat sen förra konferensen för ett år sedan, och nya spännande människor.
Engagemanget från alla människor är fantastiskt. Till en början de stora investeringsfonderna som ger krediter till mikrofinansorganisationer för att ge vidare till deras kunder. En del mastodontstora, som European Fund for Southeast Europe som har kapital på EUR 500 miljoner från allt från Världsbanken till EU till större biståndsgivare, till lilla norska Kolibri Kapital som har samlat in den ansenliga summan av 5 miljoner dollar från privatpersoner. Stora som små summor, målet är detsamma - att hjälpa mikrokreditinstitutioner i världen att finansiera sin verksamhet.
Och sen har man mikrokreditinstitutionerna själva. De flesta grundade för att förminska fattigdomen i landet där de verkar. Från XAC Bank i Mongoliet, vars CEO brinner för att förbättra livet för de fattiga i sitt land, till ACP i Kosovo som använder en del av sin inkomst för att kunna ge ut billiga lån till ensamstående kvinnor så att de kan skaffa ett eget boende. Mängder av människor som lägger så mycket entusiasm och jobb i att förbättra livet för människorna precis där de står.
Och så har du konsulterna som brinner för det de gör. Som gärna spenderar år av sina liv i avkrokarna i Tajikistan för att göra en skillnad. Eller som använder en del av den stora lönen från den stora banken i New York för att öppna ett barnhem i Ushpa-Ushpa i Bolivien. Eller föredraget från VISA som berättar om hur de försöker utveckla olika system över mobilnätet för att nå kunder även i avkrokar utan infrastruktur.
Ibland, mitt i all daglig strävan att göra affärer, att nå årets uppsatta budgetmål, att vinna så många projekt som möjligt, tappar man bort det där som är det allra viktigaste. Då är det bra att vara två dagar på en sån här plats.
På jakt efter ett leende i Bulgarien....
Jag är hemma igen. Det var min första gång i Bulgarien, och jag känner faktiskt inte direkt någon lust att åka tillbaka. I alla länder jag har varit i innan har jag alltid funnit något som fascinerar mig, som jag gillar och som jag är glad över att se igen om jag får chansen att komma tillbaka.
Jag har inte en enda sån sak med mig tillbaka från Bulgarien.
OK, nu ska man vara rättvis. Jag spenderade 95% av min tid på Hotel Princess, nästan ingen tid med andra bulgarer, förutom hotellpersonalen, så jag är säker på att det finns ett vackert, vänligt Bulgarien någonstans.
Tyvärr fanns det inte där jag var. Det är nog första gången jag har bott på ett hotell där man får be om ursäkt för att man råkar bo där. Så många ovänliga, otrevliga, suckande och sura kommentarer som jag och de flesta av de andra på konferensen har hört de senaste dagarna är nog fler än vad jag har hört i hela mitt liv innan. Lägg till att nästan ingenting funkade, allting gjordes långsamt och surt (om man serverar lunch för 500 personer på en timme är inte det bästa upplägget att ha ett enda bord, men en skål eller ett fat av allting.... i slutändan står man i kö i 50 minuter och äter på 5...)
Alltså, jag är egentligen inte så känslig. Jag kan ta att någon har en dålig dag, och att inte allt är toppenbra. I slutändan, om allt hade varit toppenbra, hade vi inte behövt vara där. Men vad hände med att bara vara lite normalt vänlig?
På flygplatsen när vårt flyg först annonseras ut som två timmar försenat börjar jag och min kollega allvarligt fundera på om vi ska föreslå att Bulgarien inte ska vara med på listan över strategiskt viktiga länder när vi diskuterar strategi om två veckor på jobbet. Jag röstar för.
Jag har inte en enda sån sak med mig tillbaka från Bulgarien.
OK, nu ska man vara rättvis. Jag spenderade 95% av min tid på Hotel Princess, nästan ingen tid med andra bulgarer, förutom hotellpersonalen, så jag är säker på att det finns ett vackert, vänligt Bulgarien någonstans.
Tyvärr fanns det inte där jag var. Det är nog första gången jag har bott på ett hotell där man får be om ursäkt för att man råkar bo där. Så många ovänliga, otrevliga, suckande och sura kommentarer som jag och de flesta av de andra på konferensen har hört de senaste dagarna är nog fler än vad jag har hört i hela mitt liv innan. Lägg till att nästan ingenting funkade, allting gjordes långsamt och surt (om man serverar lunch för 500 personer på en timme är inte det bästa upplägget att ha ett enda bord, men en skål eller ett fat av allting.... i slutändan står man i kö i 50 minuter och äter på 5...)
Alltså, jag är egentligen inte så känslig. Jag kan ta att någon har en dålig dag, och att inte allt är toppenbra. I slutändan, om allt hade varit toppenbra, hade vi inte behövt vara där. Men vad hände med att bara vara lite normalt vänlig?
På flygplatsen när vårt flyg först annonseras ut som två timmar försenat börjar jag och min kollega allvarligt fundera på om vi ska föreslå att Bulgarien inte ska vara med på listan över strategiskt viktiga länder när vi diskuterar strategi om två veckor på jobbet. Jag röstar för.
fredag, juni 01, 2007
torsdag, maj 31, 2007
Intryck fran Bulgarien
Jag är i Bulgarien för första gången.
Bulgarien hittills:
1) Åker taxi från flygplatsen och krävs på mer än det dubbla priset mot vad det ska kosta. Plus att han först inte vill ge mig min växel tillbaka.
2) Har problem att koppla upp mig mot nätet på rummet. Eftersom jag hade några viktiga email att skicka iväg travar jag ner till receptionen för hjälp. Tjejen i receptionen tittar på mig och säger i väldigt ovänlig ton. ”Jaha, och vad vill du att jag ska göra åt det?”
Hm. För tillfället känns Bulgarien som ett land jag kan klara mig utan.
måndag, maj 28, 2007
En tjusig mamma
I vanliga fall skriver jag inte direkt om de som är allra närmast. Men nu bara måste jag. (Lilla mamman, om du vill tar jag bort det igen!)
Alltså, jag har en tjusig mamma. Liten och tjusig med överarmar som skulle få Madonna avundsjuk (gå på gymmet för att få riktiga biceps? Testa att vispa rejält med grädde och skaka mattor istället!)
Pratade med min mamma idag, det var ungefär så här:
Mamma: Ja, jag tog fram den där klänningen från pappas 50-års kalas, tänkte jag skulle sy om den lite så att man kan använda den.
Mia: Jaha, hur då?
Mamma: Tja, lägga in den lite. Det ska ju vara lite tajtare nuförtiden.
Mia: Jo, det är klart
Mamma: Ja, sen tänkte jag göra en större urringning på den också, det är ju ingen urringning alls! Nej, en rejäl urringning måste det vara!
Mia: öh.... (tänker: tajtare och mer urringing?? GO MAMMA!!!)
Pappsen, du vet väl att du kommer ha den tjusigaste frun på festen??!!
Alltså, jag har en tjusig mamma. Liten och tjusig med överarmar som skulle få Madonna avundsjuk (gå på gymmet för att få riktiga biceps? Testa att vispa rejält med grädde och skaka mattor istället!)
Pratade med min mamma idag, det var ungefär så här:
Mamma: Ja, jag tog fram den där klänningen från pappas 50-års kalas, tänkte jag skulle sy om den lite så att man kan använda den.
Mia: Jaha, hur då?
Mamma: Tja, lägga in den lite. Det ska ju vara lite tajtare nuförtiden.
Mia: Jo, det är klart
Mamma: Ja, sen tänkte jag göra en större urringning på den också, det är ju ingen urringning alls! Nej, en rejäl urringning måste det vara!
Mia: öh.... (tänker: tajtare och mer urringing?? GO MAMMA!!!)
Pappsen, du vet väl att du kommer ha den tjusigaste frun på festen??!!
Efter ett par snapsar
Jo, jag vet, lite barnslig humor nedan. Men ungefär hur kul som helst. Så såg vi alltså ut efter snapsprovningen och svenskakursen i går.
Svåra svenska ord:
- sju
- tio
- Sverige
Roliga svenska ord om man är tysk:
- ficka
- Uppsala
Svåra svenska ord:
- sju
- tio
- Sverige
Roliga svenska ord om man är tysk:
- ficka
- Uppsala
söndag, maj 27, 2007
Helan går, sjung....
I kväll kommer två goda vänner över. På deras bröllop för en månad sen vann de vårt presentkort i en tävling: snapsproving och svenskundervisning. Alltså har det laddats med snaps, nypotatis och sill. Sverige i en liten ask. Man är på något sätt så mycket svenskare här än hemma.
För de moldaviska barbarerna
Min tolk i Moldavien berättade för mig att när hon gick på universitetet strax efter Sovjetunionens fall gick hon en kurs på universitetet som hölls av en amerikansk tjej från Mercy Corps. Kursen handlade om amerikanska traditioner, högtider, mat... helt enkelt USAs kultur och statsskick.
Titeln på kursen? "Civilisation".
Jag skojar inte.
Titeln på kursen? "Civilisation".
Jag skojar inte.
lördag, maj 26, 2007
Affärer på det gamla goda sättet?
Eftersom en av våra konsulter är så ofta i Moldavien har jag hyrt en lägenhet i Chisinau. På 10e våningen i ett hus med utsikt över huvudgatan. Som så ofta i de här länderna kan man aldrig döma lägenheten efter själva huset. Det känns i och för sig sådär toppen att hissen liksom sviktar till när man kliver in i den.. men lägenheten är jättefin.
Varje månad när jag är i Chisinau betalar jag hyran. Alltid på samma sätt. Dmitri från lägenhetsförmedlingen ringer mig, vi bestämmer tid och plats. Oftast kommer han förbi hotellet, den här gången sågs vi på McDonalds. Jag halar upp 600 EUR i kontanter som han stoppar i sin plånbok. Numera vet han också att jag alltid behöver ett kvitto, så det har han alltid med sig i en plastficka.
Affärer i Chisinau - the good old way
Varje månad när jag är i Chisinau betalar jag hyran. Alltid på samma sätt. Dmitri från lägenhetsförmedlingen ringer mig, vi bestämmer tid och plats. Oftast kommer han förbi hotellet, den här gången sågs vi på McDonalds. Jag halar upp 600 EUR i kontanter som han stoppar i sin plånbok. Numera vet han också att jag alltid behöver ett kvitto, så det har han alltid med sig i en plastficka.
Affärer i Chisinau - the good old way
fredag, maj 25, 2007
öh......
Det var grillfest i går. Vin, snaps och kycklingvingar med världens mysigaste lokala team.
Jag nyktrade till framför datorn med ett par timmars kvälls och natt-jobb.
Hm. Idag är det segt, jag är trött och slö. Och om en timme träffar jag uppdragsgivaren för att diskutera projektförlänging. Måste skärpa till mig - var är kaffet?
Jag nyktrade till framför datorn med ett par timmars kvälls och natt-jobb.
Hm. Idag är det segt, jag är trött och slö. Och om en timme träffar jag uppdragsgivaren för att diskutera projektförlänging. Måste skärpa till mig - var är kaffet?
En motivation att jobba vidare
I går var jag i Balti och tittade på en utbildning. Han som höll i den var lysande. Helt enkelt brilliant. Jag hoppas att en liten del av det var min förtjänst, att alla mina timmar av sitta vid sidan och ge råd har spelat in.
Jag frågar deltagarna efteråt vad de behöver- vad de vill att vi ska göra som nästa steg i projektet. När jag tackar för deras kommentarer säger en av deltagarna: "Om du kommer tillbaka och gör det här för oss, då ska jag också säga tack. Men inte förren då!" Sedan tar han min hand i sina solbrända arbetarhänder och kysser mig på handen.
"Jag hoppas du kommer tillbaka till oss" säger han.
"Jag ska göra mitt bästa" svarar jag. "Jag ska verkligen göra mitt bästa".
En liten del av mitt hjärta kommer nog alltid att stanna här. Jag hoppas verkligen att dessa små Savings and Credit Associations klarar sig när den stora världen tränger på.
Jag frågar deltagarna efteråt vad de behöver- vad de vill att vi ska göra som nästa steg i projektet. När jag tackar för deras kommentarer säger en av deltagarna: "Om du kommer tillbaka och gör det här för oss, då ska jag också säga tack. Men inte förren då!" Sedan tar han min hand i sina solbrända arbetarhänder och kysser mig på handen.
"Jag hoppas du kommer tillbaka till oss" säger han.
"Jag ska göra mitt bästa" svarar jag. "Jag ska verkligen göra mitt bästa".
En liten del av mitt hjärta kommer nog alltid att stanna här. Jag hoppas verkligen att dessa små Savings and Credit Associations klarar sig när den stora världen tränger på.
onsdag, maj 23, 2007
Tillbaka i Hincesti
Jag är tillbaka i Hincesti igen. Här höll jag min allra första utbildning i Moldavien för ungefär ett och ett halvt år sedan och jag känner de små kreditinstituten här väl. Vera, Gregory, Ion, Maria och Ekaterina. De ler när jag dyker upp igen.
Efter utbildningen blir jag inbjuden av Gregory att komma och hälsa på deras by i oktober. När vattenmelonerna skördas. Jag hoppas jag kan komma. Som alltid böjer sig Gregory fram och kysser mig på handen när han går:
- "La revedere Doama Maria".
Efter utbildningen blir jag inbjuden av Gregory att komma och hälsa på deras by i oktober. När vattenmelonerna skördas. Jag hoppas jag kan komma. Som alltid böjer sig Gregory fram och kysser mig på handen när han går:
- "La revedere Doama Maria".
tisdag, maj 22, 2007
Direkt från Aftonbladet - vad man inte får göra i USA...
Det är förbjudet att:
Spela kort med en indian i Arizona. Köra 100 varv i sträck runt torget i Oxford, Mississippi. Spela golf på gatorna i Albany. Mata aporna med cigaretter eller whisky i New Jersey. Fiska i pyjamas i Chicago. För skilda kvinnor att i Florida hoppa fallskärm på en söndag. Ta med sig ett lejon på bio i Baltimore. Knuffa en älg ur ett flygplan i Alaska. Dansa till en nationalsång i San Francisco. Skrämma en häst i Pennsylvania. Cykla i en pool i Kalifornien. Ha oralsex i San Francisco. Kyssa en gravid kvinna i Iowa i mer än fem minuter. Spela trumpet för att locka någon in i en butik i Indian Wells, Kalifornien. Jaga val i Utah. Dricka öl ur en hink i St Louis. Sova på ett kylskåp i Pittsburgh. Bära getskägg i Boston. Gå på händerna över en gata i Hartford Connecticut. Svära på en minigolfbana i Long beach, Kalifornien. Sova på en ostfabrik i South Dakota. För två män i Longmeadow, Massachusetts, att bära ett badkar över stadens grönytor. Flyga drake i Washington. Äta samtidigt som man simmar i Ocean City. Äta vattenmelon på en kyrkogård i Spartanburg.
*Frustande skratt* *Hysteriskt skratt*
Amerika är så lustigt.
Spela kort med en indian i Arizona. Köra 100 varv i sträck runt torget i Oxford, Mississippi. Spela golf på gatorna i Albany. Mata aporna med cigaretter eller whisky i New Jersey. Fiska i pyjamas i Chicago. För skilda kvinnor att i Florida hoppa fallskärm på en söndag. Ta med sig ett lejon på bio i Baltimore. Knuffa en älg ur ett flygplan i Alaska. Dansa till en nationalsång i San Francisco. Skrämma en häst i Pennsylvania. Cykla i en pool i Kalifornien. Ha oralsex i San Francisco. Kyssa en gravid kvinna i Iowa i mer än fem minuter. Spela trumpet för att locka någon in i en butik i Indian Wells, Kalifornien. Jaga val i Utah. Dricka öl ur en hink i St Louis. Sova på ett kylskåp i Pittsburgh. Bära getskägg i Boston. Gå på händerna över en gata i Hartford Connecticut. Svära på en minigolfbana i Long beach, Kalifornien. Sova på en ostfabrik i South Dakota. För två män i Longmeadow, Massachusetts, att bära ett badkar över stadens grönytor. Flyga drake i Washington. Äta samtidigt som man simmar i Ocean City. Äta vattenmelon på en kyrkogård i Spartanburg.
*Frustande skratt* *Hysteriskt skratt*
Amerika är så lustigt.
måndag, maj 21, 2007
Bagagebandsegon
Vad är det med bagageband som tar fram alla egoistiska sidor hos alla människor.?
Jag menar, ärligt talat, vi vet ju alla att det mest logiska förhallningssättet vid ett bagageband är att alla star sisadär en halv meter fran bagagebandet. När man ser sin väska kliver man fram och tar den. Alla ser, alla far plats, alla far tag i sina väskor.
Jag väntar fortfarande pa att det nagonsin ska hända. Istället är det ALLTID nagon som bestämmer sig för att ställa sig precis vid bandet. Vilket gör att alla andra i nagon slags kollektiv anda ocksa maste säkra sin plats vid bandet. I slutändan ser du, en halvmeter fran bandet, ingenting. Alltsa maste du själv tränga dig fram när din väska kommer, trycka dig fram och dänga till ett par medpassagerare med väskan när du tar den av bandet. (eftersom det verkar förbjudet att kunna flytta sig ens en millimeter bakat efter att ha funnit en sa bra plats precis vid bandet)
Folk är bara sa ologiska ibland. Men vad är det egentligen med bagageband som lockar fram alla fula egenskaper?
Jag menar, ärligt talat, vi vet ju alla att det mest logiska förhallningssättet vid ett bagageband är att alla star sisadär en halv meter fran bagagebandet. När man ser sin väska kliver man fram och tar den. Alla ser, alla far plats, alla far tag i sina väskor.
Jag väntar fortfarande pa att det nagonsin ska hända. Istället är det ALLTID nagon som bestämmer sig för att ställa sig precis vid bandet. Vilket gör att alla andra i nagon slags kollektiv anda ocksa maste säkra sin plats vid bandet. I slutändan ser du, en halvmeter fran bandet, ingenting. Alltsa maste du själv tränga dig fram när din väska kommer, trycka dig fram och dänga till ett par medpassagerare med väskan när du tar den av bandet. (eftersom det verkar förbjudet att kunna flytta sig ens en millimeter bakat efter att ha funnit en sa bra plats precis vid bandet)
Folk är bara sa ologiska ibland. Men vad är det egentligen med bagageband som lockar fram alla fula egenskaper?
söndag, maj 20, 2007
Tyskt bröllop
I går var det bröllopsfest. Vårt andra tyska bröllop, så den här gången var vi lite mer förberedda. Alltså tyckte vi inte att det var konstigt att vi började med bröllopstårtan och kaffet för att sedan hänga rent allmänt i ett par timmar, dricka öl på terrassen och prata lite med folk rent allmänt. Sen är det dags för mat och dans och alltihopa.
Annars är det ganska mycket som i Sverige egentligen. Och framförallt hade vi roligt. Och brudparet var sådär urstiligt och solen sken.
Dags att packa väskan, i morgon bär det av till Chisinau igen.
Annars är det ganska mycket som i Sverige egentligen. Och framförallt hade vi roligt. Och brudparet var sådär urstiligt och solen sken.
Dags att packa väskan, i morgon bär det av till Chisinau igen.
torsdag, maj 17, 2007
Min stad ett par veckor till
När man ser den här bilden ser vår lilla stad utanför Frankfurt faktiskt lite vacker ut. Det är punktvis vackert här. Det lilla som inte bombades till grus i slutet av andra världskriget är fortfarande fint. Allt annat är fyrkantiga betonghus i riktigt ful 50-talsdesign. Men just den här punkten på kartan är ju fin!
onsdag, maj 16, 2007
Jag - en clown i cirkussällskapet?
Nästa vecka sätter lilla rese-cirkusen igång igen. Moldavien - Frankfurt- Bulgarien - Frankfurt - Serbien - Frankfurt- Moldavien igen - semester för att packa grejer - flytta till Sverige.
Ibland händer det att jag stannar upp och funderar lite på hur det relativt ovanliga har blivit normalt för mig. Att det inte är konstigt att flyga runt flera gånger i månaden. På ett sätt är jag priviligerad, väldigt priviligerad, att jag får göra just det här. Å andra sidan är det svårt att ha en riktigt vardag hemma. Få saker fungerar som måste göras varje vecka, och man missar ofta saker här hemma. Tveeggat svärd det där. Antar att det handlar om en viss balans till slut.
Juli är det paus inplanerat. Njuta av att vara tillbaka hemma - försöka förstå att jag faktiskt är hemma permanent. Köpa nya möbler på IKEA och träffa vänner.
Ibland händer det att jag stannar upp och funderar lite på hur det relativt ovanliga har blivit normalt för mig. Att det inte är konstigt att flyga runt flera gånger i månaden. På ett sätt är jag priviligerad, väldigt priviligerad, att jag får göra just det här. Å andra sidan är det svårt att ha en riktigt vardag hemma. Få saker fungerar som måste göras varje vecka, och man missar ofta saker här hemma. Tveeggat svärd det där. Antar att det handlar om en viss balans till slut.
Juli är det paus inplanerat. Njuta av att vara tillbaka hemma - försöka förstå att jag faktiskt är hemma permanent. Köpa nya möbler på IKEA och träffa vänner.
Frysande på beachen
Idag hade vi den årliga firmautflykten. Själva iden var lysande - de hade bokat hela Beach Club i Frankfurt för oss. Vid Main har en fejkad strand byggts upp med beachvolleynät. solstolar, musik, grill, drinkar... För två veckor sen var det 30 grader och sol här och vi såg fram emot det hela.
Idag var det 13 grader och ösregn.
Jag höll ut i 3 timmar. Duschade mig knallröd när jag kom hem och sitter nu i morgonrock och värmer mig med ett glas vin.... I morgon en alldeles ledig dag. SKÖNT!
Idag var det 13 grader och ösregn.
Jag höll ut i 3 timmar. Duschade mig knallröd när jag kom hem och sitter nu i morgonrock och värmer mig med ett glas vin.... I morgon en alldeles ledig dag. SKÖNT!
tisdag, maj 15, 2007
Blivande värk
Efter nästan två månaders uppehåll släpade vi oss till gymmet i kväll.
Nu kan jag knappt skriva, orkar inte hålla upp armarna på tangentbordet....i morgon kommer det göra ont....
Nu kan jag knappt skriva, orkar inte hålla upp armarna på tangentbordet....i morgon kommer det göra ont....
Ett gnäll-inlägg
Är det inte toppen när klockan är halv sex, och du inser att i stället för att kunna gå hem i tid måste du jobba över en massa utbildningsmaterial som din kollega inte har klarat av att göra klart trots att hon har hela dagen på sig?
Toppen.
Toppen.
måndag, maj 14, 2007
Puh.....
Puh..... luften går nästan ur mig när jag klistrar ihop paketet med projektförslaget. Allt ordentligt ordnat i pärmar, sex kopior. Varje sida signerad. Alltihop brännt på en CD-skiva utöver de sex kopiorna.
Vilken dag. Det tar på krafterna att försöka vinna nya projekt.
Jag går nog hem nu.
Vilken dag. Det tar på krafterna att försöka vinna nya projekt.
Jag går nog hem nu.
Det har varit lite stressigt...
... men jag är fortfarande här! Stor deadline på jobbet idag, så en punktforms-uppdatering får det bli.
Sen sist har jag:
- tagit ett morgondopp i turkost vatten i Budva
- gjort världens kortaste mellanlandning i Ljubljana. 15 minuter. Ut ur planet, ett good-bye till flygvärdinnan in i transfer-bussen, in till terminalen, genom säkerhetskontrollen, ut till gaten, in i transferbussen, in i planet, säga hej till.....SAMMA flygvärdinna. Hon kan inte riktigt hålla sig för skratt när hon ser vår förvåning. Flyget Podgorica - Ljubljana fortsätter sedan direkt till Frankfurt. Vi kan i alla fall vara säkra på att bagaget kommer med, man får ialla fall hoppas att de inte har lastat ut det och sedan lastat in det igen.
- haft helgbesök från Sverige med lite vin, lite fika, massa prat och slappande
- lovat i ett svagt ögonblick att springa Göteborgsvarvet nästa år (hör ihop med punkten ovanför). Jag har aldrig sprungit mer än en mil förut. Gulp.
- sjungit två vårkonserter och lyckats relativt bra med mina solo-stycken. Fick fina applåder efteråt som värmde hjärtat.
- skrivit min första autograf :) . Mer om det någon annan gång kanske.
Nej, nu måste deadlinen angripas...
Sen sist har jag:
- tagit ett morgondopp i turkost vatten i Budva
- gjort världens kortaste mellanlandning i Ljubljana. 15 minuter. Ut ur planet, ett good-bye till flygvärdinnan in i transfer-bussen, in till terminalen, genom säkerhetskontrollen, ut till gaten, in i transferbussen, in i planet, säga hej till.....SAMMA flygvärdinna. Hon kan inte riktigt hålla sig för skratt när hon ser vår förvåning. Flyget Podgorica - Ljubljana fortsätter sedan direkt till Frankfurt. Vi kan i alla fall vara säkra på att bagaget kommer med, man får ialla fall hoppas att de inte har lastat ut det och sedan lastat in det igen.
- haft helgbesök från Sverige med lite vin, lite fika, massa prat och slappande
- lovat i ett svagt ögonblick att springa Göteborgsvarvet nästa år (hör ihop med punkten ovanför). Jag har aldrig sprungit mer än en mil förut. Gulp.
- sjungit två vårkonserter och lyckats relativt bra med mina solo-stycken. Fick fina applåder efteråt som värmde hjärtat.
- skrivit min första autograf :) . Mer om det någon annan gång kanske.
Nej, nu måste deadlinen angripas...
onsdag, maj 09, 2007
En annan värld
Som många av er kanske vet jobbar jag med biståndsprojekt. I vanliga fall när jag är ute och reser lever jag i sus och dus i förhållande till de bofasta i det landet, men vanligtvis på ett hotel som kanske skulle betäcknas som "god standard". Jag tycker att det känns bäst också - i slutändan är det biståndspengar som täcker mina hotelkostnader, då ska man också inte slänga ut pengar i onödan.
Men nu är jag på konferens i Budva, Montenegro. En helt annan liga. Ett helt nytt konferenshotell med alla de där smågrejerna extra.
Tops, bomullstussar och body lotion i badrummet
Morgonrock och tofflor :)
En platt TV som tar upp ungefär halva rummet
och så en terass där jag kan sitta och titta på havet och dricka ett glas vin...
Hade varit perfekt för en semester. Synd bara att det inte är semester utan paneldiskussioner, workshops och mingel som står på kalendern i två intensiva dygn.
Fast å andra sidan är det rätt roligt det med.
Men nu är jag på konferens i Budva, Montenegro. En helt annan liga. Ett helt nytt konferenshotell med alla de där smågrejerna extra.
Tops, bomullstussar och body lotion i badrummet
Morgonrock och tofflor :)
En platt TV som tar upp ungefär halva rummet
och så en terass där jag kan sitta och titta på havet och dricka ett glas vin...
Hade varit perfekt för en semester. Synd bara att det inte är semester utan paneldiskussioner, workshops och mingel som står på kalendern i två intensiva dygn.
Fast å andra sidan är det rätt roligt det med.
tisdag, maj 08, 2007
Updatering nyårslöften
Dags för en uppdatering av nyårslöftena (nej, jag har inte glömt av dem!)
1) Inse mina begränsningar och säga nej oftare: Jag tror nog att jag har förbättrat mig. Kanske för att jag har vant mig vid att jag inte kan vara överallt hela tiden. Fast förra helgen på körövningenshelgen satte jag mig i bilen 21.30 på kvällen efter övningeg, körde 15 mil till Darmstadt för att vara med på bästa kompisarnas Polterabend (en slags bröllops-förfest), sen sova 4 timmar, sen tillbaka 15 mil till körövningen på morgonen. Mannen skrattade åt mig. Jag försökte hävda att det här faktiskt inte alls har med mitt jobb att göra, det var ju bara en slump att alltihop hände samma helg. "Jo, men för andra händer såna grejer kanske en gång om året" var mannens kommentar. Jag antar att han har rätt.
2) Mer tid för mig själv: Det har lite löst sig själv de senaste månaderna för att jag har varit ute och rest så mycket. Hade en hel dag i en park i Chisinau för ett tag sen. Jo, jag måste nog säga att jag är mycket bättre på att värdesätta att bara vara jag ibland. Är nog lite mer egoistisk. På ett bra sätt hoppas jag.
3) Mer frisk luft: Jag har börjat jogga igen - här andas det in frisk luft!
1) Inse mina begränsningar och säga nej oftare: Jag tror nog att jag har förbättrat mig. Kanske för att jag har vant mig vid att jag inte kan vara överallt hela tiden. Fast förra helgen på körövningenshelgen satte jag mig i bilen 21.30 på kvällen efter övningeg, körde 15 mil till Darmstadt för att vara med på bästa kompisarnas Polterabend (en slags bröllops-förfest), sen sova 4 timmar, sen tillbaka 15 mil till körövningen på morgonen. Mannen skrattade åt mig. Jag försökte hävda att det här faktiskt inte alls har med mitt jobb att göra, det var ju bara en slump att alltihop hände samma helg. "Jo, men för andra händer såna grejer kanske en gång om året" var mannens kommentar. Jag antar att han har rätt.
2) Mer tid för mig själv: Det har lite löst sig själv de senaste månaderna för att jag har varit ute och rest så mycket. Hade en hel dag i en park i Chisinau för ett tag sen. Jo, jag måste nog säga att jag är mycket bättre på att värdesätta att bara vara jag ibland. Är nog lite mer egoistisk. På ett bra sätt hoppas jag.
3) Mer frisk luft: Jag har börjat jogga igen - här andas det in frisk luft!
Jogga i par?
Jag tar en kvällsjoggingtur.
På vägen tillbaka hamnar jag i den där konstiga situationen att en annan joggare tar av på samma väg som jag precis samtidigt. Och springer ungefär lika fort.
Vad gör man? Ska man springa jämte varandra och ignorera varandra? Eller ska man liksom hela tiden springa om varandra?
Jag valde att fega ut och slå av på takten. Ödmjukt, men inte särskilt bra för min träning.
På vägen tillbaka hamnar jag i den där konstiga situationen att en annan joggare tar av på samma väg som jag precis samtidigt. Och springer ungefär lika fort.
Vad gör man? Ska man springa jämte varandra och ignorera varandra? Eller ska man liksom hela tiden springa om varandra?
Jag valde att fega ut och slå av på takten. Ödmjukt, men inte särskilt bra för min träning.
söndag, maj 06, 2007
Dagen efter
Möhippan blev lysande. Det är alltid svårt att orka hålla igång en hel dag, men vi lyckades riktigt bra. Elli sålde små discokulor till kravallpolisen, vi drack vin i massor, åkte båt i Heidelberg och dansade sedan till klockan 5 på ett av stans större dansställen.
Men ärligt talat - man börjar känna sig lite gammal när de spelar "gamla godingar" på dansgolvet och du faktiskt var med då när de var nya. Jaja, det är lite roligt att dansa till gamla gymnasiedängor också.
Idag lyser solen och jag är seg som tusan. Det blir nog inte så produktivt idag skulle jag tro. Ialla fall har jag lyckats idag att äntligen lägga in ett par länkar till några bloggar jag tittar in på då och då.
Öh.......jag är inte riktigt lika inspirerad i dag som jag var i går på dansgolvet.... jag får nog lägga mig i solen ett tag.
Men ärligt talat - man börjar känna sig lite gammal när de spelar "gamla godingar" på dansgolvet och du faktiskt var med då när de var nya. Jaja, det är lite roligt att dansa till gamla gymnasiedängor också.
Idag lyser solen och jag är seg som tusan. Det blir nog inte så produktivt idag skulle jag tro. Ialla fall har jag lyckats idag att äntligen lägga in ett par länkar till några bloggar jag tittar in på då och då.
Öh.......jag är inte riktigt lika inspirerad i dag som jag var i går på dansgolvet.... jag får nog lägga mig i solen ett tag.
lördag, maj 05, 2007
Ändrade planer
Idag skulle jag gå upp tidigt, ut och jogga, ta en lång dusch, packa alla grejer och vara i god tid på stationen 10.45 för starten av en lång dags möhippa för världens bästa Elli.
Nu är klockan 9.45. Jag orkade inte gå upp så tidigt och fastnade i stället i en massa bloggar. Måste duscha på 5 minuter, slänga ihop någon slags matsäck, har inte ens tänkt på vad jag måste ha med.
Tusan.
Jag måste bli bättre på självdisciplin.
Nu är klockan 9.45. Jag orkade inte gå upp så tidigt och fastnade i stället i en massa bloggar. Måste duscha på 5 minuter, slänga ihop någon slags matsäck, har inte ens tänkt på vad jag måste ha med.
Tusan.
Jag måste bli bättre på självdisciplin.
Nya vindar
Här en bild som jag hade tänkt lägga ut för länge sen. Tagen från hotellrumsfönstret i Chisinau.
Nytt möter gammalt - även i Moldavien.
torsdag, maj 03, 2007
Att baka på vuxet vis
När jag och min syster var små och mamma bakade kakor fanns det ett tillfälle när det gällde att vara på plats. Det var när smeten skulle i formen och därefter fick man äta smeten som var kvar i bunken. Mmmmm....
Min mamma är bäst i världen på att använda en slickepott. Det finns ingen annan som kan få ut varenda liten gnutta ur en bunke som hon. Så därför stod vi där - jag och systern - och nästan hoppade av otålighet och hoppades att just idag skulle det slickepottas mindre noggrannt.
Som tur är har jag också en toppenmamma som brukade lämna lite kvar med flit.
Idag bakade jag en kaka. Tog ur elvisparna och slog av dem mot kanten. Sen åt jag ALL smeten. som var kvar på visparna. Utan att ens använda slickepott. Smet i hela ansiktet.
Att vara vuxen har sina fördelar.
Min mamma är bäst i världen på att använda en slickepott. Det finns ingen annan som kan få ut varenda liten gnutta ur en bunke som hon. Så därför stod vi där - jag och systern - och nästan hoppade av otålighet och hoppades att just idag skulle det slickepottas mindre noggrannt.
Som tur är har jag också en toppenmamma som brukade lämna lite kvar med flit.
Idag bakade jag en kaka. Tog ur elvisparna och slog av dem mot kanten. Sen åt jag ALL smeten. som var kvar på visparna. Utan att ens använda slickepott. Smet i hela ansiktet.
Att vara vuxen har sina fördelar.
Svengelska
Upptäckte just nu språkfelet i överskriften på ett av mina senaste inlägg.
Oj, oj,oj.... kan det bli så illa bara på fyra år? Jag märker ju ibland att det kommer små tyska eller engelska ord emellan. Mannen och jag brukar mest skratta åt det.
Vet inte riktigt vad som är värst - att jag skrev det från första början, eller att det tog mig flera dar att upptäcka misstaget?
Oj, oj,oj.... kan det bli så illa bara på fyra år? Jag märker ju ibland att det kommer små tyska eller engelska ord emellan. Mannen och jag brukar mest skratta åt det.
Vet inte riktigt vad som är värst - att jag skrev det från första början, eller att det tog mig flera dar att upptäcka misstaget?
tisdag, maj 01, 2007
Det första steget
Idag börjar officiellt hemflytten. Mannen och jag ska ge oss i kast med att städa ut förrådet.
HUR HAR VI LYCKATS SKAFFA OSS SÅ MYCKET GREJER PÅ BARA FYRA ÅR???????
Jag förstår inte varifrån allt kommer. Vi kom ju bara med två bilar fulla, nu måste vi prioritera och sålla ut för att få plats i en liten lastbil...det är nog bra att flytta med jämna mellanrum så att man inte samlar på sig för mycket skräp. Jag trivs bäst med en nystart då och då.
HUR HAR VI LYCKATS SKAFFA OSS SÅ MYCKET GREJER PÅ BARA FYRA ÅR???????
Jag förstår inte varifrån allt kommer. Vi kom ju bara med två bilar fulla, nu måste vi prioritera och sålla ut för att få plats i en liten lastbil...det är nog bra att flytta med jämna mellanrum så att man inte samlar på sig för mycket skräp. Jag trivs bäst med en nystart då och då.
Att sjunga sig bort from stress
Det var ju det där med sång. Och glädjen över 15 timmar sång.
Min farfar sa en gång: "Mia, jag tror inte du är helt lycklig om du inte sjunger".
Som vanligt träffar han rätt.
Jo, visst har jag kompisar som undar över hur ens främsta hobby går ut på att tillbringa 3 timmar varje måndagskväll med att öva, öva, öva igen, ägna 10 minuter åt att få fem toner i rätt, öva igen... Men när det väl funkar. Den där känslan när allt funkar. Oslagbart. Det är värt alla långa kvällar och helger.
Min farfar sa en gång: "Mia, jag tror inte du är helt lycklig om du inte sjunger".
Som vanligt träffar han rätt.
Jo, visst har jag kompisar som undar över hur ens främsta hobby går ut på att tillbringa 3 timmar varje måndagskväll med att öva, öva, öva igen, ägna 10 minuter åt att få fem toner i rätt, öva igen... Men när det väl funkar. Den där känslan när allt funkar. Oslagbart. Det är värt alla långa kvällar och helger.
söndag, april 29, 2007
Tillbaka i Schlitz
Jag är tillbaka i Schlitz över helgen för en körövningshelg. I en idyll som påminner om Sverige övar vi från tidig morgon till sen kväll inför årets vårkonsert. En annan gång, när jag inte är så trött, ska jag skriva något mer om just den där känslan att tillbringa timmar med sång.
Schlitz är en sån där plats där tiden står stilla och stress inte existerar. Jag tar en joggingtur över fälten tidigt på morgonen. Dimman över fälten har inte riktigt lättat men fåglarna har redan vaknat. Jag behöver bara 10 minuter för att ha släppt all Frankfurtstress.
Schlitz är en sån där plats där tiden står stilla och stress inte existerar. Jag tar en joggingtur över fälten tidigt på morgonen. Dimman över fälten har inte riktigt lättat men fåglarna har redan vaknat. Jag behöver bara 10 minuter för att ha släppt all Frankfurtstress.
torsdag, april 26, 2007
Bara en liten kvällstanke
Känns nästan lite konstigt att vara hemma igen efter allt flängande. Men skönt att kunna sova många nätter i min egen säng. Till och med maten i matsalen på jobbet känns okej igen..:)
måndag, april 23, 2007
Ett kärt återseende
Nästan ett år har gått sen vi senast sågs, men det känns som om det var igår när Viktoria kliver in i mitt hotellrum. Ytterligare en av de där vännerna som alltid finns där även om man inte ses så ofta.
Med bara en kväll tillsammans lyckas vi klämma in middag, kaffe och vindrickande på mindre än fyra timmar. Vi pratar i mun på varandra och är så där otrevligt högljudda och skrattglada på restaurangen. Är så kul att ses igen.
Med bara en kväll tillsammans lyckas vi klämma in middag, kaffe och vindrickande på mindre än fyra timmar. Vi pratar i mun på varandra och är så där otrevligt högljudda och skrattglada på restaurangen. Är så kul att ses igen.
söndag, april 22, 2007
Nattskiftet
Jag har insett att jag egentligen skulle ha ganska udda kontorstider.
Mina kreativa höjdpunkter infinner sig två gånger per dygn: tidigt på morgonen fram till lunch och sent på kvällen. Mellan ungefär 14 och 18 är det egentligen ingen större idé för mig att sätta igång med något som kräver större koncentration. Efter 18-tiden går kurvan uppåt igen.
Tyvärr är det få jobb som har det upplägget. Men idag har jag gjort det precis så. Jobbade lite på morgonen. Tog en långpromenad, en dusch, slösurfade, träffade vänner på stan för sen lunch och en eftermiddagsfika, tillbaka till hotellet och gjorde ingenting. Runt halv sju tiden på kvällen satte jag igång att jobba igen. Nu är klockan halv tolv och jag har nästan mina utbildningsmaterial klara.
Kan man införa nattskift på kontor? Kanske vore det optimala att jag jobbar mot länder långt västerut? USA? Kanada? Mexico? Det där med tidsskillnad kanske inte är så dumt..
Mina kreativa höjdpunkter infinner sig två gånger per dygn: tidigt på morgonen fram till lunch och sent på kvällen. Mellan ungefär 14 och 18 är det egentligen ingen större idé för mig att sätta igång med något som kräver större koncentration. Efter 18-tiden går kurvan uppåt igen.
Tyvärr är det få jobb som har det upplägget. Men idag har jag gjort det precis så. Jobbade lite på morgonen. Tog en långpromenad, en dusch, slösurfade, träffade vänner på stan för sen lunch och en eftermiddagsfika, tillbaka till hotellet och gjorde ingenting. Runt halv sju tiden på kvällen satte jag igång att jobba igen. Nu är klockan halv tolv och jag har nästan mina utbildningsmaterial klara.
Kan man införa nattskift på kontor? Kanske vore det optimala att jag jobbar mot länder långt västerut? USA? Kanada? Mexico? Det där med tidsskillnad kanske inte är så dumt..
Lite gulligt
På restaurangen i går kunde man beställa en pastarätt med skinka och gröna ärtor. Den engelska versionen löd:
"...with ham and green peace"
Kanske hade man kunnat göra en verklig insats för världsfreden om man hade beställt 20 portioner?
"...with ham and green peace"
Kanske hade man kunnat göra en verklig insats för världsfreden om man hade beställt 20 portioner?
En pärla!
Upptäckarlusten faller över mig och jag är glad att jag prioriterade gympaskorna i packningen den här gången. Med kartan och ett par lei i fickan ger jag mig av till fots åt ett nytt håll i stan.
Passerar chokladfabriken. Vandrar utmed stora trafikerade gator blandat med små bakgator. Ser nya delar av Chisinau - fula, slitna ställen och smultronställen.
Tillslut hittar jag oväntat en oas: en park strax utanför absoluta centrum. Jag betalar mina 25 öre för att komma in och hittar en vildvuxen pärla. Välskött men vildvuxen. Inga golfbanegräsmattor utan gräsmattor med halvlångt gräs och hav av maskrosor. Längre upp i parken försvinner parkbänkarna och planteringarna, istället har allt fått växa som det vill. Ansat med kärlek. En häst står och betar i på en av ängarna. Nästan en timme strosar jag runt i parken med solen i ansiktet.
Passerar chokladfabriken. Vandrar utmed stora trafikerade gator blandat med små bakgator. Ser nya delar av Chisinau - fula, slitna ställen och smultronställen.
Tillslut hittar jag oväntat en oas: en park strax utanför absoluta centrum. Jag betalar mina 25 öre för att komma in och hittar en vildvuxen pärla. Välskött men vildvuxen. Inga golfbanegräsmattor utan gräsmattor med halvlångt gräs och hav av maskrosor. Längre upp i parken försvinner parkbänkarna och planteringarna, istället har allt fått växa som det vill. Ansat med kärlek. En häst står och betar i på en av ängarna. Nästan en timme strosar jag runt i parken med solen i ansiktet.
lördag, april 21, 2007
Budva
Nästa resa för min del är ett par dagar i början på maj - konferens i Budva i Montenegro. Har aldrig varit där innan och googlade precis lite....
Ahh.... jag packar badkläderna!!!
Att vandra i Chisinaus nattmörker
Mitt i Chisinau går huvudgatan: Stefan cel Mare boulevard, uppkallad efter kungen som ses som urfadern här, Stefan den store. Runt Stefan cel Mare trängs de svulstiga regeringsbyggnaderna i grandios sovjetisk stil blandad med lite äldre arkitektur. Det är nästan alltid liv och rörelse.
Men så fort du bara är två parallellgator längre bort är husen små och det är oftast helt tyst på kvällarna. Kanske passerar någon förbi, ett par bilar kör förbi, men mycket mer är det inte. Ofta är tvärgatorna inte så upplysta. Du får känslan av att du är i utkanten av stan snarare än mitt i den.
Ändå är jag konstigt nog ofta mer rädd för att gå själv på kvällen i Tyskland eller i Sverige. Här travar jag glatt hem själv på kvällar och nätter. I går gick jag de sista mörka 500 metrarna till mitt hotell med en man tre steg bakom mig. Hemma hade det gjort mig alert, kanske hade jag stannat till och låtit honom passera. Bara för säkerhets skull. Här rör det inte mig i ryggen.
Konstigt. Inte riktigt säker på varför det är så.
Men så fort du bara är två parallellgator längre bort är husen små och det är oftast helt tyst på kvällarna. Kanske passerar någon förbi, ett par bilar kör förbi, men mycket mer är det inte. Ofta är tvärgatorna inte så upplysta. Du får känslan av att du är i utkanten av stan snarare än mitt i den.
Ändå är jag konstigt nog ofta mer rädd för att gå själv på kvällen i Tyskland eller i Sverige. Här travar jag glatt hem själv på kvällar och nätter. I går gick jag de sista mörka 500 metrarna till mitt hotell med en man tre steg bakom mig. Hemma hade det gjort mig alert, kanske hade jag stannat till och låtit honom passera. Bara för säkerhets skull. Här rör det inte mig i ryggen.
Konstigt. Inte riktigt säker på varför det är så.
Jag och Richard Marx i Chisinau
Lördag förmiddag och jag häckar på hotellrummet. Solen skiner i Chisinau och tids nog ska jag ge mig ut för en eftermiddagskaffe på Coffee Beans med Cristina. Men först sitter jag här, klurar på en budget för mitt lilla kontor i Sverige och lyssnar på Lugna Favoriter på webb-radio. Förstår inte varför jag inte har tänkt på den möjligheten tidigare. I går natt låg jag i sängen och slumrade till klassiker som "Ingen kan älska som vi" med Tone Norum. Fantastiskt.
Problemet är bara att jag blir lite blödig av alla smörsånger. Men vem blir inte blödig av "Right here waiting" med Richard Marx? Jag kommer bli smörsångens mästare innan dagen är slut.
Om ni inte har hittat sidan ännu, så kolla in på www.couchsurfing.com förresten. En helt brilliant idé, så fort jag kommer hem till Sverige ska jag bli entusiastisk medlem! För tillfället lönar det sig inte riktigt när min tid fördelas lika mellan hotellrum och lägenhet i uppbrott, men hur fantastisk är inte idén? Världen i min soffa - vill ha!!!
Problemet är bara att jag blir lite blödig av alla smörsånger. Men vem blir inte blödig av "Right here waiting" med Richard Marx? Jag kommer bli smörsångens mästare innan dagen är slut.
Om ni inte har hittat sidan ännu, så kolla in på www.couchsurfing.com förresten. En helt brilliant idé, så fort jag kommer hem till Sverige ska jag bli entusiastisk medlem! För tillfället lönar det sig inte riktigt när min tid fördelas lika mellan hotellrum och lägenhet i uppbrott, men hur fantastisk är inte idén? Världen i min soffa - vill ha!!!
fredag, april 20, 2007
Varför man dras tillbaka
Dagens höjdpunkt blir det spontana besöket i en av de större kyrkorna i Costesti. Vi dyker upp vid dörren och efter två minuter har en nyckel ordnats av en av byggarbetarna jämte kyrkan så att vi kan gå in. Efter fem minuter dyker även prästen upp och berättar om sin kyrka. Det är så vackert, guld och ikoner som trängs på väggarna, ett litet etui med benbitar från ett helgon.
På vägen ut ur kyrkan diskuterar jag med vår uppdragsgivare om att det är just det här som görs att man ständigt dras tillbaka till de här länderna, här ett hopp österut från oss. Den självklara gästfriheten. Medmänskligheten. Och ett mycket mer utpräglat levande i nuet.
"Somehow, this is where the true quality of life exist" säger han.
Och jag förstår precis vad han menar.
På vägen ut ur kyrkan diskuterar jag med vår uppdragsgivare om att det är just det här som görs att man ständigt dras tillbaka till de här länderna, här ett hopp österut från oss. Den självklara gästfriheten. Medmänskligheten. Och ett mycket mer utpräglat levande i nuet.
"Somehow, this is where the true quality of life exist" säger han.
Och jag förstår precis vad han menar.
torsdag, april 19, 2007
Gulp
Ibland undrar jag när någon ska avslöja mig. Att jag inte alls är en konsult på riktigt utan bara en fejk som egentligen inte kan så mycket. Som egentligen inte riktigt vet hur hon hamnade här. Som egentligen fortfarande bara är en liten tjej.
Men som tur är vet jag att jag inte är den enda som tänker så. K-dude, som tyvärr har pausat sin fantastiska blogg, skrev till mig en gång att 75% av alla chefer han har coachat också tänker så. Fick mig att känna mig mycket bättre.
I morgon ska jag träffa en delegation från Världsbanken som gärna ville träffa mig för att diskutera Savings and Credit Associations i Moldavien. Jag ska tydligen kunna något om det. Gulp.
Gulp igen.
Kanske känns det bättre att veta att några av dem kanske också är rädda för att bli avslöjade.
Men som tur är vet jag att jag inte är den enda som tänker så. K-dude, som tyvärr har pausat sin fantastiska blogg, skrev till mig en gång att 75% av alla chefer han har coachat också tänker så. Fick mig att känna mig mycket bättre.
I morgon ska jag träffa en delegation från Världsbanken som gärna ville träffa mig för att diskutera Savings and Credit Associations i Moldavien. Jag ska tydligen kunna något om det. Gulp.
Gulp igen.
Kanske känns det bättre att veta att några av dem kanske också är rädda för att bli avslöjade.
uuuhhhh.... blåsigt....
Vad hände med våren??? Chisinau är blåsigt och regnigt och jag fryser. Hade inte planerat för sånt här väder, har inte ens med mig en riktig jacka... Nåja, det blir väl varmt tids nog.
Åh, jag tycker om Hotell Jazz. Ny liten feature i badrummet: badsalt. Var bara tvungen att ta ett bad i går. OK, vattnet luktade lite unket men med massor av badsalt luktade det till slut mest äppelblom :) Hade planerat att jobba men somnade halv nio istället. Får väl äta upp det i kväll, men det gör inte så mycket.
Hur blev det redan torsdag? I mitt huvud är det bara tisdag ännu...
Åh, jag tycker om Hotell Jazz. Ny liten feature i badrummet: badsalt. Var bara tvungen att ta ett bad i går. OK, vattnet luktade lite unket men med massor av badsalt luktade det till slut mest äppelblom :) Hade planerat att jobba men somnade halv nio istället. Får väl äta upp det i kväll, men det gör inte så mycket.
Hur blev det redan torsdag? I mitt huvud är det bara tisdag ännu...
onsdag, april 18, 2007
Ett hopp österut
Dagen ägnas åt förflyttning av trupperna - från Hotell Ambassador i Pristina till Jazz Hotell i Chisinau. De säger "välkommen hit igen" på Hotel Jazz. Nu har man alltså blivit stammis här också...
Mellan Wien och Chisinau flyger vi i det minsta plan jag har flugit i (nästan). Ser ut som en liten buss inuti - längst bak är det säten utmed hela väggen, precis som i en buss. I luftgroparna märker man att man sitter i ett litet plan, stundtals kittlar det i magen som i en berg-och-dalbana. Flygvärdinnan verkar också gilla det. Hon kvittrar: "Turbulence, wonderful!" och ler.
Det är en fin dag att flyga, men jag sover mest hela vägen.
Mellan Wien och Chisinau flyger vi i det minsta plan jag har flugit i (nästan). Ser ut som en liten buss inuti - längst bak är det säten utmed hela väggen, precis som i en buss. I luftgroparna märker man att man sitter i ett litet plan, stundtals kittlar det i magen som i en berg-och-dalbana. Flygvärdinnan verkar också gilla det. Hon kvittrar: "Turbulence, wonderful!" och ler.
Det är en fin dag att flyga, men jag sover mest hela vägen.
tisdag, april 17, 2007
Explosion på kontoret
I rask takt var vi på väg in på kontoret i morse, jag och två kollegor. Torsten öppnar glasdörren in till kontoret för mig, men när jag precis är på väg genom dörren rycker vi alla ihop av en stor smäll.
Precis i det ögonblicket exploderar hela glasdörren. Massakerad i små bitar som sprids över hela korridoren. Kvar står Torsten med handtaget och en blödande hand. Vi hinner inte riktigt förstå vad som händer och står bara och glor ett par sekunder.
Sedan inser vi vilken tur vi hade. Förutom ett par lätta skärsår på Torstens hand har vi inte en skråma.
Min andra kollega från USA säger efteråt: "Hemma frågar de alltid om jag inte är rädd för terrorister. Men det är inte terrorister du ska vara rädd för här, det är dåligt dragna elkablar och dåliga byggnader som är problemet"
Mycket träffande och väldigt sant. Om man lägger till trafiken på den listan så har du antagligen en lista över de farligaste sakerna här i Kosovo.
Precis i det ögonblicket exploderar hela glasdörren. Massakerad i små bitar som sprids över hela korridoren. Kvar står Torsten med handtaget och en blödande hand. Vi hinner inte riktigt förstå vad som händer och står bara och glor ett par sekunder.
Sedan inser vi vilken tur vi hade. Förutom ett par lätta skärsår på Torstens hand har vi inte en skråma.
Min andra kollega från USA säger efteråt: "Hemma frågar de alltid om jag inte är rädd för terrorister. Men det är inte terrorister du ska vara rädd för här, det är dåligt dragna elkablar och dåliga byggnader som är problemet"
Mycket träffande och väldigt sant. Om man lägger till trafiken på den listan så har du antagligen en lista över de farligaste sakerna här i Kosovo.
måndag, april 16, 2007
Kvällsritualer
Jag har skaffat mig kvällsritualer när jag är ute och reser. Oftast, eller snarare alltid, innebär kvällen mailande och jobbande. Därför har jag lite kvällsritualer som är min lediga tid. En lång dusch. Tandtrådar ordentligt efter att jag har borstat tänderna. På med de georgiska tofflorna. En massa smågrejer, men fullt av små ritualer.
Kanske ett sätt att känna sig hemma i det som egentligen inte är hemma.
Kanske ett sätt att känna sig hemma i det som egentligen inte är hemma.
söndag, april 15, 2007
De bortglömda?
I byarna i Moldavien lever folk som vi gjorde för 50 år sedan. Minst. Häst och vagn, vatten ur brunnen. Fattigdom. Men det är ändå ingenting jämfört med slummen i Belgrad. För jo, det finns faktiskt en slum. Den är inte så stor, men jag antar att den ser ungefär ut som den gör i Inden eller någon annanstans med slumområden.
Precis vid floden i Belgrad har Roma-befolkningen skapat sig ett område. I små ruckel byggda av allsköns material bor de på något som mest ser ut som en soptipp. Jag kan bara inte förstå hur de klarar av vintern. Trots att jag har sett mycket innan gör det här mig otroligt illa berörd.
Vår konsult på plats berättar om vanmakten när man ser de små, smutsiga barnen tigga vid vägarna. "Om man ger dem pengar uppmuntrar man föräldrarna att låta barnen fortsätta tigga. Men om man inte ger dem pengar väntar kanske ett kok stryk hemma för att man inte har pengar med sig". Han suckar.
Jag vet ingenting om vad som har gjorts, görs eller är planerat att göras för dem. Inte heller direkt något om bakgrunden till varför de är där de är och vilka möjligheter de har att ta sig därifrån. Men det skär i hjärtat över att någon behöver leva så.
Precis vid floden i Belgrad har Roma-befolkningen skapat sig ett område. I små ruckel byggda av allsköns material bor de på något som mest ser ut som en soptipp. Jag kan bara inte förstå hur de klarar av vintern. Trots att jag har sett mycket innan gör det här mig otroligt illa berörd.
Vår konsult på plats berättar om vanmakten när man ser de små, smutsiga barnen tigga vid vägarna. "Om man ger dem pengar uppmuntrar man föräldrarna att låta barnen fortsätta tigga. Men om man inte ger dem pengar väntar kanske ett kok stryk hemma för att man inte har pengar med sig". Han suckar.
Jag vet ingenting om vad som har gjorts, görs eller är planerat att göras för dem. Inte heller direkt något om bakgrunden till varför de är där de är och vilka möjligheter de har att ta sig därifrån. Men det skär i hjärtat över att någon behöver leva så.
Lite roligt...
Oväntat på planet ute på startbanan i Belgrad:
”Ja, det är kaptenen som talar. Vi är redo att starta, men har tyvärr två hundar på startbanan. Vi väntar nu på någon som kan schasa bort dem, därefter ska vi kunna starta.”
Är för tillfället en synnerligen dålig äkta fru och reser som en tornado hit och dit. I kväll flyget till Pristina.
”Ja, det är kaptenen som talar. Vi är redo att starta, men har tyvärr två hundar på startbanan. Vi väntar nu på någon som kan schasa bort dem, därefter ska vi kunna starta.”
Är för tillfället en synnerligen dålig äkta fru och reser som en tornado hit och dit. I kväll flyget till Pristina.
torsdag, april 12, 2007
Kött var det här!
Idag har jag nästan bara ätit kött. Fantastiskt grillat serbiskt kött. Enkelt och ljuvligt. Eftersom jag inte äter så mycket kött i vanliga fall skulle jag tro att jag kommer ha tryckt i mig en månadskonsumtion innan veckan här är slut.
onsdag, april 11, 2007
Samtal utan ord
Jag shoppar i Cacak. Expediten kan inte ett ord engelska och jag kan inte ett ord serbiska. Ändå har vi långa diskussioner om storlek, färg och modeller.
Lustigt. Ibland är det inte orden utan tonläget och gesterna som gör att du förstår.
Lustigt. Ibland är det inte orden utan tonläget och gesterna som gör att du förstår.
Serbien i sommarväder
| Kort stopp hemma i Tyskland för att packa om väskan, sen iväg till Serbien som bjuder på sommarvärme. Med bil dundrar vi från Belgrad västerut till Cacak. Sist jag var här var i januari, nu är allting grönt och vackert. Jag håller seminarium en dag, efteråt som vanligt som en urkramad disktrasa... Trött men lycklig. |
måndag, april 09, 2007
20 andra skäl att flytta hem
Jag flyttade till Tyskland i augusti 2003. De första veckorna kände jag mig så liten på jorden. Allt var nytt, att starta från noll kändes som mer än en utmaning. Jag blev sjuk redan första veckan och låg i sängen med feber. Mannen lovade att komma hem på kvällen och laga mat.
När han kom var han nästan två timmar försenad, något hade uppehållit honom på jobbet, och jag var nära gråten. Så liten på jorden, ledsen och ursinning på en gång. Mannen förstod inte riktigt varför, men jag kände mig så utsatt. Det var ju bara vi. Jag hade ingen annan att luta mig emot när det behövdes. Om inte han kunde hjälpa mig, så hade jag ingen annan att fråga.
Med åren har det där ändrats. Vänner har tillkommit och skyddsnätet har utökats även i Tyskland.
Men det är ändå en viss skillnad när man sitter på påskkalas på släktgården hemma i Sverige. 20 personer som alla är länkade till mig på något sätt. Jag tillhör ett sammanhang. Här tillhör jag något mer.
När han kom var han nästan två timmar försenad, något hade uppehållit honom på jobbet, och jag var nära gråten. Så liten på jorden, ledsen och ursinning på en gång. Mannen förstod inte riktigt varför, men jag kände mig så utsatt. Det var ju bara vi. Jag hade ingen annan att luta mig emot när det behövdes. Om inte han kunde hjälpa mig, så hade jag ingen annan att fråga.
Med åren har det där ändrats. Vänner har tillkommit och skyddsnätet har utökats även i Tyskland.
Men det är ändå en viss skillnad när man sitter på påskkalas på släktgården hemma i Sverige. 20 personer som alla är länkade till mig på något sätt. Jag tillhör ett sammanhang. Här tillhör jag något mer.
torsdag, april 05, 2007
Ett bra skäl att flytta till Sverige
Vi sover över hos vänner utanför Göteborg och ska ta bussen in till stan på morgonen. När vi kliver på bussen upptäcker vi att vi bara har en femhundra-sedel.
Självklart har buss-chaffisen inte växel.
"Äh, det spelar ingen roll. Åk ni med ändå".
Den repliken skulle ingen, jag upprepar INGEN, busschaufför säga i Tyskland. Men här gör han det.
Ett bra skäl att flytta hem.
Självklart har buss-chaffisen inte växel.
"Äh, det spelar ingen roll. Åk ni med ändå".
Den repliken skulle ingen, jag upprepar INGEN, busschaufför säga i Tyskland. Men här gör han det.
Ett bra skäl att flytta hem.
onsdag, april 04, 2007
Matsäck
När man har en sambo som glömde av när han var och handlade sist att vi ska på semester, då får man ett litet problem... kylskåpet är alltför fullt av mat när vi ska åka. Alltså gör man en relativt konstig matsäck...
"Vaddå, du tror inte att vi vill äta fem apelsiner på vägen? Jodå, det vill vi säkert...."
"Vaddå, du tror inte att vi vill äta fem apelsiner på vägen? Jodå, det vill vi säkert...."
Glad påsk!
Äntligen dags för ett par dagars semester! Vår vana trogna åker vi hem och hälsar på vänner och släkt. Känns konstigt att om bara ett par månader är vi också hemma igen. Fyra år är egentligen en ganska lång tid.
söndag, april 01, 2007
Kletterwald
Plötsligt vill min blogg inte vara med och leka när jag ska formattera min text... här kommer bilden till förra inlägget.
Att möta sina inre rädslor
Ibland är det bra att möta det där man är rädd för och inte tror att man klarar.
'En kompis hade möhippa igår och förmiddagen tillbringades i en "Kletterwald" där man (visserligen väl säkrad) tar sig igenom en bana av olika moment mellan träd, sisådär 5-8 meter upp i luften. Under ett par timmar ägnar man sig åt att gå balansgång, svinga sig i rep eller gå på olika vackliga brädor mellan varje träd.
Jag är lite höjdrädd. Inte så att jag inte klarar av att stå på en balkong i ett höghus. Snarare den typen av höjdrädsla som gör att jag inte lutar mig ut över räcket på balkongen.
När jag klättrar upp till den första plattformen känner jag mig ok. Men när jag ska ut på det första elementet säger det stopp. Jag blir så arg på mig själv men jag klarar inte av att gå ut. Gråten stockar sig i halsen och jag måste sätta mig ner. Andas. Morska upp mig. Sen sätter jag första foten på den vackliga balansgången och går.
Första rundan där vi tar oss runt en bana med 10 träd känner jag mest rädsla. Det är en sån mental anspänning och för varje nytt element måste jag övervinna mig själv för att ta första steget ut.
Den andra rundan, den här gången med lite svårare element, ger mig en helt annan känsla. Jag är inte rädd, bara oändligt fokuserad på att hitta de bästa lösningarna för att komma över. Höjden noterar jag inte lika mycket längre, och när jag tillslut tappar greppet i en lian och hamnar hängande i min säkerhetssele skrattar jag högt (efter ett mindre dödsskrik när jag tappar taget...).
När jag är nere på market igen är jag mentalt helt slut. Skulle kunna sätta mig och gråta i ett hörn av mental utmattning. Samtidigt är jag SÅ stolt över mig själv. Det är nyttigt att glo sina rädslor i vitögat då och då.
fredag, mars 30, 2007
Fredagskvällsutbrott
Vi har en deadline. Väntar på en konsult som ska skicka oss en rapport, sen ska min kollega jobba igenom kommentarer, det ska formatteras... sista finputsen, sen ska det ut.
Fredag kväll klockan 18 kommer rapporten från konsulten, vi får - ännu en fredag - lägga kvällen på att jobba. Vilket inte är så roligt, men ännu mindre roligt när konsulten skickar rapporten ihop med följande kommentar:
"Verkar bli en sen fredagkväll på jobbet för er? Jaja, det är ju OK. Då uppskattar man helgen mer!"
Det är ungefär här man vill ringa upp honom och skrika i luren: "Nej, det är inte OK, för jag sitter här nästan VARJE fredag kväll. Även om det för dig är en engångsgrej så har vi nästan alltd en rapport eller ett projektförslag eller något annat som gör att vi OFTA sitter här till sent på kvällarna, helger etc. Och jag HAR faktiskt - trot eller ej - också ett liv utanför det här kontoret. Så, NEJ, jag uppskattar inte min helg mer bara för att du skickar din rapport tre timmar senare än överenskommet så att jag måste sitta här till klockan nio på kvällen!!!"
Men det gör man inte. Man är ju ändå en civiliserad människa.
Istället går vi igenom rapporten, bygger in alla våra kommentarer (och de visar sig bli ganska många...), skickar tillbaka och ber om att han ska jobba in alla kommentarer över helgen och skicka tillbaka den färdiga rapporten till måndag morgon.
Avslutar med ett "trevlig helg!". Hehe... jag vet. Just det var lite barnsligt. Men vi var bara tvungna....
Fredag kväll klockan 18 kommer rapporten från konsulten, vi får - ännu en fredag - lägga kvällen på att jobba. Vilket inte är så roligt, men ännu mindre roligt när konsulten skickar rapporten ihop med följande kommentar:
"Verkar bli en sen fredagkväll på jobbet för er? Jaja, det är ju OK. Då uppskattar man helgen mer!"
Det är ungefär här man vill ringa upp honom och skrika i luren: "Nej, det är inte OK, för jag sitter här nästan VARJE fredag kväll. Även om det för dig är en engångsgrej så har vi nästan alltd en rapport eller ett projektförslag eller något annat som gör att vi OFTA sitter här till sent på kvällarna, helger etc. Och jag HAR faktiskt - trot eller ej - också ett liv utanför det här kontoret. Så, NEJ, jag uppskattar inte min helg mer bara för att du skickar din rapport tre timmar senare än överenskommet så att jag måste sitta här till klockan nio på kvällen!!!"
Men det gör man inte. Man är ju ändå en civiliserad människa.
Istället går vi igenom rapporten, bygger in alla våra kommentarer (och de visar sig bli ganska många...), skickar tillbaka och ber om att han ska jobba in alla kommentarer över helgen och skicka tillbaka den färdiga rapporten till måndag morgon.
Avslutar med ett "trevlig helg!". Hehe... jag vet. Just det var lite barnsligt. Men vi var bara tvungna....
Flygtrött?
På vägen till jobbet passerar jag Frankfurts flygplats. Tidiga mornar när jag kör på motorvägen parallellt med landningsbanan ligger ofta fyra, fem plan i luften samtidigt och väntar på att landa. En mäktig syn som alltid gör mig sugen på att resa och se nya ställen.
Men idag när jag passerade och såg planen landa så kände jag mig inte alls sugen. Sova i egen säng är underskattat.
onsdag, mars 28, 2007
tisdag, mars 27, 2007
Nytt land - nya intryck
Hurra, det verkar som om det är ett nytt projekt i sikte för mig - om allt går som planerat får jag sätta mig på planet till Tajikistan i september. Spännande! Jag är så nyfiken!
måndag, mars 26, 2007
Att andas
Jag har en dag ledig. Mannens familj är kvar i stan, så vi tar en kaffe på balkongen och njuter av förmiddagssolen innan jag kör iväg och lämnar dem på flygplatsen.
Inser att man skulle göra så här oftare. Bara ta en dag ledigt utan riktigt något speciellt att göra. Bara vara hemma och fixa lite och ta dagen som den kommer. Kunna andas ordentligt.
Problemet är att jag aldrig gör det. Jag ska alltid utnyttja min tid till max, och då känns det liksom lite onödigt att "bara vara hemma". Alltså ska det alltid åkas någonstans eller tas emot besök eller något sånt för att jag ska tycka att det lönar sig att ta ledigt.
Bara andas är inte på min lista över saker man tar ut semester för.
Kanske borde jag ändra på det.
Inser att man skulle göra så här oftare. Bara ta en dag ledigt utan riktigt något speciellt att göra. Bara vara hemma och fixa lite och ta dagen som den kommer. Kunna andas ordentligt.
Problemet är att jag aldrig gör det. Jag ska alltid utnyttja min tid till max, och då känns det liksom lite onödigt att "bara vara hemma". Alltså ska det alltid åkas någonstans eller tas emot besök eller något sånt för att jag ska tycka att det lönar sig att ta ledigt.
Bara andas är inte på min lista över saker man tar ut semester för.
Kanske borde jag ändra på det.
söndag, mars 25, 2007
SÅÅÅÅ lurad!
Igår fyllde mannen 30. Vi hade planerat ett lugnt firande, bara vi två. Trodde han.....
Hämtade mannens familj på flygplatsen fredag kväll, smugglade in dem på ett hotell i närheten. Minen på mannen när de stövlade in och sjöng på morgonen med presenter och blommor... oslagbart. På kvällen överraskningpartaj på ett uteställe med vänner i massor. Jag tror mannens leende sträckte sig från ena örat till det andra under hela kvällen, och när vi drog oss hemåt framåt gryningen var han lagom berusad men glad och lycklig... och jag var SÅ nöjd att allt gick enligt planerna.
Idag la vi ett brev på lådan till vår hyresvärd för att säga upp lägenheten här. Nu kommer vi snart hem!
Hämtade mannens familj på flygplatsen fredag kväll, smugglade in dem på ett hotell i närheten. Minen på mannen när de stövlade in och sjöng på morgonen med presenter och blommor... oslagbart. På kvällen överraskningpartaj på ett uteställe med vänner i massor. Jag tror mannens leende sträckte sig från ena örat till det andra under hela kvällen, och när vi drog oss hemåt framåt gryningen var han lagom berusad men glad och lycklig... och jag var SÅ nöjd att allt gick enligt planerna.
Idag la vi ett brev på lådan till vår hyresvärd för att säga upp lägenheten här. Nu kommer vi snart hem!
onsdag, mars 21, 2007
Att flänga hit och dit
En MSN chatt med mannen (M) som får mig att inse att jag har ett konstigt (om än roligt) liv...
M: okej, när är du borta dårå, så uppdaterar jag nu
Mia: är nog egentligen bara 31 maj - 2 maj Bulgarien (åker direkt från Moldavien) som är nytt
M: Jag har serbien 10-14 April, Kosovo 16-18, Moldavien 19-24
Mia: stämmer
M: Moldavien 21-30 Maj
Mia: kanske Montenegro någongång mellan 7-11 maj, men bara ett par dagar max
M: Bulgarien 31 Maj-1Juni
Mia: ok, du hade redan Bulgarien
Mia: sen blir det nog Serbien veckan 4-8e juni, sen Moldavien, men den har du ju redan
Mia sagt:
18-27 eller nåt sånt
M: Jag hade Serbien 11-16 Juni
Mia: ja, jag ångrade mig lite
M: den resan går bort alltså
Mia: jäpp
Mia:åker en vecka tidigare istället
Diverse missförstånd följer med datum hit och dit....
M:16-24?
Mia:??? nej, åker till Moldavien 18-27e juni
M: Jag har Moldavien 18-27 Juni
Mia sagt: japp, stämmer bra
M: (totalt förvirrad) Vad händer den 16e då?
Ungefär här inser jag det totalt absurda i situationen och brister ut i ett gapflabb. Grabbarna på kontoret här i Chisinau tror nog jag är lite konstig...
M: okej, när är du borta dårå, så uppdaterar jag nu
Mia: är nog egentligen bara 31 maj - 2 maj Bulgarien (åker direkt från Moldavien) som är nytt
M: Jag har serbien 10-14 April, Kosovo 16-18, Moldavien 19-24
Mia: stämmer
M: Moldavien 21-30 Maj
Mia: kanske Montenegro någongång mellan 7-11 maj, men bara ett par dagar max
M: Bulgarien 31 Maj-1Juni
Mia: ok, du hade redan Bulgarien
Mia: sen blir det nog Serbien veckan 4-8e juni, sen Moldavien, men den har du ju redan
Mia sagt:
18-27 eller nåt sånt
M: Jag hade Serbien 11-16 Juni
Mia: ja, jag ångrade mig lite
M: den resan går bort alltså
Mia: jäpp
Mia:åker en vecka tidigare istället
Diverse missförstånd följer med datum hit och dit....
M:16-24?
Mia:??? nej, åker till Moldavien 18-27e juni
M: Jag har Moldavien 18-27 Juni
Mia sagt: japp, stämmer bra
M: (totalt förvirrad) Vad händer den 16e då?
Ungefär här inser jag det totalt absurda i situationen och brister ut i ett gapflabb. Grabbarna på kontoret här i Chisinau tror nog jag är lite konstig...
tisdag, mars 20, 2007
På väg hem igen
Det börjar närma sig slutet för den här gången.. en sista dag i Chisinau, sedan tillbaka till kaoset på kontoret. Alla de där mailen där man har svarat "vi kan väl diskutera om det på torsdag när jag är tillbaka på kontoret".... hm...det kändes väldigt bra då, känns mindre bra nu när man inser att torsdag faktiskt inte har fler timmar än andra dagar.....suck. Men ska bli skönt att sova i sin egen säng igen, det var ett tag sen sist.
måndag, mars 19, 2007
En kvällsfärd
| Vi spränger fram över moldaviska landsbygden i en mörkgrön Lada. Jag och min tolk är vana sova-i-baksätet-på-en-Lada-resenärer, vi sover oss igenom de två timmarnas färd upp till Soroca, precis på gränsen till Ukraina. På vägen hem njuter jag av solnedgången bakom kullarna. Äppelträden kommer snart börja blomma. När jag kommer tillbaka nästa gång kanske solrosorna har börjat blomma om jag har tur. Vi passerar små byar där gamla kvinnor i huckle schasar hem korna för kvällen. Ett par gäss vaggar förbi i vägkanten. Klarblå och klargröna grindar framför små små hus. Det är fattigt, jovisst. Men så vansinnigt vackert. |
söndag, mars 18, 2007
Affärsidéer som antagligen inte skulle funka i Sverige eller Tyskland del 2
Att ställa en uppstoppad björn på gatan och låta förbipasserande betala för att få ta ett kort ihop med björnen. Det verkar som om det tilltalar yngre moldaviska män dock.
Affärsidéer som antagligen inte skulle funka i Sverige eller Tyskland del 1
Den lilla affären som är mer som en kiosk som säljer kassettband - de såg inte ut att ha så mycket att göra i Chisinau heller, men bara att de existerar visar på en viss marknad antar jag.
Dansade till morgonen
Alla ni som har last den har bloggen sedan allra allra forsta borjan vet att jag har provat moldavisk nattklubb forut med mindre lyckat resultat. (ledord: militartema, go-go dansare, inbjudan till strippklubb). Visste alltsa inte riktigt vad jag skulle vanta mig nar jag gjorde ett nytt forsok i gar, men jag blev positivt overraskad, ett riktigt bra stalle! Chisinau rocks! Hehehe....
lördag, mars 17, 2007
Ineffektiv....
Jag borde.....
- göra färdigt konceptet till vår sommarkurs
- läsa jättedokument om deposit guarantee funds
Istället satsar jag på att...
- surfa runt planlöst på andra bloggar
- dagdrömma
Hm...hm... när jag kommer till en viss nivå med MASSOR av jobb blir jag helt plötsligt totalt ineffektiv. Nej, om man skulle ta och kolla på TV....
- göra färdigt konceptet till vår sommarkurs
- läsa jättedokument om deposit guarantee funds
Istället satsar jag på att...
- surfa runt planlöst på andra bloggar
- dagdrömma
Hm...hm... när jag kommer till en viss nivå med MASSOR av jobb blir jag helt plötsligt totalt ineffektiv. Nej, om man skulle ta och kolla på TV....
Moldaviskt gentlemannamanér
Det är jobbdag här idag, så jag sitter på kontoret hos vår partnerfirma. När det är dags att gå packar jag min axelremsväska: dator, papper, allmänt krafs, i slutändan blir det ganska mycket och jag baxnar till lite grann när jag slänger väskan över axeln.
Chefen på firman stelnar till - tittar oroligt på mig och säger:
- "Maybe you would need someone to drive you to the hotel?".
Jag tittar förvånat på min väska (som är hälften så tung som vad jag brukar bära runt på) och avböjer :)
Gammaldags gentlemannamanér i överdriven form... snällt och gulligt.
Chefen på firman stelnar till - tittar oroligt på mig och säger:
- "Maybe you would need someone to drive you to the hotel?".
Jag tittar förvånat på min väska (som är hälften så tung som vad jag brukar bära runt på) och avböjer :)
Gammaldags gentlemannamanér i överdriven form... snällt och gulligt.
fredag, mars 16, 2007
En gång Johanneberg...
...alltid Johanneberg!
Vi har fått en lägenhet i Göteborg! Oj, det börjar bli dags... flytten närmar sig...
Vi har fått en lägenhet i Göteborg! Oj, det börjar bli dags... flytten närmar sig...
Att få belöning för mödan
Det är fredag kväll och jag är redan i pyjamas. Jag vägrar lämna mitt hotellrum i kväll, ska njuta av att vara alldeles bara för mig själv, ingen affärsmiddag, ingen stress, inga andra konsulter i närheten som måste underhållas.
Den största delen av mitt jobb går ut på att coacha utbildare här. En ibland mödosamt och stundtals frustrerande jobb. Du ger förslag, försöker ge infallsvinklar.. och med vissa.... som att prata med en vägg. När man har varit FEM gånger på samma killes utbildning och man säger samma saker efter varje gång, då undrar man liksom hur mycket det är värt att man sitter där.
Men så finns det tillfällen när det är ungefär hur toppen som helst. Som den där killen som helt plötsligt hade blivit SÅ bra. Eller killen igår som lyssnade, funderade och kom tillbaka idag som en helt annan utbildare - kanske inte den perfekta, men SÅ mycket bättre.
Då är det värt alla de där andra timmarna. Varje gång.
Den största delen av mitt jobb går ut på att coacha utbildare här. En ibland mödosamt och stundtals frustrerande jobb. Du ger förslag, försöker ge infallsvinklar.. och med vissa.... som att prata med en vägg. När man har varit FEM gånger på samma killes utbildning och man säger samma saker efter varje gång, då undrar man liksom hur mycket det är värt att man sitter där.
Men så finns det tillfällen när det är ungefär hur toppen som helst. Som den där killen som helt plötsligt hade blivit SÅ bra. Eller killen igår som lyssnade, funderade och kom tillbaka idag som en helt annan utbildare - kanske inte den perfekta, men SÅ mycket bättre.
Då är det värt alla de där andra timmarna. Varje gång.
Orchei
Utveckling kan vara en sån liten sak. Har varit två dagar i Orchei, strax norr om Chisinau. Sedan sist hade de renoverat toaletterna på stället där vi har utbildningarna. Det finns nu 1) vatten, 2) lås på dörren, 3) papper (!), 4) TVÅL (!!).
Något händer i Orchei i alla fall. Och bakelserna man får till kaffet är lika goda som alltid.
Något händer i Orchei i alla fall. Och bakelserna man får till kaffet är lika goda som alltid.
tisdag, mars 13, 2007
Dagens ord:
Powermaila.
Snodde det från mannen. Han hävdar att det är det jag ägnar mig år på kvällarna här i Moldavien när jag mailar ikapp en hel dags jobb på kontoret på ett par timmar.
Ett bra ord.
"Nej, om man skulle ta och powermaila ett tag."
Snodde det från mannen. Han hävdar att det är det jag ägnar mig år på kvällarna här i Moldavien när jag mailar ikapp en hel dags jobb på kontoret på ett par timmar.
Ett bra ord.
"Nej, om man skulle ta och powermaila ett tag."
Att slöa i Chisinau
Good old Chisinau... jag är tillbaka igen. Borde egentligen förbereda min dag i morgon, men är lite för lat för att ta itu med någonting överhuvudtaget... nej, tar nog en dusch istället. Kanske hjäper det mot motivationsbrist...
måndag, mars 12, 2007
När det svider lite extra i hjärtat...
Jag är hemma en kortis och packar om. Bestämmer mig för att se det snarare som en bonus att jag sover en kväll i egen säng, det kunde ha blivit ett direktflyg mellan London och Chisinau istället.
På morgonen går jag ner till förrådet. Lämnar lilla resväskan och hämtar den stora. Mannen tittar förvånat på mig när jag kommer upp i lägenheten:
”Vilken stor väska du ska ha med?!”
Jag tittar tillbaka lika förvånad:
”Men jag ska ju vara borta 10 dagar...”
Mannen säger:
”Jaha, jag trodde det var NU på torsdag du kommer hem....*suck*..."
Jag är nu officiellt världens sämsta fru. I alla fall kändes det så.
På morgonen går jag ner till förrådet. Lämnar lilla resväskan och hämtar den stora. Mannen tittar förvånat på mig när jag kommer upp i lägenheten:
”Vilken stor väska du ska ha med?!”
Jag tittar tillbaka lika förvånad:
”Men jag ska ju vara borta 10 dagar...”
Mannen säger:
”Jaha, jag trodde det var NU på torsdag du kommer hem....*suck*..."
Jag är nu officiellt världens sämsta fru. I alla fall kändes det så.
lördag, mars 10, 2007
I London
Jag är i London! En helg med en vän som jag inte har träffat på alldeles för länge, men när vi ses är det som det alltid har varit. Sådana vänner ska man vara särskilt rädd om. De som man inte måste förklara hur det kan komma sig att man inte har hört av sig på ett år, utan där man bara kan vara glad för att man ses igen.
Jo, lite har nog förändrats. Vi har båda blivit kanske lite vuxnare. Hon pratar efter ett par år i London helt plötsligt engelska med riktig brittisk accent. Det kryper in under skinnet och jag inser att jag själv ändrar melodin in min engelska. Hoppas att den där knappt hörbara tyska accenten ska försvinna på köpet...:)
London är vackert. Jag trivs att gå runt på gatorna. Men redan efter ett par timmar är jag säker på att här kommer jag aldrig vilja bo. Det är något i stan som gör att jag är säker - den här stan skulle bränna ut mig på nolltid. Det har nog inte att göra med storleken, New York är tex en stad som jag skulle kunna flytta till i morgon om det var så. Men på något sätt känns London så hårt, så obarmhärtigt... nej, London är perfekt för en helg eller lite längre en så. Sen måste jag nog härifrån.
Jo, lite har nog förändrats. Vi har båda blivit kanske lite vuxnare. Hon pratar efter ett par år i London helt plötsligt engelska med riktig brittisk accent. Det kryper in under skinnet och jag inser att jag själv ändrar melodin in min engelska. Hoppas att den där knappt hörbara tyska accenten ska försvinna på köpet...:)
London är vackert. Jag trivs att gå runt på gatorna. Men redan efter ett par timmar är jag säker på att här kommer jag aldrig vilja bo. Det är något i stan som gör att jag är säker - den här stan skulle bränna ut mig på nolltid. Det har nog inte att göra med storleken, New York är tex en stad som jag skulle kunna flytta till i morgon om det var så. Men på något sätt känns London så hårt, så obarmhärtigt... nej, London är perfekt för en helg eller lite längre en så. Sen måste jag nog härifrån.
Ett märkligt möte
På posten på flygplatsen – kanske en av de märkligaste konversationerna jag har haft på länge (P: postmannen, M: Mia, K: annan kund):
P: Jaha högaktade kund, vad kan jag stå till tjänst med?
M: Äh... jag skulle vilja ha en frimärke till det här brevet
P: Jaha, hur länge ska det ta?
M: Äh.. va?
P: Ja, hur länge ska det ta för brevet att komma fram?
M: Det vet jag inte ... det är inte direkt bråttom.
P: Jaha, men då kanske man kan strunta i det helt?
M:Nej, jag vill nog skicka brevet ialla fall...
P: Jaha ja, då blir det 1.45.
Annan man kommer in och ställer sig i kö bakom mig
P: God dag unge man, hör ni ihop med damen här?
K: Äh,.. nej...
P: Ja, du kanske inte har märkt det, men vi har ett säkerhetsavstånd här!
K: Oj, jaha då (tar ett par steg tillbaka)
M: Det gör inget!
K: *ler förläget*
P: Ja, ja, här står de alla i kö som de vill
M: Ja, men det gör verkligen inget
P: Nej, nej, han kanske vill ge dig sina pengar?
M: Haha, nej det tror jag inte
P: Ja ja... de står väl i kö sådär efter dig på discon kan jag tänka..
M: ??????? ehh......
P: Ja, grattis på internationella kvinnodagen förresten!
M: Tack..?...
P: Här är frimärket, trevlig kväll!
P: Jaha högaktade kund, vad kan jag stå till tjänst med?
M: Äh... jag skulle vilja ha en frimärke till det här brevet
P: Jaha, hur länge ska det ta?
M: Äh.. va?
P: Ja, hur länge ska det ta för brevet att komma fram?
M: Det vet jag inte ... det är inte direkt bråttom.
P: Jaha, men då kanske man kan strunta i det helt?
M:Nej, jag vill nog skicka brevet ialla fall...
P: Jaha ja, då blir det 1.45.
Annan man kommer in och ställer sig i kö bakom mig
P: God dag unge man, hör ni ihop med damen här?
K: Äh,.. nej...
P: Ja, du kanske inte har märkt det, men vi har ett säkerhetsavstånd här!
K: Oj, jaha då (tar ett par steg tillbaka)
M: Det gör inget!
K: *ler förläget*
P: Ja, ja, här står de alla i kö som de vill
M: Ja, men det gör verkligen inget
P: Nej, nej, han kanske vill ge dig sina pengar?
M: Haha, nej det tror jag inte
P: Ja ja... de står väl i kö sådär efter dig på discon kan jag tänka..
M: ??????? ehh......
P: Ja, grattis på internationella kvinnodagen förresten!
M: Tack..?...
P: Här är frimärket, trevlig kväll!
onsdag, mars 07, 2007
Övertalningscharm
Jag tror att högsta chefen har börjat med "är det inte bättre att du stannar"-charm-offensiven.
Numera ler han alltid överdrivet när man passerar förbi. Säger hej mer hjärtligt än han någonsin har gjort förut. Jag tror inte att det är det nya lilla projektet som har gjort det. Snarare att han inser att det är både bättre och lättare om jag stannar i Frankfurt. Snart kommer nog övertalningsförsöken börja.
Men jag är beredd. Och hårdnackad.
Numera ler han alltid överdrivet när man passerar förbi. Säger hej mer hjärtligt än han någonsin har gjort förut. Jag tror inte att det är det nya lilla projektet som har gjort det. Snarare att han inser att det är både bättre och lättare om jag stannar i Frankfurt. Snart kommer nog övertalningsförsöken börja.
Men jag är beredd. Och hårdnackad.
tisdag, mars 06, 2007
Att simma uppströms
Vissa dagar känns det som om man inte får någonting gjort. Man liksom vispar runt allt på skrivbordet, men ingenting känns som om det avslutas, ingenting kan helt strykas från listan.
Idag var en sån dag. Det kändes som att simma uppströms, eller som att springa i motvind. Massor av kraft, men det som kom ut av det hela var liksom ingenting direkt.
Beklagade mig lite för en kollega som sa:
-Actually, you were very productive today - at least when I see the number of emails you managed to send me in one day on issues I have to address...
Vet inte om jag ska ta det positivt eller negativt. Är jag bara bra på att delegera? (och här är jag verkligen skeptisk - jag är generellt inte bra på att delegera). Eller en slavdrivare? Eller var idag kanske lite mer produktiv än jag trodde?
Idag var en sån dag. Det kändes som att simma uppströms, eller som att springa i motvind. Massor av kraft, men det som kom ut av det hela var liksom ingenting direkt.
Beklagade mig lite för en kollega som sa:
-Actually, you were very productive today - at least when I see the number of emails you managed to send me in one day on issues I have to address...
Vet inte om jag ska ta det positivt eller negativt. Är jag bara bra på att delegera? (och här är jag verkligen skeptisk - jag är generellt inte bra på att delegera). Eller en slavdrivare? Eller var idag kanske lite mer produktiv än jag trodde?
söndag, mars 04, 2007
AHHHH! Den är här!!!
Över 20 grader varmt på balkongen och jag inser att jeans var fel val, skulle satsat på shorts istället. Med värmen vaknar vi alla till liv, alla grannar som har hukat i lägenheterna under den regniga vintern kommer ut på balkongerna.
Blom-mannen i lägenheten mittemot sitter åter igen på sin balkong och tittar på sina blommor. Än så länge är det inte så många, men snart kommer han ha balkongen full med växter som han vårdar ömt.
Ovanför Blom-mannen hänger en kvinna tvätt. I lägenheten brevid spelar någon musik med fönstret öppet. Vi kommer alla ut ur våra vinteriden; lite långsamt, lite bleka, lite försiktigt.
Jag bestämmer mig för att det är dags att hämta upp balkongmöblerna från förrådet. Ta en lång promenad. Sitta i solen på balkongen och försöka lära mig lite rumänska.
Nu blir det inget mer bloggande den här söndagen - jag är ute och njuter av våren!
Blom-mannen i lägenheten mittemot sitter åter igen på sin balkong och tittar på sina blommor. Än så länge är det inte så många, men snart kommer han ha balkongen full med växter som han vårdar ömt.
Ovanför Blom-mannen hänger en kvinna tvätt. I lägenheten brevid spelar någon musik med fönstret öppet. Vi kommer alla ut ur våra vinteriden; lite långsamt, lite bleka, lite försiktigt.
Jag bestämmer mig för att det är dags att hämta upp balkongmöblerna från förrådet. Ta en lång promenad. Sitta i solen på balkongen och försöka lära mig lite rumänska.
Nu blir det inget mer bloggande den här söndagen - jag är ute och njuter av våren!
fredag, mars 02, 2007
Målet uppnått!
Jag tänkte gå hem från jobbet nu. Sammanlagd arbetstid den här veckan: 47 timmar. OK, har en timme eller två hemma i kväll, men det betyder att jag klockar in på 49 timmar den här veckan.
Inser att jag helt enkelt har lärt mig att skita i att jag inte kan hålla alla, alla deadlines. Jag håller de viktigaste. De illrött markerade sakerna på min lista kan också - ibland - få vänta. Som idag.
Det är fredag och jag vill till gymmet och sen hem och kolla på en film eller inte göra någonting. Jag har dessutom håvat hem ett litet EUR 40,000 projekt idag med minimal insats, så jag har förtjänat att gå hem nu tycker jag :)
Inser att jag helt enkelt har lärt mig att skita i att jag inte kan hålla alla, alla deadlines. Jag håller de viktigaste. De illrött markerade sakerna på min lista kan också - ibland - få vänta. Som idag.
Det är fredag och jag vill till gymmet och sen hem och kolla på en film eller inte göra någonting. Jag har dessutom håvat hem ett litet EUR 40,000 projekt idag med minimal insats, så jag har förtjänat att gå hem nu tycker jag :)
onsdag, februari 28, 2007
Att ha järnkoll del 2
Jag måste bara återkomma till kreditkooperativet i Costesti som jag besökte förra veckan.
Det här är deras återbetalningsschema- alla 700 kunderna listade. Grön punkt betyder OK, röd punkt försenade betalningar. Vanligtivs följer de upp med kunderna dagen efter en avbetalning är försenad.
Jag bugar av respekt.
tisdag, februari 27, 2007
Att tjäna oväntade pengar
Mina föräldrar har en sommarstuga mitt i Västergötland. Ett litet rött torp med utedass och brunn för att hämta vattnet där min farmor växte upp. Ett par veckor om året på våren och sommaren spenderas i torpet, resten av tiden står det tomt.
I dag fick min pappa ett brev från elbolaget. Eftersom stormen Per hade lett till ett strömavbrott på 49 timmar ska de enligt lag ge en ersättning för perioden, 3000 kronor.
Det motsvarar 2 hela års elkostnader för torpet.
Dagens rekommendation: Falbygdens Energi - det enda elbolag som ger dig mer tillbaka än du betalar :)
I dag fick min pappa ett brev från elbolaget. Eftersom stormen Per hade lett till ett strömavbrott på 49 timmar ska de enligt lag ge en ersättning för perioden, 3000 kronor.
Det motsvarar 2 hela års elkostnader för torpet.
Dagens rekommendation: Falbygdens Energi - det enda elbolag som ger dig mer tillbaka än du betalar :)
söndag, februari 25, 2007
Vägen till mannens hjärta...
...går bevisligen genom magen.
Extra pluspoäng en söndagkväll: muffins
Extra pluspoäng i två veckor: kanelbullar
Extra pluspoäng en söndagkväll: muffins
Extra pluspoäng i två veckor: kanelbullar
Den rastlösa läsaren
Någon skulle göra en undersökning på hur folk läser på nätet.
Själv tillhör jag skaran av "rastlösa läsare". Jag öppnar en sida, läser ett par sekunder och går sen vidare till nästa. Sen kanske jag kommer tillbaka till sidan ett par timmar senare igen ett kort tag, för att sedan en tredje gång läsa lite och fundera på om jag kanske skulle skriva en kommentar (om det är en blogg). Väldigt sällan läser jag någon långsamt och ingående en enda gång.
Om man vill se det negativt kan man säga att jag borde sakta ner och ta det lugnt. Om man vill se det positivt så kan man säga att jag på det här sättet kan suga på karamellen längre. Eller?
Själv tillhör jag skaran av "rastlösa läsare". Jag öppnar en sida, läser ett par sekunder och går sen vidare till nästa. Sen kanske jag kommer tillbaka till sidan ett par timmar senare igen ett kort tag, för att sedan en tredje gång läsa lite och fundera på om jag kanske skulle skriva en kommentar (om det är en blogg). Väldigt sällan läser jag någon långsamt och ingående en enda gång.
Om man vill se det negativt kan man säga att jag borde sakta ner och ta det lugnt. Om man vill se det positivt så kan man säga att jag på det här sättet kan suga på karamellen längre. Eller?
Att bli ett karriärmonster
Hemma igen. Söndag och jag tror inte att det här kommer bli en av mina mest aktiva dagar.... kanske kan jag ta mig iväg till gymmet som mest. Nästa vecka ska jag dra ner på mina timmar på jobbet. Har satt ett max på 50 timmar för mig själv.
Funderar en del på det där med jobb och balans. Som synes har jag överhuvudtaget ingen balans när det gäller tid som läggs på jobb och tid som läggs på fritid. Men det har funkat relativt bra på grund av olika saker. En sak är att jag tycker mitt jobb är så fanatiskt roligt. Jo, jag klagar också på mitt jobb, men i grunden har jag haft en sån vansinnig tur att jag har hamnat där jag är.
Problemet kommer när jobbet blir din enda identitet. När du jobbar så mycket att det enda du har att bidra med i en konversation har att göra med saker som har med ditt jobb att göra. Det har hänt mig ett par gånger det senaste och det stör mig. Som om Mia har blivit BARA jobb-Mia och alla andra delarna har försvunnit. Därför 50 timmar den här veckan. Måste jobba lite på de andra delarna av mig själv också.
Funderar en del på det där med jobb och balans. Som synes har jag överhuvudtaget ingen balans när det gäller tid som läggs på jobb och tid som läggs på fritid. Men det har funkat relativt bra på grund av olika saker. En sak är att jag tycker mitt jobb är så fanatiskt roligt. Jo, jag klagar också på mitt jobb, men i grunden har jag haft en sån vansinnig tur att jag har hamnat där jag är.
Problemet kommer när jobbet blir din enda identitet. När du jobbar så mycket att det enda du har att bidra med i en konversation har att göra med saker som har med ditt jobb att göra. Det har hänt mig ett par gånger det senaste och det stör mig. Som om Mia har blivit BARA jobb-Mia och alla andra delarna har försvunnit. Därför 50 timmar den här veckan. Måste jobba lite på de andra delarna av mig själv också.
lördag, februari 24, 2007
Statuscheck nyårslöften - del 3
Hm... jag kan säga redan nu att det här inte har varit en bra period för mina nyårslöften.....
Mål 1: Inse mina begränsningar och säga nej oftare.
Här skulle man kunna säga att jag är totalkörd. Jobbar alldeles för mycket. Är alldeles för snäll. Men ibland måste man. Fick ett panikmail från världens bästa kollega/god vän i går om jag inte bara kunde kolla över ett par utbildningsmaterial - hon har tyvärr blivit ihopparad för jobbet med en helt hopplös konsult (så nu får hon göra allt jobbet själv). Jag sa ja. Alltså ingen sömn på planet hem i kväll, utan jobb. Men ångrar mig inte riktigt. Vänskap handlar till slut om att ställa upp när den andra behöver, eller?
Har redan förbättringsplan för nästa period inplanerad. Måste förbättra mig. Det finns hållbart i längden och inte hållbart i längden. Just nu skulle jag säga att situationen är icke hållbar.
Mål 2: Mer tid för mig själv.
Jo, det funkar nog ganska bra. Och jag märker att det är bra för mig. Kombinerar mål 2 och 3 med morgonpromenader på helgen. (aha, det gäller att vara effektiv!). Försöker börja med min rumänskakurs också. Det går mindre bra. Efter tre veckors kurs är jag tre veckor efter...
Mål 3: Mer frisk luft.
Nåja, förutom kombo-varianten med mål 2 inga stora framsteg. Eller, inga framsteg alls. Jag är fortfarande en kontorsmupp...
Mål 1: Inse mina begränsningar och säga nej oftare.
Här skulle man kunna säga att jag är totalkörd. Jobbar alldeles för mycket. Är alldeles för snäll. Men ibland måste man. Fick ett panikmail från världens bästa kollega/god vän i går om jag inte bara kunde kolla över ett par utbildningsmaterial - hon har tyvärr blivit ihopparad för jobbet med en helt hopplös konsult (så nu får hon göra allt jobbet själv). Jag sa ja. Alltså ingen sömn på planet hem i kväll, utan jobb. Men ångrar mig inte riktigt. Vänskap handlar till slut om att ställa upp när den andra behöver, eller?
Har redan förbättringsplan för nästa period inplanerad. Måste förbättra mig. Det finns hållbart i längden och inte hållbart i längden. Just nu skulle jag säga att situationen är icke hållbar.
Mål 2: Mer tid för mig själv.
Jo, det funkar nog ganska bra. Och jag märker att det är bra för mig. Kombinerar mål 2 och 3 med morgonpromenader på helgen. (aha, det gäller att vara effektiv!). Försöker börja med min rumänskakurs också. Det går mindre bra. Efter tre veckors kurs är jag tre veckor efter...
Mål 3: Mer frisk luft.
Nåja, förutom kombo-varianten med mål 2 inga stora framsteg. Eller, inga framsteg alls. Jag är fortfarande en kontorsmupp...
Min allra första
En kväll ute med mina favorittjejer i Chisinau. Sushi, vin och massor av skratt.
Jag lyckades sätta ihop min första mening på rumänska: "Är det där din bil?" (väldigt användbar). Min andra mening på rumänska är censurerad redan innan den är skriven - som sagt... det blev en del vin... har inte skrattat så mycket på länge...
Jag lyckades sätta ihop min första mening på rumänska: "Är det där din bil?" (väldigt användbar). Min andra mening på rumänska är censurerad redan innan den är skriven - som sagt... det blev en del vin... har inte skrattat så mycket på länge...
fredag, februari 23, 2007
Att flänga runt
Det har snöat i Chisinau... vacker vit kramsnö som ligger som ett täcke över stan.
Har gjort upp vårens reseschema. Japp, Moldavien stannar som mitt andra hemland även de närmaste månaderna. Insåg att jag bara har 9 veckor ungefär kvar på plats i Tyskland innan Den Stora Hemflytten i juli. Kanske ska man börja ta tag i saker? Göra en lista på abbonnemang att säga upp och myndigheter att stångas med? Det börjar nog bli dags...
Har gjort upp vårens reseschema. Japp, Moldavien stannar som mitt andra hemland även de närmaste månaderna. Insåg att jag bara har 9 veckor ungefär kvar på plats i Tyskland innan Den Stora Hemflytten i juli. Kanske ska man börja ta tag i saker? Göra en lista på abbonnemang att säga upp och myndigheter att stångas med? Det börjar nog bli dags...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)